Liberalismen angrips från alla håll. Precis som det alltid har varit. För Liberal Debatt berättar The New Yorkers liberale skribent Adam Gopnik i ett samtal med Matilda Molander om liberalismen som passion, och varför vi aldrig får ge upp.
Vad är liberalism? Ja, om man nu har fått en halvtimme med en av den amerikanska liberalismens största namn så är det ju lika bra att börja med de stora frågorna.
– I min bok försöker jag svara på det här genom att inte svara på det, säger Adam Gopnik och skrattar.
Han är i Stockholm för att prata om sin bok Tusen små framsteg: liberalismen – ett moraliskt äventyr (Fri tanke förlag 2022) som precis översatts till svenska.
– Liberalism är ett av de begrepp som har lika breda som många rötter, och det betyder olika saker på olika språk. På franska betyder det “fanatisk dyrkan av den fria marknaden”. I USA innebär det “motståndare till fanatisk dyrkan av den fria marknaden”, säger Gopnik och skrattar, igen.
Han är en sådär riktigt amerikanskt trevlig man.
– Men det är normalt, fortsätter han. Det är inte för att liberalism inte existerar. Det är samma sak med demokrati och feminism. Du vet, varje intressant begrepp som rör miljoner människors liv kommer att ha flera olika betydelser och tolkningar. Den innebörd som jag dras till, den rot som jag ville lyfta fram i min bok, är en som är ganska ny: Den som började framträda på 1860-talet i Amerika, Frankrike, Skandinavien och Storbritannien.
En ganska ny, drygt 150-årig liberalism alltså. Gopnik beskriver målande hur den här nya sortens liberalism växte fram på flera håll i världen samtidigt, hur franska republikaner uppfann Frihetsgudinnan och skickade henne till de amerikanska liberalerna.
– Det var så tänkandets värld såg ut då!
Den “nya” liberalism han pratar om är “den store John Stuart Mills, den störste liberale filosofen”. Det går inte att missta sig på Gopniks beundran för den gamle britten. Enligt Gopnik bygger Mills filosofi på två grundläggande idéer: Personlig frihet och social rättvisa. De båda idéerna hade existerat var för sig innan, men Mill förenade dem.
– Mill säger inte att vad vi behöver är personlig frihet och sedan kan folk göra som de vill, utan han säger att vi behöver personlig frihet och vi behöver kvinnors inkludering i samhället. Idén är att personlig frihet och sociala reformer inte står i konflikt med varandra utan att de är del av ett och samma program.
– För mig är det definitionen av modern liberalism, och det är den liberalismen jag försvarar. Det är både en rörelse för individuell frihet, och en rörelse för social rättvisa.
Jag berättar att det pågår en diskussion i Sverige, inte minst i Liberal Debatt, om huruvida liberalismen främst handlar om ekonomisk frihet eller om sociala rättigheter, och undrar vad Gopnik tänker om det.
“Individuell frihet är värdefull för att den gör det möjligt för oss att förverkliga oss som människor.”
– Det är precis därför jag tycker att Mill är den störste av alla liberala filosofer, för han har skapat en fältteori som förenar den individuella frihetens atomer med de sociala reformernas gravitation. Individuell frihet är värdefull för att den gör det möjligt för oss att förverkliga oss som människor. Men vi kan inte förverkliga oss om människorna runt omkring är i kedjor.
Gopnik berättar om hur Mill som hade blivit fullproppad med kunskap och fakta av sin upplysningsorienterade pappa, till slut fick ett mentalt sammanbrott. Genom att börja läsa poesi och lyssna på Mozart hittade han en väg tillbaka från sin psykiska sjukdom.
– Efter det sa Mill att meningen med livet är musik och poesi, och att politikens mål är att se till att tillräckligt många människor har tillräckligt mycket att äta för att kunna läsa poesi och lyssna på musik. Det är vad goda samhällen möjliggör, och de två sakerna måste gå hand i hand. Du kan inte läsa poesi och lyssna på Mozart om du inte har bröd och smör, och inte heller om hela samhället säger åt dig att du inte får vara i en konserthall, eller inte får skriva. Så det är min idé om liberalism.
När Adam Gopnik och andra liberaler pratar om liberalism låter den som det självklart goda. Så varför är det då så många människor som inte är liberaler? Har de inte sett ljuset, eller har de sett något vi inte ser?
– Jag vill vara tydlig med att jag inte tror att liberaler har något slags monopol på moralisk integritet.
”På en djupare nivå har konservativa förstått att livet är tragiskt och att det finns en begränsad mängd saker som politik kan lösa när det kommer till den mänskliga existensen.”
