I århundraden har man arbetat gränsöverskridande i Jämtland och Trøndelag. Men mycket kan göras för att stärka samarbetet och riva fler hinder, skriver centerpartisten Håkan Larsson som är aktuell med boken Dags för Norden!
Nordens länder har gemensamt kommit fram till att regionen ska bli ”världens mest hållbara och integrerade region” till 2030. Det är en vacker vision. Men för att göra verklighet av den krävs konkreta beslut: Gränshinder måste undanröjas och politiken samordnas, och detta är upp till regeringarna.
Men för att stärka samarbetet över gränserna är det regionala samarbetet i de så kallade ”gränskommittérna” mycket viktiga. Gränskommittéerna bidrar till bättre kontakter, till mer kunskap och i praktiken till att stärka samarbetet. Genom dem stärks samarbetet på en rad olika områden, allt från kultur till arbetsmarknad och utbildning. Jag vill här särskilt lyfta fram det så kallade Fellesrådet, gränskommittén för Jämtland Härjedalen och Trøndelag, mitt på Skandinaviska halvön, och samarbetet i denna i grunden gemensamma region som delas av riksgräns.
Historiskt har denna region haft stor samhörighet. Jämtland Härjedalen har faktiskt varit en del av Norge under längre tid än det varit en del av Sverige. Även efter freden i Brömsebro 1645 fortsatte kontakterna, inte minst genom en omfattande forbondehandel – bönder som bedrev handel och reste runt med varor på vagnar och slädar över långa sträckor, ofta över gränsen. När järnvägen mellan Östersund och Trondheim byggdes kring 1880 avtog förvisso långsamt forbondehandeln, men syftet var fortfarande detsamma: att knyta samman regionen.
Sverige har mycket att lära av Norge för att regionerna över gränserna ska integreras på bästa sätt.
Även om gränsen ibland har varit stängd – som under andra världskriget och senast under pandemin – finns det en stark samhörighet mellan jämtar, härjedalingar och trønder. Det är inte bara på skämt som Jämtland Härjedalen ibland kallas ”Østtrøndelag”. En annan beteckning som ibland används för den gemensamma regionen är ”Nordens Gröna Bälte”.
I dag är Trøndelag en viktig del av Norge, mitt i landet, medan Jämtland Härjedalen av den svenska centralmakten ofta ses som en del av ”Norrland”, uppe i norr. Den nationella politiken skiljer sig åt mellan länderna. Ett exempel är att samtidigt som en rättmätig del av värdena från naturresurser som vattenkraft, vindkraft och skog stannar i de trønderska kommuner där produktionen sker, och därigenom medverkar till utveckling, går nästan allt, till och med fastighetsskatt på vattenkraft och vindkraft, i Jämtland Härjedalen till staten. Sverige har mycket att lära av Norge för att regionerna över gränserna ska integreras på bästa sätt.
Gränskommittén Fellesrådet samlar Trøndelag fylke, Region Jämtland Härjedalen och en rad kommuner på båda sidor av gränsen. En viktig uppgift för kommittén är att skapa mötesplatser för samverkan. Varje år arrangeras exempelvis en ”fellesstemme” i Stjørdal, där man diskuterar hur det gränsöverskridande samarbetet kan stärkas och utvecklas. Fellesrådet genomför gränsöverskridande interregprojekt – delvis EU-finansierade projekt vars syfte är att undanröja gränshinder. Dessutom har man ett särskilt utvecklingsbolag, Fellesrådet utvikling AB.
Kommittén driver också opinion för bättre infrastruktur och kommunikationer över gränsen, för att integrera arbetsmarknad och utbildning och kultur. Onödiga praktiska krångel i vardagen måste undanröjas, såsom exempelvis för att arbeta på båda sidor av riksgränsen. Överhuvudtaget gäller det att undanröja gränshinder som försvårar samarbetet i den gemensamma regionen.
Inte minst gäller det att förbättra vägar och järnvägar. Meråkerbanen på norsk sida håller äntligen på att elektrifieras, men mycket återstår att göra på båda sidor av gränsen. Efter Sveriges Natointräde har vikten av bra järnväg och vägar i väst-östlig riktning lyfts från olika håll, men det gäller även här att omsätta förslagen i praktiken. Hittills har inte mycket hänt.
För att stärka säkerheten i hela området finns också ett gränsräddningsråd, som arbetar längs gränsen i fjällvärlden, och på liknande tema har det gränsöverskridande polissamarbetet har också byggts ut under senare tid.
Regeringarna och parlamenten har ett stort ansvar för att ge bättre förutsättningar och möjligheter för gränsregionerna att utveckla samarbetet.
Fellesrådet har – liksom övriga gränskommittéer – en viktig roll när det gäller att stärka det nordiska samarbetet i praktiken. Men regeringarna och parlamenten har ett stort ansvar för att ge bättre förutsättningar och möjligheter för gränsregionerna att utveckla samarbetet. Makt behöver decentraliseras även på detta område.
Den uppdatering av Nordiska rådets ”grundlag” – Helsingforsavtalet – som pågår, kommer att innebära en gemensam försvars- och säkerhetspolitik och kanske klimatpolitik. Detta är förstås mycket viktigt, men det krävs mer. Länderna behöver samordna sin ekonomi, utveckla en gemensam hemmamarknad och undanröja gränshinder om Norden verkligen ska bli ”världens mest hållbara och integrerade region”. Dags för handling!
Som författaren och nordisten Bengt Lindroth har konstaterat är Norden i dag ”viktigare än någonsin”. Om regeringarna tar sitt ansvar kan Felleskommittén och övriga gränskommittéer åstadkomma mycket mer när det gäller samarbete och integration över de nordiska gränserna.
Jämtland/Härjedalen och Trøndelag, mitt på Skandinaviska halvön, kan gå i spetsen när det gäller att bygga en verkligt hållbar och integrerad region, Nordens Gröna Bälte. Dags för Norden!
Håkan Larsson