Mitt under brinnande krig tar Ukraina stora steg för att uppfylla EU:s medlemskapskrav. Nu måste EU ge Ukraina lön för mödan, skriver Luf:s Alex Nilsson, och inleda medlemskapsförhandlingar. Allt annat vore att svika Ukraina – och Europa.
14–15 december samlas EU:s stats- och regeringschefer i Bryssel för Europeiska rådets möte. På agendan finns Kommissionens förslag om nytt utvidgningspaket. Och det är minst sagt på tiden – Ukraina hör hemma i EU!
Sedan den ryska fullskaliga invasionen av Ukraina för snart två år sedan har den liberala, regelbaserade världsordningen varit under ständigt hot. Demokrati, öppenhet och vårt sätt att leva hotas av Putin och hans vänner. Även om hotet är riktat mot hela den demokratiska världen, så är det Ukrainas befolkning som ensamt kämpar på slagfältet. Det är helt enkelt vår plikt att se till att Ukraina vinner det här kriget.
Ett Ukraina i EU är ett Ukraina som får kraftigare ekonomiska och politiska muskler att vinna kriget.
Samtidigt som det är av stor vikt att Ukraina får fortsatt ekonomiskt och militärt stöd från Sverige och EU, är det också viktigt att fortsätta främja Ukrainas väg till att bli en fullvärdig medlem i EU. Ett Ukraina i EU är ett Ukraina som får kraftigare ekonomiska och politiska muskler att vinna kriget. Därför är förslaget från kommissionen, som kortfattat innebär att förhandlingar ska inledas med Ukraina och Moldavien, välkommet. Dessutom ska Georgien beviljas status som ett kandidatland och anslutningsförhandlingar inledas med Bosnien och Hercegovina. Att på så sätt inleda anslutningsprocesser med flera länder, är ett viktigt initiativ från EU-kommissionen för att säkra demokratin i hela Europa.
Ukraina har tagit betydande steg för att uppfylla EU:s medlemskapskrav. Även om det fortfarande finns en del kvar att göra, såsom att minska korruptionen. Avskedandet av korrupta politiker både på nationell och lokal nivå har dock visat att landet tar problem med korruption på stort allvar. Att leverera gentemot EU:s krav under ett pågående krig är verkligen ett bevis på att ledningen i Kiev är redo att göra det nödvändiga arbetet för att bli fullvärdig medlem i EU.
Trots stundens allvar riskerar toppmötet i december att bromsas av Ungerns Viktor Orbán.
Trots stundens allvar riskerar toppmötet i december att bromsas av Ungerns Viktor Orbán. Det är ingen slump. Orbán sprider det ryska narrativet om kriget och verkar hellre vilja skaka hand med Vladimir Putin och Xi Jinping än Volodymyr Zelenskyj och Ursula von der Leyen. Orbán är en ledare som inte längre lever upp till EU:s grundläggande värderingar och som väljer en annan sida i den viktigaste politiska konflikten på ett par generationer, nämligen om vilken värld vi ska leva i. En konflikt där en värld med fria och öppna demokratier står mot illiberala samhällen med så kallade ”starka ledare”, där våldsmakt styr, inte lag.
Orbán har inför mötet menat att EU först måste undersöka vilka konsekvenser ett ukrainskt medlemskap skulle få för unionen. Svaret på den frågan är dock väldigt enkel. Konsekvenserna för EU om Ukraina inte blir medlemmar är att vi får ett svagare Europa och ett starkare Ryssland. Ukraina har inte råd att vänta på en utdragen process, och på lång sikt har inte heller EU råd. EU behöver initiera det hopp och den moral i Ukrainas kamp som ett EU-medlemskap skulle innebära. EU måste därför visa uthållighet i vårt stöd till Ukraina och snabba på medlemskapförhandlingarna.
Den svenska regeringen har upprepade gånger betonat vikten av ett ukrainskt EU-medlemskap. Ulf Kristersson måste hålla fast vid sina löften och driva en bestämd linje på decembermötet som förespråkar att medlemskapsförhandlingarna inleds så snart som möjligt. Andra ledare som motsätter sig detta bör reflektera över om de verkligen vill vara en del av den europeiska gemenskapen som EU representerar. Det är ett sanningens ögonblick för Ukraina, men också för EU; EU:s ledare får inte svika Ukraina, de får inte svika Europa.
Alex Nilsson
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!