Skip to content
Keir Starter under frågestund i brittiska parlamentet. Foto: UK Parliament / Maria Unger, CC BY 3.0, via Wikimedia Commons
Keir Starter under frågestund i brittiska parlamentet. Foto: UK Parliament / Maria Unger, CC BY 3.0, via Wikimedia Commons
Debatt | Storbritannien

Val i Storbritannien – Har Keir Starmer gjort tillräckligt för att vinna?

I januari 2025 går Storbritannien till val. Det ser hoppfullt ut för labourledaren Keir Starmer. Men frågan är om bristen på politiska visioner kommer stå i hans väg. Det skriver Bean Khalil från MUF.

När Tony Blair år 1997 stod utanför 10 Downing Street och proklamerade slutet på den 18 år långa konservativa hegemonin insåg han att det kvar bara återstod ett hinder – han visste inte hur dörren skulle öppnas. Efter 18 långa år i opposition hade alla som haft den kunskapen lämnat politiken: ingen visste därför om den stora svarta ekdörren skulle knackas på eller ryckas upp. Om allt går som förväntat kan det snart vara klokt för den nuvarande Labourledaren Keir Starmer att förbereda sig på samma problem. Men frågan Starmer bör ställa sig är inte bara hur dörren ska öppnas, utan även hur han ska göra för att behålla makten.

Senast i januari 2025 kommer nästa val att hållas i Storbritannien. Tillfället kommer ge Keir Starmer chansen att ansluta sig till den snäva skara Labourledare som fått möjlighet att styra landet. Motståndet han möter är premiärminister Rishi Sunak och Storbritanniens konservativa parti. Trots att Sunak i mångt och mycket återskapat ordning i regeringen och levererat konservativ politik så har hans tid vid makten kantats av låga opinionssiffror och politiska skandaler. Häromdagen drabbades partiet även av sitt första avhopp till det högerpopulistiska och Nigel Farage-associerade partiet Reform UK.

Trots att Sunak i mångt och mycket återskapat ordning i regeringen och levererat konservativ politik så har hans tid vid makten kantats av låga opinionssiffror och politiska skandaler.

För Starmer är situationen avsevärt ljusare. I opinionsundersökningar håller sig Labour på runt 45 procent och är därmed 20 procentenheter större än regeringspartiet. Just nu verkar allt vara uppdukat för regeringsskifte. Men en snabb tillbakablick lär oss att inte underskatta Torypartiet. I valet 1992 var utgångsläget liknande. Då förutspåddes premiärminister John Major bli kortvarig och ersättas av Labourledaren Neil Kinnock. Major ledde ett splittrat parti, ett parti som kämpat med att vinna tillbaka förtroende och som såg ut att förlora. Men efter en intensiv valrörelse lyckades Major mot alla odds vinna valet och behålla nycklarna till Number 10.

Starmers väg till samma residens är inte lika lång som den var för Neil Kinnock. Sedan han tillträdde har partiets varumärke förbättrats, mittenväljare vunnits och regeringsdugligheten återfåtts. Partiet är inte detsamma som när Jeremy Corbyn en gång ledde det. Det Starmer däremot inte har lyckats göra är att formulera en vision för vad han vill med landet, i nuläget finns ingen ny politisk berättelse. Den främsta anledningen att rösta rött verkar vara som en protest mot regeringen, snarare än för Labour. Situationen var inte densamma när partiet vann 1997. Då hade Tony Blair gått till val med ett löfte om att skapa ett nytt samhälle med en ny typ av socialdemokrati – han hade ett nytt politiskt projekt. New Labour var mer än en slogan lanserad på en partikonferens, New Labour var ett helt nytt sätt att bedriva vänsterpolitik. Det var därför ingen slump att Blair fick en jordskredsseger, han hade själv byggt den. Förarbetet som hade lagts innan valet var det som lade grunden för partiets tre raka valvinster.

Starmer har bevisligen varit bra på att fila ned partiets hårda kanter men inte lika framgångsrik på att formulera politik som kommer att förändra människors liv.

Det är där Keir Starmers svaghet som ledare ligger. Starmer har bevisligen varit bra på att fila ned partiets hårda kanter men inte lika framgångsrik på att formulera politik som kommer att förändra människors liv. De stora vallöften som hittills utlovats, exempelvis det gröna investeringspaketet på 28 miljarder pund, har motvilligt skrotats. Detsamma gäller löftet om att avskaffa det brittiska House of Lords. Idéfattigdom och brist på mod är däremot något partimedlemmarna kan ha översyn med nu när de ändå ser ut att vinna en överväldigande majoritet i parlamentet. Men Starmers brist på visioner kommer att bli ett problem när opinionssiffrorna väl vänder.

Om lite mindre än ett år är det val i Storbritannien. Då kommer det med all sannolikhet vara femton år sedan en Labourpolitiker senast stod utanför dörren till Number 10 Downing Street. När den svarta ekdörren väl öppnas är frågan om Keir Starmer gjort tillräckligt för att hålla den öppen även efter nästa val. Om han inte lyckas riskerar hans tid vid makten bli ett kortvarigt avbrott innan ett nytt decennium av konservativt styre i Storbritannien tar vid.

Bean Khalil

Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!

Liberalismen starkare i Storbritannien än i Frankrike och Tyskland

Britternas framtid är med Europa