I romaner som 2084 har Boualem Sansal försvarat yttrandefriheten och kritiserat religiös fundamentalism och islamism. Därför fängslades han också i Algeriet i november 2024, ännu ett offer för de växande globala hoten mot det fria ordet och plötsligt en bricka i konflikten mellan Frankrike och Algeriet. Per Wästberg skriver ett hyllande porträtt av den fransk-algeriske författaren.
En storartad författare, 80 år och cancersjuk, kidnappades av Algeriets regim i november 2024 då han landade i Alger för ett tillfälligt besök.
Boualem Sansal, fransk-algerisk medborgare, sitter fängslad. Han beskylls för att utgöra en fara för Algeriets integritet och nationella säkerhet – luddiga anklagelser som kunnat leda till dödsstraff. Därtill har åtalet skärpts till att inbegripa spioneri.
Han har inte tillgång till egen advokat och Frankrikes ambassadör tillåts inte besöka honom. I linje med statens antisemitism förbjöds Sansal först att anställa en advokat som hade judiskt påbrå. Därefter fick han inte välja någon advokat alls som försvarare.
Hans verkliga ”brott” är att ha försvarat yttrandefriheten, förespråkat jämlikhet mellan könen och respekt för kulturella minoriteter, samt hävdat att det algeriska samhället bedövats av statspropaganda och påtvingad islamism.
Regimen beskriver Sansal som extremhögerns skyddsling i ett ”macronskt-sionistiskt Frankrike” och, mer ödesdigert, som någon som ”ännu inte avslöjat sina hemligheter”.
Hans engagemang präglas av en poetisk passion, fri från teser. Där ryms ett rikt förråd av komiska scener och en gycklande, lätt oförskämd ironi.
Han tillhör inget parti, men har i decennier bekämpat religiös fanatism och politisk diktatur tills han såg sig tvungen att lämna Algeriet för Frankrike.
I sina romaner, från Le serment des barbares (1999) till Vivre (2024), behandlar han dessa teman, och nu har romanerna analyserats i en mäktig volym av Lisa Romain (Ed. du Cerf), samtidigt som förlaget Gallimard i Paris är i färd med att ge ut hans samlade verk.
I Le village de l´Allemand (2008) skildrar han antisemitismen i Paris muslimska förstäder. Detta i form av en dystopi förlagd till 2015. Hans engagemang präglas av en poetisk passion, fri från teser. Där ryms ett rikt förråd av komiska scener och en gycklande, lätt oförskämd ironi.
Enligt Algeriets officiella talesperson (22/11 2024) arbetar den judiska lobbyn i Paris med att misstänkliggöra islam och Algeriet. En del av den franska vänstern under Jean-Luc Mélenchon utmålar, i lydnad mot Algeriets regim, Sansal som ett redskap för den yttersta högern.
Sextiofyra år efter självständigheten är Algeriets relation till Frankrike på bottennivå sedan man vägrat ta emot utvisade algeriska medborgare som begått mord i Frankrike. Samtidigt har islamistisk terror krävt över 300 döda i Frankrike under de senaste tio åren.
Sansals kollega Kamel Daoud, som vann Goncourtpriset 2024, har rätt nyligen lämnat Algeriet. Han är upprörd över att Algeriets författare med sin tystnad tror sig bidra till andra syften, som Palestinas befrielse. ”De inser inte att krav på Sansals frihet vore att bidra till att algerier återigen fick tala fritt, leva och njuta av sin frihet,” skrev Daoud i en krönika i Le Point.
Islamism dödar. Att underlåta att påpeka detta, av rädsla att såra muslimer eller bli kallad islamofob, är att välja feghet framför sanning.
Han påminner om att Algeriet föddes ur ett frihetskrig men i sin dårskap förevigar ett krig mot friheten.
Islamism dödar. Att underlåta att påpeka detta, av rädsla att såra muslimer eller bli kallad islamofob, är att välja feghet framför sanning.
”Att försvara Sansals rätt till frihet innebär inte att man behöver dela hans åsikter”, skriver Daoud också i Le Point. ”Vilket arv vill vi lämna till våra barn? Rädsla och feghet? Våra förfäder stred för vår frihet, inte för att vi skulle glädjas åt en kidnappad fånges öde.”
På Algeriets nationaldag 2025 benådade landets president sextusen fångar. Europaparlamentet och president Macron vädjade, vid sidan av Daoud, förgäves för landets främste författare. Men domen på fem år och ett högt bötesbelopp stod fast.
Hat mot judar, villkorslöst stöd till Palestina, avsky för Frankrike – på dessa tre pelare står en opinion styrd av De muslimska bröderna, vilka nu även är i färd med att radera det franska språket i Algeriet. Samtidigt har Frankrikes inrikesminister Bruno Retailleau, ordförande för Republikanerna och den mest engagerade i kampen för Sansals frihet, blivit sinnebilden för den algeriska avskyn för Frankrike.
Frankrikes förre premiärminister Gabriel Attal har sagt att ”Sansals enda fel är att vara fri, fransman, att skriva och uttrycka sig.” Med sin dubbla nationalitet och sin kamp för sanning och frihet är Sansal en fiende som den muslimska oligarkin som styr i Alger inte kan tolerera.
Han har jämförts med Solzjenitsyn. De är båda profetiska romanförfattare som är sina folks krönikörer och bryter diktaturens tystnad.
Per Wästberg
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!