”All politics is local”, slog den legendariske talmannen Tip O’Neill fast. Och kanske borde det lokala – för att mota populismen i grind – vara så opopulistiskt som möjligt, skriver Anders Rönmark i ett möte med Wade Kapuszukiewicz, borgmästare i det amerikanska rostbältets Toledo.
Tjugo våningar upp i kommunskrapan i Toledo har borgmästare Wade Kapszukiewicz en fantastisk utsikt över sin stad. Om man med fantastisk menar en brutalt industriromantisk vy med mer än fyra nyanser av grått.
Det här ÄR rostbältet.
– Det här ÄR rostbältet. Det här är det folk pratar om när man menar rostbältet. Och det var det här området som röstade fram Trump, säger Kapszukiewicz.
Fördomen om amerikaners ointresse för Europa kommer snabbt på skam när Toledos relativt färske borgmästare – Kapszukiewicz svors in den 2 januari 2018 – börjar diskutera populistisk politik från sent 1700-tal i Frankrike, via vänsterpopulism i det tidiga 1900-talets USA till Brexit och fram till politikern som alla politiker, världen över, på något sätt måste förhålla sig till.
– Men Donald Trump är ingen politiker. Han är en anti-politiker, i alla fall är det vad han vill att folk ska tro, säger Wade Kapszukiewicz, tar en klunk vatten och suckar.
– Men har ni tänkt på en sak? Vi pratar om en person som är född in i en rik familj, som drivit företag i hela sitt vuxna liv och som gått på en Ivy League-skola. Ändå twittrar han med stavning och grammatik som en fjärdeklassare. Är det rimligt? Jag funderar ofta om det han gör är på riktigt eller om det bara är ett skådespel.
Skådespeleri eller inte – det har fungerat. Kapszukiewicz listar exempel efter exempel på Trump-åtgärder som enligt honom varit rent skadliga för de väljargrupper i rostbältet som röstade fram Trump till presidentämbetet. Och den gemensamma nämnaren för dessa väljargrupper – vare sig det handlar om fabriksarbetare, bönder eller konservativa soccer moms i förorten – är etnicitet.
– Demografin förändras. Republikanerna vet det. De fruktar det. De hatar det. Maktstrukturerna i det här landet förändras och vita män som jag kommer snart inte att vara den viktigaste väljargruppen, säger Kapszukiewicz.
Jag vet inte när folk i det här landet blev så rädda som de är i dag, men rädda är vi.
– Jag vet inte när folk i det här landet blev så rädda som de är i dag, men rädda är vi. Rädda för att jobben ska försvinna utomlands, för invandrare, för det okända. Oftast handlar det om en känsla av att saker förändras, en känsla av att saker är farliga – och känslor är bland det svåraste att hantera i en politisk kontext.
På en punkt är dock Wade Kapszukiewicz helt överens med den sittande presidenten, även om han inte går så långt som att kalla huvudstaden för ett träsk.
– Washington fungerar inte. Det är trasigt. Väljarna har sedan länge tappat förtroendet för kongressen och nu sjunker förtroendet för presidentämbetet också. Vi har inte längre några konservativa demokrater som kan hitta samarbeten med liberala republikaner. Partierna har drivit ut mot ytterkanterna och senatorer och kongressledamöter söker hellre strider än kompromisser, förklarar han.
Toledos borgmästare vädrar morgonluft för det politiska arbete som hans och hans medarbetare gör.
– Folk glömmer bort det lokala, men jag tror att den lokala politiken kommer att få ett uppsving som en reaktion på den framväxande populismen på nationell nivå, säger Wade Kapszukiewicz.
– Vi är närmast folket och vi gör det som berör dem allra mest. Vi är dessutom den absolut minst partipolitiska delen av statsförvaltningen. Vi är på gränsen till opolitiska. Det finns inget partipolitiskt sätt att hämta soporna …
»Det står inget D efter mitt namn«, slår Wade Kapszukiewicz fast ett flertal gånger under intervjun. Och visst, borgmästarvalet i Toledo är, precis som i många amerikanska städer, »non-partisan«, men det råder ingen tvekan om partitillhörigheten. Nu ser han demokraternas viktigaste uppgift att »återbekanta sig« med medelklassväljaren.
– Vi tappade kontakten med våra väljare och fick ett Amerika som många av oss inte känner igen. Vi måste visa var besluten tas och att det faktiskt är här, i våra egna städer, som vi kan göra allra störst skillnad. Jag ser fram emot presidentvalet 2020 och den debatten vi får då, säger Kapszukiewicz.
Och vem har bäst chans att besegra Trump? Enligt Kapszukiewicz är svaret givet:
– Vem som helst.
Anders Rönmark
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!