Skip to content
Emmanuel Macron vill se mer offentliga investeringar för fler europeiska fabriker. Foto: Jesper Ahlin Marceta
Emmanuel Macron vill se mer offentliga investeringar för fler europeiska fabriker. Foto: Jesper Ahlin Marceta
Samhälle | EU

Inga pengar till klåfingriga företag, EU!

Runtom i Europa hörs allt fler rop på statsstöd till industrier och företag. I en uppmärksammad debattartikel i Financial Times vill Emmanuel Macron se fler fabriker genom offentliga investeringar i industrin. Den liberale debattören Anders Rehnberg håller inte med, utan drar en kraftfull lans för den fria marknaden.

Under de senaste årens pandemi, krig och ekonomiska instabilitet har nya buzzwords som ’strategisk autonomi’ letat sig in i vokabulären hos många politiker i Europa, USA och andra delar av världen. Man menar att länder måste göra sig mindre beroende av andra, flytta ”hem” produktion och att stater ska stötta inhemska företag för att skydda den egna industrin. 

Så sent som igår skrev Frankrikes president Emmanuel Macron en debattartikel i Financial Times där han menar att ”Europa behöver fler fabriker och färre beroenden”, något som bland annat ska åstadkommas genom offentliga investeringar i industrin. 

I artikeln välkomnar han att EU-kommissionen i våras la fram förslag för att lätta upp reglerna som säkerställer fri konkurrens och hindrar länder från att subventionera enskilda industrier. 

EU har länge varit en av de främsta garanterna för en öppen europeisk marknad och en världsordning där företag konkurrerar på lika villkor.

EU har länge varit en av de främsta garanterna för en öppen europeisk marknad och en världsordning där företag konkurrerar på lika villkor. Det har varit en marknad där man har motverkat tendenser till osund konkurrens, och inte tillåtit subventioner till företag. Det är en klok utgångspunkt – en fri och fungerande marknad leder till innovation och genom regelverk som säkerställer konkurrens kan man dessutom undvika att stater eller stora företag skapar monopol som snedvrider marknaden.

Detta är dock något som drastiskt håller på att förändras. Med USA:s senaste stödpaket Inflation Reduction Act (IRA) som ursäkt har EU-kommissionen lagt fram förslag som bland annat innebär att man vill lätta på statsstödsregler och ge länder rätt att pumpa in pengar i europeiska företag för att investera i “strategiskt viktiga produkter” eller hindra dem från att flytta. IRA innebär i praktiken massiva offentliga investeringar av den amerikanska industrin, något man menar behöver bemötas med mer offentlig inblandning i ekonomin också i EU.

Det är ett race to the bottom som kortsiktigt gynnar de som är bäst på att få tillgång till finansiering men på skattebetalarnas bekostnad.

Det kan låta bra i teorin men innebär i praktiken att skattebetalares pengar riskerar att försvinna till stora företag som inte klarar av att konkurrera på en fri marknad. Det är ett race to the bottom som kortsiktigt gynnar de som är bäst på att få tillgång till finansiering men på skattebetalarnas bekostnad. 

Det är lätt att förstå hur politisk press på regeringar att agera för att säkra europeisk välfärd, i kombination med att vissa företag hotat med att lämna EU om de inte får offentlig finansiering, leder till att politiker dras åt kortsiktiga lösningar. I det här läget gäller det därför att europeiska politiker vågar hålla huvudet kallt och ser till vilka alternativa lösningar som finns. Att Bidens politik är protektionistisk, och att USA agerar utifrån pro business snarare än pro market, kan inte leda till slutsatsen att vi ska göra detsamma. 

De politiker som tror på en fri marknad har ett tungt ansvar i att säkerställa att den håller också framöver.

Ett liberalt svar på USA:s och andra länders ökade protektionism måste därför vara att göra motsatsen: att skapa en verklig inre marknad, ta bort onödigt krångel, öka handeln med omvärlden och inte låta vare sig protektionister eller klåfingriga företag få styra agendan. 

I motsats till vad många EU-kritiker påstår är det våra gemensamma EU-regler som har säkerställt att länder inte redan börjat matcha varandra i att slänga pengar på industrin och lägga krokben för varandra.

EU är vallen som håller dammen från att brista och de politiker som tror på en fri marknad har ett tungt ansvar i att säkerställa att den håller också framöver.

Anders Rehnberg

Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!

Svensken är fortfarande en motvillig europé

Europeiska unionen – ordoliberalismens högborg