Det är upp till den nya generationen liberaler att ta den svenska liberalismen ur sitt kristillstånd. Det menar den liberala lärarstudenten Gustav Andersson (C), som föreslår tre liberala reformer för ett rättvisare samhälle.
Liberalismen i Sverige står inför en kris. Endast 11 procent av de som valde att rösta i det senaste valet lade sin röst på ett uttalat liberalt parti. Samtidigt gjorde Sverigedemokraterna, som själva kallar sig anti-liberala, sitt bästa val någonsin med strax över 20 procent av rösterna. Detta borde få varningsklockorna att börja ringa hos alla liberaler.
Det finns en betydande andel människor i dag som ser liberalismen som en ideologi för de redan fria och ekonomiskt välbeställda, i stället för en samling idéer som strävar efter att minska skillnader i inkomster och skapa jämngoda möjligheter för alla att leva ett gott liv, oavsett bakgrund. De liberala partierna i Sverige har inte lyckats utnyttja den breda uppsättningen med ideologiska verktyg och argument som finns inom den moderna liberalismen. Det är hög tid att vi liberaler gör något åt detta.
Vi lever inte i en perfekt värld och den nuvarande politiska situationen för liberala partier är något vi unga liberaler har ärvt från föregående generationer. Dessa generationers beslut har lämnat båda de liberala partierna Centerpartiet och Liberalerna sakpolitiskt och ideologiskt förvirrade och bankrutta. Det är upp till den nya generationen liberaler att städa upp det som har blivit av den svenska liberalismen.
För att kunna ta oss an detta projekt måste vi våga vara ideologiskt modiga, lyfta blicken mot horisonten och föreställa oss vad som finns bortom dagens liberala politik.
Därför vill jag presentera ett par sakpolitiska reformförslag med utgångspunkt i liberalismen, där den huvudsakliga målsättningen är att göra samhället mer rättvist och fritt för alla.
Grundläggande utbildning för alla är en nationell angelägenhet och därför bör den kommunala grundskolan förstatligas.
För det första måste liberaler värna principen om skäligt jämngoda möjligheter. Att våra gemensamma institutioner är utformade för att alla människor ska ha en skälig chans att göra det bästa med vad man har tilldelats i livets lotteri. En likvärdig skola, då i ordets sanna bemärkelse, är därför ett fundamentalt mål för alla liberala partier värda sina namn. Alla barn förtjänar en chans oavsett deras utgångspunkt och detta kräver en stark stat med rätt prioriteringar. Grundläggande utbildning för alla är en nationell angelägenhet och därför bör den kommunala grundskolan förstatligas. Dessutom bör undervisningsskyldighet (USK) återinföras, vilket innebär en reglering av antalet timmar en lärare förväntas lägga på undervisning samt för och efterarbete under ett läsår. Även skolors lokaler bör tydligt regleras så att alla barn får tillgång till det som behövs, exempelvis ett adekvat skolbibliotek och rekreationsytor. För att också säkerställa rättvisa löner och arbetsvillkor för lärare och skolpersonal föreslår jag att ett tarifflönesystem bör återinföras, vilket innebär att lönesättningen regleras genom fackliga avtal eller förhandlingar med fackföreningar. Genom att återinföra tarifflönesystemet kan lärare få en mer transparent och rättvis lönestruktur, där deras kompetens erkänns och belönas på ett enhetligt sätt baserat på etablerade lönekriterier och branschstandarder.
Våra barns utbildning är ett gemensamt ansvar och fördelningen av de resurser detta kräver måste fördelas rättvist över hela landet. Detta kan endast uppnås med en nationell enhetsskola med likvärdighet som målsättning.
För det andra måste liberaler ta ekonomisk ojämlikhet på allvar. Ett samhälle som inte gör allt det kan för att utjämna de klyftor som skapats av felande system eller slump kan inte sägas vara liberalt, ens i teorin. Rawls formulerade differensprincipen som säger att ojämlikheter endast är rättfärdigade om de gynnar de sämst ställda i samhället. Här är Rawls tanke att ojämlikhet måste tjäna den som har det sämst ställt, i den meningen att det vore bättre för den sämst ställde att denna ojämlikhet fanns snarare än att den inte gjorde det. En radikal tanke för de flesta, men en tanke som gör det möjligt att formulera en hållbar politik för samhällets mest utsatta grupper och individer.
Kapital bör därför beskattas lika mycket eller mer än inkomst. Utöver det bör även skatt på mark växlas mot en proportionell minskning av skatten på inkomst. Förslagsvis genom att byta den kommunala fastighetsavgiften mot en nationell skatt på markvärde. Slutligen bör också inkomsterna från den statliga utvinningen av mineraler och andra naturtillgångar samlas i en medborgarfond för vidare investering och förvaltning för att, på största möjliga sätt, komma hela befolkningen till gagn över tid.
Här är frihandel och fri rörlighet centrala delar av en positiv liberal framtid utan fattigdom och förtryck.
Slutligen är liberalismen riktad mot framtiden. Det är liberalt att vara optimist och att våga påpeka att världen långsamt har blivit bättre. Likaså att den kommer att fortsätta att bli bättre även i framtiden, om bara vi är villiga att arbeta för det, för världen måste bli ännu rikare i en snabbare takt än förut. En radikal minskning av fattigdom världen över är inte bra nog. Här är frihandel och fri rörlighet centrala delar av en positiv liberal framtid utan fattigdom och förtryck. Barriärer mot arbetskraftsinvandring bör successivt monteras ner och processen att söka arbetstillstånd göras så enkel som möjligt. Handel mellan Europeiska unionen och andra handelsblock bör utvidgas i den mån det är säkerhetsmässigt och politiskt gångbart.
Liberalismen är den ideologi som har vad som krävs för att leda oss mot ett mer rättvist och fritt samhälle. Genom att genomföra dessa förslag är jag övertygad om att Sverige hade blivit ett bättre land för alla som bor och skulle vilja bosätta sig här i också i framtiden. Ett mer rättvist samhälle är möjligt och det är liberala reformer som ska ta oss dit.
Gustav Andersson
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!