Den breda danska mitten har blivit smal. Niels Paarup-Petersen skriver om det danska valet, och hur makten lär ligga i mitten framöver också, trots att väljarna rört sig mot ytterkanterna.
På tisdag är det val i Danmark. Grönland, miljardärer och kokain har hamnat i rubrikerna. Men bakom de mer spektakulära inslagen finns frågor som borde intressera svenska liberaler.
För den som främst intresserar sig för ekonomisk politik är diskussionen om en miljardärsskatt kanske mest relevant. Förslaget omfattar även orealiserade tillgångar. I praktiken skulle företagare kunna tvingas sälja delar av sina bolag för att betala skatt på värden som ännu inte realiserats. En mycket ingripande modell – och ovanlig även i internationell jämförelse.
Alex Vanopslagh från libertarianska Liberal Alliance har visserligen fått backa från tidigare uttalanden om att kokain borde kunna säljas på apotek.
För den som värnar individens frihet på andra områden kan dansk politik samtidigt framstå som betydligt mer frisinnad än den svenska. Alex Vanopslagh från libertarianska Liberal Alliance har visserligen fått backa från tidigare uttalanden om att kokain borde kunna säljas på apotek. I dag talar han i stället om avkriminalisering.
Samtidigt är legalisering av cannabis en relativt okontroversiell fråga i dansk debatt. Den danska rusmedelsdebatten ligger långt från den svenska, i vilken det fortfarande kan bli stora rubriker om vuxna människor ska få dricka en öl under en VM-match.
För den som letar efter lite mjukhet i den annars hårda migrationspolitiken finns också ett tecken. Moderaterne talar om att migrationspolitiken måste ha hjärtat med sig – och att Danmark faktiskt behöver fler människor.
Mycket tyder på att det är just Moderaterne, ledda av den tidigare statsministern och nuvarande utrikesministern Lars Løkke Rasmussen, som även efter nästa val kommer att sitta med nyckeln till makten.
Den smala mitten
Efter det senaste valet till Folketinget bildades en ovanligt bred mittenregering mellan Socialdemokratiet, Moderaterne och Venstre. Tillsammans hade de 89 mandat. Med stöd från de nordatlantiska mandaten från Grönland och Färöarna passerade regeringen ändå majoritetsgränsen i det 179 mandat stora parlamentet.
Men i opinionsmätningarna inför nästa val har den breda mitten krympt dramatiskt. De tre regeringspartierna samlar nu omkring 60 mandat.
Utan Lars Løkke Rasmussen kan varken högerblocket eller vänsterblocket bilda regering.
Den breda mitten har blivit smal.
Ändå är maktbalansen i grunden densamma. Precis som efter senaste valet är det Moderaterne som ser ut att få sitta med vågmästarpositionen. Partiet har nästan halverats i opinionen. Men utan Lars Løkke Rasmussen kan varken högerblocket eller vänsterblocket bilda regering.
Nya partier – samma resultat
Danmark är ur statsvetenskaplig synvinkel ett ovanligt land. Få europeiska demokratier har ett partisystem som förändras lika snabbt.
Under de senaste decennierna har en rad nya partier etablerat sig i Folketinget: Danmarksdemokraterne, Moderaterne och tidigare Nye Borgerlige är bara några exempel.
Partier kan växa snabbt. Och de kan falla snabbt.
På den borgerliga sidan har parti efter parti trätt in på scenen. Nya projekt har vuxit fram, splittrats och ersatts av nya.
Men makten har de inte kunnat ta. Den ligger fortfarande hos Mette Frederiksen och Socialdemokraterna – och hos mittenpartiet Moderaterne och Lars Løkke. Danmark har de senaste 25 åren inte haft en regering utan att dess två har varit ministrar eller statsministrar.
Vanopslagh har försökt samla ett gemensamt blått lag mot regeringen.
Den kanske främsta statsministerkandidaten på högersidan, Alex Vanopslagh, är milt sagt trött på detta status quo. Vanopslagh har försökt samla ett gemensamt blått lag mot regeringen. Men i stället för ett starkt, erfaret och samlat lag står han i valet med ännu ett nytt parti att förhålla sig till: Borgernes Parti.
Samtidigt har regeringen fått vad som beskrivits som den största vælgerlussing i dansk politisk historia i opinionsmätningarna – från 89 mandat till omkring 60. Ändå kan Socialdemokraterna mycket väl bli kvar vid makten. Allt tack vare Lars Løkke Rasmussen.
För många svenskar är han mest känd som politikern som sprang ut från Vita huset för att ta en cigarett för att lugna nerverna. I dansk politik är han känd för något annat: Mannen som lämnade det blå blocket – och satte en socialdemokrat vid makten.
Trots alla nya partier och det faktum att väljarna har rört sig mot kanterna är en sak märkligt stabil i dansk politik: Makten ligger kvar i mitten. Hos Lars Løkke. Och statsministern kommer sannolikt heta Mette även efter valet.
Niels Paarup-Petersen
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!