Gopnik förklarar att alla de tre stora tankeströmningar som format vårt samhälle uppstod i Europa ungefär samtidigt, kring 1860. Mill skrev på Om friheten samtidigt som Marx arbetade med Kapitalet i London och Bismarck skapade den auktoritära nationalismen i Preussen. Självklart har de korsbefruktat varandra många gånger sedan dess. Han berättar att han generellt är mer positiv till vänstern än till högern eftersom viktiga sociala rättviserörelser, som medborgarrättsrörelsen och kvinnorättsrörelsen, båda har kommit från vänster snarare än höger. Men det betyder inte att vänstern alltid är att föredra, eller att konservatismen saknar fördelar.
– På en djupare nivå har konservativa förstått att livet är tragiskt och att det finns en begränsad mängd saker som politik kan lösa när det kommer till den mänskliga existensen. Det är en konservativ insikt som är kraftfull och sann, säger Gopnik med eftertryck.
– De flesta i den amerikanska vänstern drömmer om att Amerika ska förvandlas till Skandinavien. Men även om Amerika över en natt förvandlades till Sverige skulle det inte lösa de mänskliga problemen med vår dödlighet, obesvarad kärlek, olyckliga barn. Det finns de i den amerikanska vänstern som inte förstår det.
I den svenska vänstern också, kan tilläggas. För dem finns det knappt något problem som inte ska lösas med mer statlig närvaro.
– Jag sympatiserar starkt med delar av det konservativa och till och med reaktionära tankegodset. Den starkaste kritiken av den liberala staten är utan tvekan att den alienerar oss från gemenskaper och traditioner. Det är ingen trivial kritik, jag tycker att den är djup och kraftfull. Men jag tycker också att den är hysterisk. Det är ett faktum att om du är praktiserande katolik, protestant eller ortodox jude så har du inga problem med att kunna praktisera din religion i ett liberalt samhälle. Det du har problem med är att säkra din religions överhöghet.
”Jag sympatiserar starkt med delar av det konservativa och till och med reaktionära tankegodset.”
Gopnik berättar om den amerikanske professorn i statskunskap tillika katolske skribenten Patrick Deneen, som blivit känd för sin kritik mot hur den liberala staten får samhällsväven att vittra sönder.
– Men Deneen vill inte att katolicism ska ha en plats i samhället, han vill att katolicismen ska ha den centrala platsen. Han vill att den ska vara dominerande.
De tankeströmningar som Deneen tillhör har börjat höras allt mer även i den svenska debatten. Kraven på att religionen ska få ta en större del i samhället tar sig många uttryck. Det handlar om partiet Nyans krav på att att föräldrar ska ha rätt att bestämma sina barns religion. Men också om mysintellektuella kultursidesidéer om att vi utan religion blir ensamma och alienerade. Jag frågar Gopnik om han tycker att konservativa har rätt i att liberalismen bryter ner gemenskaper.
– Jag sympatiserar med den tanken, jag förstår rationaliteten i den, svarar Gopnik.
Det är ett förvånande svar från en person som precis skrivit en bok om varför liberalismen är vägen framåt för samhället. Lyckligtvis är Gopnik också djupt övertygad om att liberalismen kan användas för att steg för steg bygga upp gemenskaper. Han breder ut texten om kaféer, föreningar och parker där människor möts. Pratar om stadsbyggnad och landskapsarkitektur, det urbana livet. Steg för steg ska ett liberalt samhälle med starka gemenskaper byggas.
Sett till de senaste årens politiska utveckling verkar det dock inte vara liberalismens urbana kaféliv som attraherar människor. Jag undrar varför han tror att många fler dras till auktoritära rörelser nu, jämfört med för 20 år sedan.
Historien visar att liberaler är bäst på att skapa fredliga, blomstrande samhällen.
– Varför stödjer en del personer extremerna i politiken? Jag tror att det delvis är för att de alltid gjort det. Liberalismen och de liberala värdena är inte något som har varit djupt förankrat, självsäkert och inte ifrågasatts på hundratals år för att plötsligt stå öga mot öga med illiberala idéer. Tvärtom har liberalismen alltid varit under attack. Den har stridit sig igenom 1900-talet mot den auktoritära högern och den totalitära vänstern och den kommer att fortsätta vara under attack. Liberalismen är en stridande tro, inte en självbelåten bekännelse. Och framtiden är vår, om vi är beredda att ta strid för den.
Han förklarar att han inte tror att den auktoritära vågen är så stark som många tror. Trump fick mindre röster än sin motståndare i båda de presidentval han ställt upp i, och Emmanuel Macron vann det franska presidentvalet med stor marginal två gånger i rad.
Mitt i resonemanget knackar Gopniks förläggare på: taxin som ska ta honom till lunchen är här om tre minuter. Vi börjar avrunda vårt samtal, men innan vi säger hejdå hinner han med att leverera en uppmaning till alla läsare.
– Historien visar att liberaler är bäst på att skapa fredliga, blomstrande samhällen. Men en del människor vill inte ha fredliga samhällen, en del har värderingar som är viktigare för dem än välstånd och många vill inte ha pluralistiska gemenskaper. Så kommer det alltid att vara. Historien är inte över och vi kommer att behöva slåss för liberalismen så länge vi lever.
Matilda Molander
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!