Sveriges överbefälhavare Micael Bydén kritiserar politisk senfärdighet och diskuterar den förändrade omvärldsutvecklingen. I en intervju med Liberal Debatts Naod Habtemichael delar Bydén sina perspektiv och reflektioner om hur Försvarsmakten mår i dag. Dessutom avslöjar ÖB hur ofta han tänker på romarriket.
Han ser förväntansfull ut. Det är det första jag lägger märke till när vi hälsar på varandra. Kanske inte främst för att han har sett fram emot att träffa en redaktionsmedlem i en tidskrift som nyligen firade 75 år, utan kanske snarare eftersom han är laddad inför att kliva på scenen i Universitetshusets pampiga aula. Om knappt en timme ska Micael Bydén inleda Studentafton som tar plats här i Lundagård.
Hur är läget?
– Det är jättebra. Det känns bra att vara i Lund, som jag besökte så sent som häromveckan när jag var på P7 (Södra skånska regementet).
Likt Försvarsmakten i stort ska Södra skånska regementet växa kraftigt de kommande åren. I dag är antalet värnpliktiga på regementet drygt 300 och inom loppet av ett par år ska de vara 500.
Hur skulle du beskriva läget i Försvarsmakten?
– Man kan få lite olika ögonblicksbilder. Dels är vi en försvarsmakt som har klivit fram rejält de senaste åren. Vi gör det i kraft av ett försvarsbeslut och en hög ambition – både finansiellt och resursmässigt ska vi bli fler och vi ska bli större.
Han konstaterar att omvärldsutvecklingen har lett till att Försvarsmakten har mer än fullt upp. Förutom att myndigheten har ambitiösa tillväxtmål, har noggranna förberedelser inför ett stundande svenskt medlemskap i Nato och stödet till Ukraina tagit stora resurser i anspråk.Till en början bestod insatserna av att leverera enklare försvarsmateriel och vapen, men med tiden har de utvecklats till att omfatta mer avancerade och utbildningskrävande delar.
– Allt det här gör att vi arbetar hårt. Vi gör mycket bra saker men vi kommer inte orka med allting. Vi når inte alla mål i vårt försvarsbeslut.
För åtta år sedan utsågs du till Sveriges överbefälhavare. Vad är du mest stolt över att ha åstadkommit under de här åren?
– Det jag är mest stolt över är att vi som organisation har lämnat ett läge där vi var ganska osäkra och inte kände att vi var behövda. Vi kände inte den här stoltheten över vad vi gjorde och var lite oroliga för vad som skulle hända. Det har vänt.
– Bland min personal är vändningen i inställning och attityd väldigt stark. Det är dels det interna förtroendet – självförtroendet till och med – och stoltheten i kombination med att vi idag har ett väldigt högt förtroende bland svenska medborgare.
Och vad har varit din största motgång som ÖB?
– Det finns ju några tydliga nedslag som är förtroendeskadande. Om jag ska ta ett i närtid så handlar det om personlig utrustning. När vi inte har den enkla utrustningen som kan vara kängor, regnställ eller till och med termosar – när de värnpliktiga rycker in – då har vi inte gjort jobbet. Det är ett misslyckande.
Bydén lyfter även att det finns problem inom ett annat område, som handlar om när han får ta del av rapporter om anställda som inte bemöter varandra på ett respektfullt sätt i enlighet med Försvarsmaktens värdegrund och uppförandekod. I samband med #metoo-uppropen 2017 skrev över 1 700 kvinnliga anställda inom Försvarsmakten under ett gemensamt upprop. Vittnesmålen, som samlades under hashtaggen #givaktochbitihop, beskrev allt från kränkande kommentarer, sexuella övergrepp och en utbredd sexism bland de anställda. Sedan uppropet har Försvarsmakten antagit nya riktlinjer mot kränkande särbehandling och sexuella trakasserier.
– Det är inget misslyckande eller en stor motgång. Utan det är bara att konstatera att det finns i organisationen och är någonting som vi jobbar med. Men för varje sådant exempel, varje sådan händelse så reagerar jag. Det är ett område som är mer känslomässigt än frågan om utrustning – och en fråga som jag har med mig.
Flera händelser borde dock ha fungerat som väckarklockor, som Georgienkriget 2008 eller Rysslands krig mot Ukraina som inleddes 2014.
Vad tänker du om personalförsörjningen. I ett öppet brev i Officerstidningen lyfte ett antal aspiranter att deras månadsersättning skulle minska med 1 500 kronor. Hur bemöter Försvarsmakten ett sådant missnöje?
