Är det verkligen nästa ordförande i Europeiska kommissionen jag lyssnar på, frågar sig LUF:s EU-politiska talesperson Alex Nilsson när han lyssnar på Ursula von der Leyens ”State of the Union”-tal – och efterfrågar reformer, och inte bara prat.
När jag lyssnar på Ursula von der Leyens ”State of the Union”-tal frågar jag ofrånkomligen mig själv: Är det en ordförande som vill leda kommissionen i ytterligare fem år som jag nu lyssnar på?
Sedan den nuvarande kommissionen tillträdde har Europa genomgått mer än vad någon kunde räkna med. Flera trodde att den tidigare brexitomröstningen och avslutet med Storbritannien skulle bli mandatperiodens stora händelse. I själva verket har Europa gått igenom mer än så. En pandemi, en kraftsamling för att tackla klimatförändringarna, krig på vår kontinent efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, och en inflations- och energikris till följd av densamma.
Flera trodde att den tidigare brexitomröstningen och avslutet med Storbritannien skulle bli mandatperiodens stora händelse.
Under von der Leyens ordförandeskap har kommissionen utfört mer än vad som tidigare troddes vara möjligt. Genom ett starkt mandat har kommissionen visat att mer samarbete under tider av kris leder till resultat. Även om jag inte håller med om allt som genomförts så går det inte att sticka under stol med att kommissionen under von der Leyen haft en doer som ordförande.
Likt så många politiker som befinner sig i slutet av en mandatperiod blev talet en sammanfattning av allt som genomförts och blickarna vänds mot framgångarna, såsom införandet av den europeiska gröna given.
Genom hela talet återkom kommissionsordföranden till stundens allvar genom att prata om ”Europe’s moment to answer the call of history”. Och visst nämnde hon många av Europas stora utmaningar. Klimatet, det växande hotet från Kina, Rysslands invasion av Ukraina, den snabbt växande AI-tekniken, riskerna av ett globalt handelskrig och de ekonomiska utmaningarna.
Det behövs reformer på dessa områden, inte mer prat.
Men fanns det förslag för att lösa dessa utmaningar? På en del områden, ja, men långt ifrån tillräckligt. Ett återkommande tema för förslagen var fokus på fler konferenser och dialoger, bland annat en så kallad strategisk dialog om framtiden för jordbruket i EU och en konferens för att stoppa människosmuggling. Det är viktigt, men det behövs reformer på dessa områden, inte mera prat.
Det bästa med talet var när von der Leyen talade om Europas roll i världen. EU kan göra mer för att stödja Ukraina, göra mer för att stå upp för demokrati i Västafrika, mer för att öka det globala välståndet genom handel. Det gläder mig därför att kommissionens ordförande ser behovet av ett högljutt EU globalt och verkar vilja göra mer för att uppnå just det. En viktig del i detta är att välkomna fler medlemsstater till unionen, något von der Leyen beskriver som att fullgöra unionen, eller ”complete the union”. Det är verkligen något jag delar. Att välkomna västra Balkan, Ukraina och Moldavien är både viktigt för EU rent geopolitiskt, men desto viktigare för att säkra fred och välstånd på vår kontinent.
Tyvärr valde von der Leyen att inte lyfta elefanten i rummet: det växande problemet i egna medlemsländer.
Tyvärr valde von der Leyen att inte lyfta elefanten i rummet: det växande problemet i egna medlemsländer, närmare bestämt den negativa utvecklingen i Polen och Ungern. Jag saknade en skarp formulering om vad kommissionen vill göra för att samma hårda linje mot autokratier externt även ska gälla internt.
Det återstår att se vem som leder kommissionen de kommande fem åren. Men det vi har i Ursula von der Leyen, är en europé som ser stundens allvar och vill se ett EU som formulerar en politik för ett Europa i världen. Och som liberal kan jag inget annat än säga det är hög tid för Europa att ta den globala rollen i världen för demokrati, mänskliga rättigheter, handel och klimatomställning.
Alex Nilsson
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!