Skip to content
Polacker demonstrerar för fri media. Foto: Silar, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons.
Polacker demonstrerar för fri media. Foto: Silar, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons.
Samhälle | Europa

EU kan göra mer för att skydda våra fria medier

Europas oberoende medier går en osäker framtid till mötes. Det gäller inte bara i Polen och Ungern, utan även i andra EU-länder. För att råda bot på problemen krävs fler modiga och kortsiktigt verksamma insatser från EU, skriver professor Adam Bodnar, som var Polens ombudsman för mänskliga rättigheter 2015–2021.

Före 2015 var den polska mediemarknaden förhållandevis välbalanserad och pluralistisk. Det nationella Sändningsrådet, som reglerade radio- och tv-sändningar, ansågs som en oberoende institution. Men när Lag och rättvisa kom till makten var en av den nya regeringens första stora reformer att ställa de statliga medierna under regeringens kontroll.

År 2016 skapades en ny institution – Rådet för nationella medier – vars uppgift blev att hantera tillsättningen av topptjänstemän på statsmedierna. Sändningsrådets befogenheter kringskars, och riksdagsmajoriteten kunde utöva direkt inflytande över de statliga mediernas verksamhet.

Sex år senare använder regeringspartiet följande metoder för att utöva kontroll över medierna:

  • Total politisk subordinering av de statliga medierna, inklusive innehållskontroll.
  • Uppköp av privatägda medier genom statsägda bolag – inte minst oljebolaget PKN Orlens uppköp av Polska Press, som äger flera regionala tidningar och lokala nyhetssajter.
  • En klientilistisk relation till flera högervridna mediekanaler, genom sponsring av evenemang och styrning av reklamintäkter.

Den politiska dominansen är inte det enda problemet för yttrandefriheten i Polen. De sociala mediernas framsteg har skapat problem för traditionella medier. För många av de viktigaste mediehusen innebär prenumerationsmodellen inte längre en långsiktig finansieringslösning. Kort sagt – de oberoende polska medierna genomlider samma slags sjukdomar som traditionella medier i andra delar av världen.

Till följd av detta håller utrymmet för oberoende medier på att krympa, samtidigt som de statslojala mediernas position fördunklar den offentliga debatten. Det skapar i sin tur frågetecken kring hur rättvis utgången kommer bli av det kommande parlamentsvalet 2023. Sannolikt kommer de regeringslojala medierna att stödja det styrande partiets kandidater och program.

***

EU är väl medvetet om problemen. Det är en av anledningarna till att mediefriheten nu ingår som ett kapitel i EU:s årliga rättssäkerhetsrapport, som tagits fram av kommissionär Didier Reynders. EU går också fram med ett antal nya förslag för att råda bot på problemen.

Journalister och människorättsförsvarare kan inte arbeta om de hela tiden blir föremål för oseriösa och ogrundade stämningar från politiker eller företag.

Nyligen presenterade EU-kommissionen sitt förslag till ett nytt direktiv, SLAPP-direktivet, som syftar till att skydda oberoende journalister och människorättsförsvarare från otillbörliga rättsprocesser. Sådana processer, som på engelska ofta kallas Strategic Lawsuits Against Public Participation (SLAPP), har blivit allt vanligare. EU:s medlemsstater borde verka för att direktivet antas, eftersom journalister och människorättsförsvarare inte kan arbeta om de hela tiden blir föremål för oseriösa och ogrundade stämningar från politiker eller företag.

I september 2022 lade kommissionen dessutom fram sitt förslag till en europeisk mediefrihetsförordning – the European Media Freedom Act. Förslaget innehåller många intressanta idéer om hur skyddet för journalister och deras redaktionella integritet ska stärkas, och hur olika insatser för att säkerställa mediefriheten i EU ska koordineras. Ett av de mest intressanta förslagen är upprättandet av en europeisk medienämnd, bestående av nationella mediemyndigheter, med rätt att utfärda rättsliga ställningstaganden kring mediekoncentrationer. Därtill uppställs krav på medlemsstaterna att kontrollera de nationella förutsättningarna för mediepluralism och redaktionell frihet.

Det är en bra bit kvar innan ett färdigt lagförslag kan antas. Man kan tänka sig att vissa medlemsstater inte kommer att vara särskilt entusiastiska över förslaget. Man kan också fundera över hur lösningsförslagen ska implementeras. EU har begränsade beslutsbefogenheter när det gäller mediekoncentrationer på de lokala marknaderna. Dessutom kommer man att behöva stöd från de nationella tillsynsmyndigheterna – som inte alltid åtnjuter en verkligt oberoende ställning. Men i ett längre tidsperspektiv finns det ändå en chans att mediefrihetsförordningen kommer att göra det svårare för statsägda medier att spela en stark roll i politiken.

***

På kortare sikt borde man också försöka hitta sätt att stödja oberoende röster och undvika medieöknar i Europa – inte bara i Polen och Ungern. En studie av Victor Pickard vid Pennsylvanias universitet har visat att stora delar av USA i dag inte täcks av någon lokal nyhetsrapportering, och att den traditionella journalistiken genomgår en svår kris. Oberoende lokaltidningar har gått i konkurs. Läsekretsarna blir helt enkelt mindre och kostnaderna för riktig journalistik ökar. De starka prenumerationsbaserade lösningar som finns (som New York Times) löser inte de problem som lokalmedier står inför. Situationen kan innebära att hela lokalbefolkningar fråntas möjligheten att vara delaktiga medborgare.

EU-kommissionen bör genomföra en heltäckande studie över hur tillgången till oberoende informationskällor ser ut i EU:s medlemsstater, inklusive på regional och lokal nivå.

Jag gissar att en liknande utveckling skulle kunna ske också i Europa. EU-kommissionen bör därför genomföra en heltäckande studie över hur tillgången till oberoende informationskällor ser ut i EU:s medlemsstater, inklusive på regional och lokal nivå. Om mitt antagande stämmer bör EU gå in och stödja utvecklingen av oberoende lokalmedier.

Stödet får inte bli symboliskt eller avgränsat till situationer där direkta yttrandefrihetsskäl gör sig gällande. Direkt ekonomiskt stöd till oberoende medier borde behandlas som ett bidrag till den sociala grundstrukturen i samhället, på samma sätt som väg- och infrastrukturinvesteringar. I praktiken borde EU överväga att etablera en social investeringsfond som skulle kunna inträda som oberoende minoritetsaktieägare i vissa medier. Här skulle European Endowment for Democracy kunna fungera som ett bra exempel.

***

Om man tittar på Reportrar utan gränsers nya mediefrihetsindex är det en oroande bild som tecknas över mediefriheten i EU:s medlemsstater.

Om man tittar på Reportrar utan gränsers nya mediefrihetsindex är det en oroande bild som tecknas över mediefriheten i EU:s medlemsstater. Inte bara Polen och Ungern, utan också Rumänien, Bulgarien, Italien, Slovenien, Malta och Cypern rankas lägre än plats 50 i världen. Sådana standarder kan inte godtas i en överstatlig organisation som så starkt betonar demokrati och mänskliga rättigheter. Von der Leyen-kommissionen har tagit flera viktiga steg mot att öka EU:s arbete för att säkerställa mediepluralism. Det tankesättet bör upprätthållas – men det krävs samtidigt fler modiga och kortsiktiga insatser för att säkra mediernas mångfald i EU.

Adam Bodnar

Översättning: Fredrik Thorslund

Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!

Så här är det när telefonerna börjar ringa till EU:s ordförandeland

Dags för lillasyster Sverige att växa upp och ta ledartröjan i försvarssamarbetet