I februari väljer Centerpartiet en ny partiledare. Hens första beslut borde vara att bjuda Liberalernas dito på en gräddig tête-à-tête. De liberala partierna i Sverige kan bara bli starkare tillsammans, skriver Centerpartiets riksdagsledamot Niels Paarup-Petersen.
Det är inte direkt liberala vindar som blåser genom Sverige nu för tiden. Alla de liberala – och även de borgerliga – partierna har gått back. Vinnarna är i stället liberalismens klassiska motståndare i Socialdemokraterna, och Sverigedemokraterna som ser liberalismen som sin största fiende.
Det har helt enkelt varit ett val om vem som bäst kan administrera ett sossesamhälle.
Det har helt enkelt varit ett val om vem som bäst kan administrera ett sossesamhälle med hårda tag där det görs skillnad på folk och folk. Det är en kamp liberala partier inte kan vinna, och inte bör försöka vinna heller.
En viktig anledning till att kampen stod mellan olika förkämpar för sossesamhället är att de liberala partierna inte presenterade någon annan berättelse eller vision om hur ett friare och mer liberalt samhälle kan se ut. Dessutom lade Centerpartiet och Liberalerna mer tid på att klaga på varandra än att samarbeta.
Så länge politikens fokus är kollektivet över individen, straff över utveckling, förlorar vi båda.
Men vad gör vi nu då? För det första måste de liberala partierna bygga en annan berättelse. Så länge politikens fokus är kollektivet över individen, straff över utveckling, förlorar vi båda. Åtminstone om vi ska ha våra liberala själar kvar.
Vi måste också – inte minst Centerpartiet – ha mer fokus på vilken sakpolitik vi är för och mindre på vad vi är emot. Och så måste vi prata om liberala vägar framåt. Att kollektivism och främlingsfientlighet ger väljare är ju inget nytt i just detta valet. Det nya är hur våra olika liberala partier väljer olika väg.
Liberalerna har valt att gå mest mot den klassiska borgerliga kopplingen och har allt mer förstärkt de drag som handlar om trygghet, kontroll och förstärkning av statens makt över folket. Centerpartiet har i större omfattning hållit kvar i idéer som frihet, integritet, och makt nära medborgaren. Det innebär inte att skiljelinjen alltid är tydlig eller gäller fullt ut.
En skillnad mellan det praktiska och det principiella. Mellan de som bara vill få vara i fred och de som läst Krig och fred.
Det finns utan tvekan en rejäl kulturskillnad mellan våra partier. Ofta har våra partier rentav svårt att förstå varandra. Partierna kommer från olika bakgrunder men båda ur kampen för demokratiska rättigheter. Centerpartiet är sprungen ur böndernas arbete och strävan efter inflytande. Liberalerna mer från städerna och kampen för demokrati för alla. En skillnad mellan det praktiska och det principiella. Mellan de som bara vill få vara i fred och de som läst Krig och fred. Nu är den skillnaden inte längre så tydlig. Ibland nästan omvänd.
Våra skillnader till trots måste vi få till bättre samarbete mellan oss. Vi måste stärka den gemensamma liberala berättelsen för Sverige. För både C och L tror på den. Men just nu tror vi inte på varandra. Det skadar samarbetet för ett mer öppet och fritt Sverige, och det stärker de partier som både historiskt och i närtid har varit våra motståndare. Det vinner ingen av oss på.
Så i god centerpartistisk stil är det nog dags att vi bjuder Liberalerna på en fikastund så vi kan prata ut. Nästa val bör vi kunna visa på mer liberal samling och en berättelse om Sverige värd att tro på.
Niels Paarup-Petersen
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!