I fjol försökte LD:s redaktionsmedlem förgäves få kontakt med Göran Persson. Som ett brev på posten fick Naod Habtemichael till slut ett oväntat svar från Han Som Bestämmer.
På omslaget står Jean-Claude Juncker och Stefan Löfven, där EU-kommissionens tidigare ordförande försöker omfamna den tidigare statsministern. Men Löfven utstrålar inte entusiasm. Bilden som prydde fjolårets sista nummer var illustrativt för svenska politikers något motstridiga inställning till ett fördjupat EU-samarbete.
Det svenska EU-ordförandeskapet låg i fokus för numret. I redaktionen minns jag att vi var tidigt ute med att fundera på uppslag som skulle vara intressanta för våra läsare. Det vore kul, tyckte jag, med en tillbakablick på Sveriges tidigare ordförandeskap.

För min del stod en intervju med S-veteranen och tidigare statsministern Göran Persson högst upp på önskelistan. I första hand för att ta del av hans reflektioner om Sveriges första EU-ordförandeskap 2001. Om framgångarna och lärdomarna. Men också för att höra hur den tidigare statsministern ser på EU-samarbetet i dag.
I monografiserien Sveriges statsministrar under 100 år beskriver Annika Ström Melin hur Göran Persson stortrivdes på den internationella scenen. Han knöt ett nära band med Frankrikes president Jacques Chirac. Tysklands förbundskansler Gerhard Schröder kom på besök i Sagerska huset. Göran Persson solade sig i den internationella stjärnglansen.
Men brevet besvarade inte frågan om en intervju. Nej, brevet innehöll inte ens brevpapper.
Jag gjorde därför allt i min makt för att få tag på Persson. Jag hörde av mig till Socialdemokraterna. Till Swedbank (där han är styrelseordförande) och till gruvjätten LKAB (där han också är styrelseordförande). Men svaren uteblev.
Vad gör man i ett sådant läge? Jag kände mig tvungen att göra ett sista försök. Så jag skrev ett handskrivet brev – så smörigt att Helmut Kohl hade fattat tycke för det – adresserat till hans omtalade herrgård i Sörmland.
Den som är en trogen LD-läsare vet att det aldrig blev en intervju med Göran Persson.
Men i början av november damp ett oväntat brev – med min handstil i adressraden – ner i brevlådan. Mer än ett år senare hade han till slut använt det färdigfrankerade returkuvertet som jag skickade med.
En rad tankar hann flyga genom huvudet. Har han äntligen tackat ja till min intervjuförfrågan? Vilka frågor ska jag ställa?
Men brevet besvarade inte frågan om en intervju. Nej, brevet innehöll inte ens brevpapper. I kuvertet hittade jag två signerade bilder på Han Som Bestämmer.
Kanske är det inte förvånande. I Ström Melins bok understryker hon skillnaden i uppträdande i internationella sammanhang mellan Göran Persson och hans företrädare Ingvar Carlsson.
När stats- och regeringscheferna samlades för en formell bild under EU-toppmöten brukade Carlsson alltid stå någonstans på kanten. Det gjorde inte Göran Persson. Han stod alltid i centrum.

Naod Habtemichael
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!