– I grunden så bygger det här på missförstånd eller dålig, bristande kommunikation. De som säger så har fått 1 500 kronor mindre, men har i gengäld fått minst 1 500 kronor mer i annan ersättning. Så det var egentligen för att säkerställa att man skulle bibehålla nivån.
– Men jag förstår missnöjet. Det finns vissa saker som man aldrig får göra avkall på, som att personalen ska få rätt lön vid rätt tillfälle. Det är väldigt olyckligt att vi gick fel i kommunikationen. Vi har oss själva att skylla.
Bydén poängterar att Försvarsmakten har gjort stora ansträngningar med att förbättra de ekonomiska villkoren för personalen. Men trots löneökningarna understryker ÖB att de aldrig kommer att kunna matcha lönenivåerna i samhället i stort. Även om de anstränger sig för att bli en mer attraktiv arbetsgivare är det svårt att se att lönen och förmånerna skulle bli Försvarsmaktens usp.
Sedan eskaleringen av den grova brottsligheten menar många att det skedde ett alltför sent politiskt uppvaknande. Samtidigt har Rysslands militära upprustning inte skett i det fördolda. Tycker du att svenska politiker har varit senfärdiga i försvars- och säkerhetspolitiken?
– Om jag får lägga den grova brottsligheten åt sidan – ja, absolut. Det har funnits en senfärdighet. Det fanns en beslutsamhet under åren när vi reducerade och drog ner. Det militära försvaret gick från att vara omfattande sett till personal, infrastruktur och materiel till någonting mindre.
Samtidigt menar ÖB att den dåvarande politiska inställningen hade sin grund i att utvecklingen i omvärlden under en lång tid såg väldigt lovande ut. Flera händelser borde dock ha fungerat som väckarklockor, som Georgienkriget 2008 eller Rysslands krig mot Ukraina som inleddes 2014.
– Jag trodde aldrig jag skulle i min tid – i den här rollen – behöva referera till kriget i Europa. Jag trodde heller inte att jag skulle vara i en situation där vi är på väg att kliva in i den stora militära alliansen. Men nu är vi där.
Bydén menar att Rysslands krig i östra Ukraina 2014 visserligen ledde till ett slags uppvaknande i Sverige, och det efterföljande försvarsbeslutet 2015. Det innebar en vändning för Försvarsmaktens ekonomiska förutsättningar. I sammanhanget var det däremot blygsamma förstärkningar av försvarsambitionerna jämfört med det vi ser i dag.
Jag gick nyligen igenom de anföranden du höll under Folk och Försvars rikskonferenser efter försvarsbeslutet 2015…
– Jaha, vad sa jag då?
Du varnade bland annat för den höjda militära aktiviteten i Östersjöområdet. Men varför tror du att det tog en sådan tid innan det sjönk in hos både allmänheten och politiker i Sverige?
– Det är besvärande att känslan av att det är bråttom, en sense of urgency, kommer så sent. Det kostade ett krig i Europa innan vi hamnade där.
Bydén återkommer till att Försvarsmakten har försökt nå fram med sitt budskap under en längre tid.
– Det var en ganska stor skillnad mellan det man pratade om och det man såg i realiteten. Det gick inte ihop. De som inte var införstådda med den säkerhetspolitiska utvecklingen fick anstränga sig för att känna: ”Jaha, högsta beredskap och risk för väpnat angrepp.” Det var någonting som ansågs vara otidsenligt, någonting som hände förr. Men historien tenderar att upprepa sig.
På samma sätt som de flesta trodde att utvecklingen såg lovande ut för tjugo år sedan, menar han att osannolika scenarier mycket väl kan inträffa i framtiden och att man därför inte kan hoppas på bästa möjliga utfall.
– Jag försöker uttrycka mig att man inte kan bygga en strategi på hopp. Det är ingen bra strategi. Däremot så får man inte ge upp hoppet nu när det ser mörkt ut. Både sett till kriminaliteten, terrorismen, klimatet och nu har vi dessutom ett krig.
En sista fråga. I sociala medier har en snackis varit att män tänker på romarriket förvånansvärt ofta. Med tanke på att det var en militär stormakt undrar nog många hur ofta Sveriges överbefälhavare tänker på den romerska civilisationen?
– Det här är en trend som har gått mig förbi. Så, nej – jag tänker inte på romarriket särskilt ofta. Men det händer att en tanke ägnas åt romarriket när man läser en bok eller ser en film med det temat.
ÖB riktar blicken mot en medarbetare och undrar om han har hört talas om trenden – vilket han har. Micael Bydéns vänder sig mot mig igen. Den förväntansfulla blicken har förbytts i en undrande sådan.
Naod Habtemichael
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!