Valresultatet blev en besvikelse, men ingen överraskning. De liberala partierna verkar ha tappat tron på att liberala reformer kan vinna väljare, skriver Centerpartiets europaparlamentariker Emma Wiesner som kandiderar till att bli ny partiledare. Hon vill se en väg framåt där det är viktigare att vara för liberal sakpolitik än att vara emot andra partier.
På valnatten stod vi inför ett faktum jag under en längre tid våndats för: förtroendet för Centerpartiet och vår politik minskade, samtidigt som övriga allianspartier gick samma öde till mötes. De fyra partier som framgångsrikt reformerade Sverige i en liberal och borgerlig riktning har antingen funnit ny samhörighet i ett organiserat samarbete med en långt ifrån liberal partner, eller försökt inta en mittenroll i det politiska landskapet men knuffats in i det vänstra blocket.
De nuvarande höger-vänsterblockens syn på Sverige, och på hur Sverige ska drivas är vitt skilda. Trots det har blocken, dessvärre, en sak gemensam: det största partiet i vardera block är ett i grunden socialistiskt parti som baserar sina politiska förslag på en kollektivistisk människosyn och som på grund av sin illiberalism motverkar och stretar emot liberala reformer och mer marknadsekonomi. Borgerligheten och liberalismen verkar gå fyra tunga år till mötes i Sverige. Detta trots att jag i valkompass efter valkompass överraskat kunnat glädjas åt att det tydligt framgår att vi fyra allianspartier fortfarande ser behovet av liberala reformer för Sverige.
Det största partiet i vardera block är ett i grunden socialistiskt parti.
Hur kommer det sig att den organiserade liberalismen misslyckats i Sverige? De två liberala partierna samlade just över 11 procent i valet, och de fyra borgerliga partierna fick stöd av mindre än 36 procent av väljarna. Långt från 2006, då vi fick egen majoritet i riksdagen.
Jag är nog inte den enda som sedan valnatten flera gånger frågat mig hur vi bör agera under den kommande mandatperioden för att så mycket liberal politik som möjligt ska kunna genomföras. Hur vi inom den organiserade liberalismen ska få ett ökat väljarstöd efter nästa val.
En del av svaret tror jag är att vi alla återigen måste våga förlita oss på att liberala reformer kan få stöd i riksdagen och vinna väljarnas förtroende.
En del av svaret tror jag är att vi alla återigen måste våga förlita oss på att liberala reformer kan få stöd i riksdagen och vinna väljarnas förtroende.
Under valrörelsen var det tunt med konkreta policyförslag från alla de forna allianspartierna. Det konservativa blocket enades – trots stora ideologiska skiljelinjer – om att inte kritisera varandras förslag och istället lades fokus på att debattera vilket regeringsalternativ som var mest regeringsdugligt.
På resan från valförlusten 2014 till i dag verkar partierna ha tappat tron på att policy kan vinna val. I stället för att idéutveckla visioner, ta fram reformer och samla stöd för något, har samtliga partier fokuserat på att vara emot något. Tendensen har förstärkts av att debatten och mediabevakningen fortsatt har cirkulerat kring förhållningssättet till Sverigedemokraterna (och Socialdemokraterna). Somliga har anammat deras retorik och policy, andra har främst fokuserat på att distansera sig från SD (eller S). Endast en sak är säker – oavsett vägval har samtliga allianspartier förlorat såväl väljarstöd som sin tro på liberalismen.
Oavsett vägval har samtliga allianspartier förlorat såväl väljarstöd som sin tro på liberalismen.
Somliga skyller de svaga resultaten på att valfrågorna inte passade just deras parti. Det är att skylla ifrån sig. Partierna kan definiera agendan, men för att långsiktigt förändra debatten och Sverige måste de som säger sig värna om liberalismen arbeta gemensamt. Vi liberala politiker må för tillfället befinna oss på olika sidor i politiken, men det får inte hindra oss från att diskutera, utveckla och, förhoppningsvis efter nästa val, även genomföra liberal politik tillsammans.
För Centerpartiets del ser jag att vi måste göra det bästa möjliga av dessa fyra år i opposition. Regeringen kommer behöva av all hjälp den kan få av liberalt sinnade riksdagsledamöter för att stå emot socialistiska och nationalkonservativa krafter i dess stödparti. Här kommer Centerpartiet att ha en viktig roll som både bromskloss, vakthund och väckarklocka. Men ännu viktigare är att Centerpartiet under de fyra nästkommande åren utvecklar nya liberala visioner och reformer för Sverige.
Sverige tampas med omfattande ekonomiska och sociala utmaningar samtidigt som klimatarbetet måste påskyndas. Centerpartiet är det enda borgerliga och liberala parti som inte kommer att tyngas ned av regeringsarbete, och måste därför idéutveckla reformer som efter valet 2026 direkt kan genomföras. Till en början bör detta idéarbete kretsa kring:
- Rädda det svenska företagsklimatet – och därmed klimatet. Reformera miljöbalken och elmarknaden så att de gröna näringarna, energiproduktionen, gruvorna, ja hela näringslivet i Sverige kan utvecklas och stärkas. Situationen för svenska företag börjar bli allt mer katastrofal. Den nuvarande miljöbalken i kombination med en omodernt utformad elmarknad sätter konstant käppar i hjulet för företag som vill och kan bidra med utveckling som gynnar ekonomi såväl som klimatet. Utan en reformerad miljöbalk kommer allt mer produktion att förläggas i länder med lägre klimat- och miljökrav än Sverige och Sverige bli en allt mer oattraktiv plats att driva företag på.
- Gör det enklare att gå från bidrag till arbete genom att se över skatt- och bidragssystemet. För att öka andelen i arbete behöver vi öka incitamenten till arbete i kombination med att utbildningarna som tillhandahålls behöver ligga i linje med vad som efterfrågas av arbetsgivare. Det är orimligt att Sverige har akut kompetensbrist och samtidigt bland Europas högsta arbetslöshet.
- Vänd trenden av ökade offentliga utgifter och en växande statsapparat. Vi kan inte spendera oss ur de svåra ekonomiska år vi möter, och vi kan inte agera som vi gjorde under pandemin och nu med energikrisen. Att hälla pengar på ett problem gör inte att det upphör att existera. Riktade satsningar, punktinsatser och enskilda stöd måste ersättas med långsiktiga villkor och helhetssyn. Europa är på väg in i lågkonjunktur, nu behövs en sansad och ansvarsfull ekonomisk politik.
- Väck liv i decentralismen. Stoppa detaljstyrning av kommunal och regional verksamhet. Lika lite som jag från Bryssel bör detaljstyra skogspolitiken i Grekland och Estland bör inte riksdagen detaljstyra hur Bromölla och Munkedal organiserar vare sig sin hemtjänst eller utbildning. Det måste vara upp till kommunerna att besluta över. Vi behöver slopa de statliga pekpinnarna, möjliggöra för fler regionaliserade skattebaser och återuppliva idén om frikommuner, där kommuner kan testa nya idéer, organisationsformer och verksamheter utanför de statliga kraven och regelverken.
Liberalismen går svåra år till mötes, forna vänner befinner sig på olika sidor i den förödande blockpolitiken, men siktet måste vara inställt på att liberalismen kan segra och att vi snart igen kommer att driva igenom liberala reformer tillsammans.
Emma Wiesner
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!