Efter en fadäs från polisen tvingades prideparaden ställas in i Jönköping 2022. Jesper Persson, ordförande i Jönköping Qom Ut, skriver om en ökad stress bland HBTQ-personer, och hur till och med pride för många har blivit en läskig plats att vara på.
”Fordon, undantaget sådana som krävs för att rörelsehindrade ska kunna delta, får inte användas i pridetåget.”
Jag läste orden, men trots att de var otroligt tydliga hade jag svårt att förstå dem. Jag läste igen, och igen. Det var sent på fredag eftermiddag, dagen efter skulle uppskattningsvis tiotusen människor samlas i Jönköping för att gå i stadens tionde prideparad och jag är ordförande i Jönköping Qom Ut, föreningen som står för arrangemanget.
Att tillståndet från polisen ofta kommer sent är vi vana vid. Vi brukar alltid få en indikation på om någonting nytt kommer dyka upp bland kraven, men den här gången var det annorlunda.
Jag försökte omedelbart ringa polisen för att se varifrån detta krav kom men alla som kunde svara på frågor hade gått för dagen. Jag pratade om det stressade läget i radion, och försökte verkligen få kontakt med rätt personer.
Vår förening hade då en styrelse på fem personer och att ställa in ett evenemang för tusentals människor tar tid.
När dessa nåddes var det dock redan för sent. Vår förening hade då en styrelse på fem personer och att ställa in ett evenemang för tusentals människor tar tid. För att hinna med detta var vi redan flera timmar in.
Reaktionerna på beslutet lät sig inte vänta och de var stora. För att förstå varför behöver jag kanske prata ett par meningar om minoritetsstress. Det är någonting som i olika grad påverkar vardagen för väldigt många människor inom de flesta minoritetsgrupper som finns. Ju mer utsatt gruppen är, desto större stress. Ett evenemang som en prideparad är en bra ventil för många hbtq+-personer att slippa den stressen. För många är det kanske enda gången på året de slipper ha i bakhuvudet att de inte helt smälter in i sina sammanhang.
För att minska minoritetsstress i samhället krävs oftast aktiva förändringar som tar bort stigman för minoriteten. Historiska exempel på detta är att sluta binda vänsterhäntas armar för att påtvinga användande av högerhanden och att ge en teckenspråkstolk en mer naturlig plats vid större evenemang. Såna insatser har också skett inom hbtq+-världen, inte minst nu i dagarna när män som har sex med män äntligen får ge blod på lika villkor.
Historiska exempel på detta är att sluta binda vänsterhäntas armar för att påtvinga användande av högerhanden och att ge en teckenspråkstolk en mer naturlig plats vid större evenemang.
Samtidigt sker också många händelser som ökar stressen för många människor runt om i Sverige. En del i detta är makthavare som på såväl lokal som nationell nivå alltmer börjar ifrågasätta olika människors rätt att uttrycka sig. Det kan handla om allt från flaggning med regnbågsflaggan till rätten till verksamhetsstöd åt föreningar. Vanligast just nu är dock debatten om dragqueens som håller i sagostunder för barn. Det är en debatt som, även i Sverige, har tagit sig till uttryck genom aktiva försök att stoppa evenemang.
Här i Jönköping bemöttes nyligen en sagostund av “Bland Drakar och Dragqueens” av avspärrningsband från Nordiska motståndsrörelsen, med budskap om hur fel ett sådant evenemang var att hålla. Lyckligtvis tog polisen detta på allvar och evenemanget kunde genomföras för en fullsatt publik. Men det är inte alltid det slutar så bra. I Västerås skedde en misshandel i samband med Pride och under förra året miste två människor livet efter en masskjutning i Oslo.
Tyvärr går budskapet fram och det är tydligt: ”Gå in i garderoben, du är inte säker”. Och att det är ett budskap som ökar på minoritetsstress är tydligt. Som ordförande för en förening som arrangerar ett prideevenemang kan jag se hur antalet människor som ifrågasätter om det är en säker plats att vara på ökar. Det som ska vara en ventil och en plats för öppenhet och kärlek är återigen en läskig plats att vara på.
Längst fram i vårt, och många andras, tåg går det alltid en skylt med ett och samma budskap ”Marching for those who can’t”. Översatt: Vi går för de som inte kan.
Polisen gick ut och tog på sig misstagen vid tillståndsansökan, något som var väldigt stort av dem.
Jag tycker att det är ett av de viktigaste budskapen man kan ge. Vi går såklart också för oss själva, men för många som ännu inte har kunnat delta är pride nog extra viktigt. Det är ett budskap om en annan värld, en värld där även de kan få känna sig som en del av samhället.
I Stockholm pågår den största prideveckan i Sverige nu för fullt. Vi i Jönköping kommer snart också ha vår. För ett år sedan trodde vi att vår förening skulle behöva lägga ner, men polisen gick ut och tog på sig misstagen vid tillståndsansökan, något som var väldigt stort av dem. Sedan dess har föreningen istället blivit starkare och jag känner mig så stolt och förväntansfull inför att kunna samlas och gå en gång till!
Jesper Persson