Gustav Vasas kröning är inget att fira, tvärtom. Liberal Debatts chefredaktör Matilda Molander skriver om smålänningarnas komplicerade förhållande till Sverige.
Nationen, Sverige, Fosterlandet. Det är inte utan att man som smålänning blir lite obekväm av de senaste årens allt mer intensiva flaggviftande. Och nu ska det alltså krönas med ett jubileumsfirande av Gustav Vasa kröning. Som om det vore ett jubileum att fira. Möjligen kan man sträcka sig till en märkesdag.
Smålänningarna stred och dog för rätten att slippa vara en del av Gustav Vasas Sverige.
Smålänningarna stred och dog för rätten att slippa vara en del av Gustav Vasas Sverige. Slippa skatterna, slippa fogdarna och slippa reformationen. Fortfarande i dag är Svenska kyrkan betydligt mer konservativ och mer katolsk i Dackes gamla trakter.
“Jag tillhör varken Svear eller Götar. Jag är Smålänning och i rakt nedstigande led ättling till Dacke”, som figuren Karl Alfredsson skriver i sitt brev till myndigheterna i Sture Dahlströms roman Tango för enbenta. Han meddelar att han hoppar av Sverige och drar sig tillbaka till sin gård: “Jag vill bli helt frikopplad från alla de tusentals trådar som fjättrar mig vid Riket.”
Smålänningen som libertarian och separatist. Efter ett halvt millennium är känslan fortfarande kvar, vi är något annat än svenskar. Gustav Vasas förolämpningar har vi tagit till oss med stolthet: Snåla, envisa. Det är vi det.
Men när vi nu ser ut att behöva dras med nationen åtminstone ett par hundra år till kan man ju fundera på vad den är och hur den borde vara. Går det att skapa en frihetlig, liberal nationalism som håller bygget samman och låter smålänningar vara smålänningar och gutar vara gutar, i stället för en vanlig vulgär flaggviftar-nationalism nedpressad i en konstruerad Sverigedräkt?
Om man får tro statsvetaren Clara Sandelind i senaste numret av Liberal Debatt, 3-2023, är svaret nej: “Nationalismens intoleranta och assimilerande tendenser är alltså inte milsskilda liberalismens. Båda ideologierna har en stark tendens att i praktiken använda tvång för att assimilera människor som anses annorlunda, och att ställa krav för att klassas som fullvärdig medlem av nationen eller staten och därmed kunna ta del av rättigheter och friheter.”
Det bästa kanske helt enkelt är att bara hoppa av och klippa trådarna som fjättrar oss vid riket? Men tills dess: Grattis Sverige och kungen! Hoppas ni firar med ostkaka!
Matilda Molander
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!