Ett möte med en flicka i simskolan får Liberala studenters ordförande Hannes Snabb att reflektera över friheten vi tar för given.
Precis när simskolan skulle börja hände det något som fångade min uppmärksamhet. Bland de ivriga barnen, som var på väg ned i vattnet, stod hon där helt stilla. När jag mötte hennes blick rörde hon sig bort från bassängkanten och mot den kalla väggen bakom henne. Ögonen, som tidigare hade utstrålat nyfikenhet, vittnade för stunden om något helt annat. Det krävdes egentligen inga ord. Hon hade redan varit där, ute på det öppna havet. Där människor låg och flöt, samtidigt som båten som skulle ta henne till friheten sjönk.
Trettio mil från simhallen, på öppen gata i Stockholm, hängde en docka föreställande Erdoğan. På andra håll i landet fortlöpte bränningarna av religiösa böcker. Den Islamiska samarbetsorganisationen, bestående av bland annat Iran, Somalia och Afghanistan, fördömde och krävde förbud. Samma regimer som tvingat hennes familj över havet i jakten på frihet. Ändå öppnade Sverige för att lyssna på just dem.
I skrivande stund är det drygt ett år sedan Mahsa Jina Amini mördades av den iranska moralpolisen. Hennes död väckte en modig frihetsrörelse och varje onsdag protesterar den även här i Sverige. För några veckor sedan var det ett och ett halvt år sedan Putin skalade upp sin invasion av Ukraina och varje måndag samlas människor för att visa sitt stöd för deras frihetskamp. Vad tycker Teheran och Kreml om det?
Sanningen är att de hatar det fria ordet. De hatar att vi varje måndag, onsdag och vilken annan dag som helst står upp mot den ofrihet som de skapar. Och om ordningslagen i framtiden kommer att behöva ta hänsyn till vad just Iran och Ryssland tycker, är det inte bara brinnande böcker som kommer att begränsas.
Jag kan därför heller inte låta bli att tänka på flickan som satt där bredvid mig. Hon som har offrat allt för att komma hit till friheten. Här får hon elda upp den gamla diktatorns böcker, klippa sitt hår kort och säga precis vad hon vill om – och till – den vidriga regimen. I Sverige är hon fri. Och det kan tyckas vara självklart att hon ska få vara det. Men om samma regim som hon en gång flytt från tillåts sätta gränserna för den svenska yttrandefriheten kanske hon i framtiden inte får vara fri på riktigt här i Sverige heller.
Jag har tidigare alltid föreställt mig att friheten finns någon annanstans. Kanske inte geografiskt, men åtminstone inte här, där vi är nu. Men där och då, sittandes bredvid den skakande flickan, blev det uppenbart att den hade funnits just här hela tiden. Den måste förbli kompromisslös.
Hannes Snabb
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!