Skip to content
Samhälle | Antisemitism

Antisemitism förvränger bilden av Israel

Antisemitiska föreställningar och deras inverkan på synen på Israel lever kvar än i dag. Hannah Stutzinsky skriver om hur gamla myter om judar har påverkat uppfattningen om Israel som en nation, och hur det påverkar stödet till landets rätt till att existera.

Det finns mördare i Israel. 2021 dömdes 161 personer för mord i landet. I Sverige var det 243 personer. Därtill finns det vårdköer, brister i barnomsorgen, försenade infrastrukturprojekt, konstiga kulturinstallationer och felmatchad arbetskraft. Precis som i alla andra demokratiska länder.

Premiärminister Benjamin Netanyahu har fört landet in i en mer auktoritär riktning och det finns från liberalt håll skäl för kritik mot den förda politiken. Israels fiender har dock i grunden inte problem med Israels politik, utan med landets existens. De inrikespolitiska motsättningarna utnyttjas därför av krafter som helt vill radera Israel från världskartan och göra det internationella samfundet en demokrati fattigare.

Varför är det då så svårt för dagens kulturpersonligheter, politiker, och makthavare att tydligt visa solidaritet med demokratin och med Israel?

Israels fiender har dock i grunden inte problem med Israels politik, utan med landets existens.

1897 höll Sionistiska organisationen sin första kongress i Basel och Theodor Herzl valdes till dess ordförande. Några år senare gavs boken Sions vises protokoll ut i Ryssland. Boken innehöll förfalskade protokoll och påstådda dokument från den sionistiska kongressen. Man kunde läsa om hur judar hade samlats och fastställt en plan för att nå världsherravälde. Utgivningen gav upphov till pogromer mot ryska judar och till antisemitiska hatkampanjer.

Efter första världskriget fick boken stor internationell spridning. Den första svenska utgåvan kom 1919. Boken fortsatte att ge upphov till förföljelser av judar i Europa. 1921 avslöjade den brittiska tidningen The Times förfalskningen i flera reportage, men idén om att judarna slöt sig samman och planerade infiltration av olika regeringar och företagsstyrelser på ett systematiskt sätt, var redan etablerad och spridd.

Den antisemitiska föreställningen om juden som planerande, manipulativ och maktgalen förmedlas ofta genom hörsägner och allegorier. Även om de gamla hörsägnerna kanske ebbar ut och myterna punkteras har idén om juden som något väsenslikt ändå etsat sig fast.

Precis som bilden av den maktgalna eller blodtörstiga juden är också den metaforiska djupt antisemitisk.

I en text i Judisk Krönika 1992 skriver den dåvarande chefredaktören Jackie Jakubowski om juden som metafor. Han pekar på att den gamla tidens antisemitiska föreställningar lever kvar i stora delar av västvärlden, men i en ny paketering. Jakubowski beskriver den metaforiska juden som en person som berikar kulturlivet genom klezmermusik, bidrar till komiken som Woody Allen eller fördjupar våra intellektuella diskussioner som Freud. Den metaforiska juden är för många den önskvärda juden. Den metaforiska juden är nämligen ofarlig. Den juden är inte våldsam eller ens högljudd och sällan längre än statsministern.

Precis som bilden av den maktgalna eller blodtörstiga juden är också den metaforiska djupt antisemitisk. Den metaforiska juden är nämligen ett väsen, den är inte mänsklig. Den som bär på föreställningen av juden som metafor kommer inte att ändra sin föreställning när den blir motbevisad, utan hittar då andra väsen eller metaforer att kategorisera juden som. Skulle den metaforiska juden exempelvis göra militärtjänst kommer den inte att omvandlas till en lojal medborgare, på det sätt som man betraktar icke-judar i gröntjänst. Juden omvandlas i stället till ett närmare liggande väsen, ofta till ett monster.

När hornhinnan är klädd i en antisemitisk föreställning om vad en jude är blir det närmast följdriktigt att bilden av landet Israel förfaller och urartar på samma sätt. Föreställningen om Israel är ofta den om ett land fyllt av väsen som bidrar till den kulturella och intellektuella diskussionen, men som absolut inte befattar sig med sådana saker som människor i andra länder gör, saker som problem med inflation. Än mindre förväntas Israel bygga upp en försvarsmakt. Israel har, som en annan av Jakubowskis texter rubriceras, blivit världens jude.

Israel har blivit världens jude.

I Israel bor det inga väsen utan människor som är judar. Sanningen är kontrafaktisk till den antisemitiska uppfattning som många bär på, och de känner sig lurade varje gång som det uppdagas. När en jude kliver fram i israelisk militäruniform och ett vapen i handen ser västvärlden på nytt ett väsen, ett monster. Detta helt oavsett vad soldaten är i färd med.

Efter terrororganisationen Hamas bestialiska terrordåd i Israel den 7 oktober var den svenska politikerkåren enad och tydlig. Såväl statsministern som oppositionsledaren och ytterkantspartierna gjorde tydliga uttalanden om att Israel har rätt att försvara sig. Där och då fanns inga ”om” eller ”men”.

När Israel sen började försvara sig tycks många inte ha trott att kriget faktiskt var på riktigt. Väldigt snart började det komma reservationer från politiker som förvånade sig över att det fanns en reell israelisk självbevarelsedrift. Israels rätt till självförsvar var visst bara en teoretisk rätt.

Israels försvar lägger stora resurser på att evakuera civila från områden med terroraktivitet på Gaza, den israeliska staten stödjer andra länders ansträngningar att få in humanitär hjälp och har som enda uppgift att säkra Israels fortsatta existens. Men det verkar inte spela någon roll. Det är själva synen av en jude i militäruniform som väcker de antisemitiska föreställningarna till liv.

Världens enda land med en Davidsstjärna på flaggan. Landet av mjölk och honung. Det heliga landet. Är det också det perfekta landet? Förmodligen inte. Det är rätt svårt att samla tio miljoner exemplariska personer i ett land. Alla förstår det när diskussionen rör andra än judar. Det är därför inte heller ett krav som någon ställer på något annat land. En av de bakomliggande orsakerna till detta betraktelsesätt är onekligen det ständiga omänskliggörandet av judar.

Hannah Stutzinsky

Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!

Bögarna står näst på tur när Israels minoriteter hotas

Vänsterns antisemitism är också antisemitism