Därför hatar alla liberaler. Och därför har alla fel blev Per Svenssons stora comeback i den politiska debatten på nationell nivå och början på en ny era för Liberal Debatt. Den tidigare redaktören Gabriel Ehrling Perers skriver om det osannolika projektet, och vänskapen.
Saknaden är stor efter journalisten och författaren Per Svensson, som dog 5 juli 2025. Andra har skrivit fint om hans gärning, som både innebar tunga roller vid landets stora tidningsredaktioner och böcker kring allt från krigets helvete på Balkan till det svenska folkhemmet. (Har du inte läst Storstugan eller När förorten kom till byn från 1996 – gör det!).
Mitt bidrag får därför handla om hur han skrev ett nytt kapitel i Liberal Debatts historia med boken Därför hatar alla liberaler. Och därför har alla fel. (2014)
Ärligt talat visste vi knappt vad vi höll på med. Jag hade precis utnämnts till redaktör för Liberal Debatt när stiftelsens dåvarande ordförande Staffan Thorsell, tidigare chefredaktör för Expressen, deklarerade: ”Vi ska börja ge ut böcker också. Per Svenssons ska skriva den första! Och det är ju du som är redaktör …”
Året var 2013 och Thorsell hade, tillsammans med professor Ingemund Hägg, vars generösa donation skulle möjliggöra det som blev bokserien Liberal Idédebatt, redan övertalat Per om att ställa upp.
I det stora landet i väst hade man sagt att det vore ”well above my paygrade” att, som färsk redaktör för en liten idétidskrift (då ett närmast helt ideellt uppdrag), ge ut en av landets mest kvalificerade skribenter.
Herregud, vad ska jag ge för förbättringsförslag på det här?!
Liberal Debatts ”redaktion” var ju heller ingen fysisk plats, utan en samling studentrum och andrahandslägenheter landet över. Men med lika delar beslutsamhet och ungdomligt oförstånd gav vi oss hän, gjorde vårt bästa. Jag minns känslan efter första genomläsningen av Pers manus: Herregud, vad ska jag ge för förbättringsförslag på det här?!
Som så ofta i huvudsakligen ideella verksamheter var marginalerna små och produktionsplanen tajt. Dagen innan boklanseringen i Stockholm ringde Liberal Debatts snart före detta Malmöbaserade tryckeri och annonserade ”logistikproblem”. Det visade sig betyda att hela upplagan var på villovägar. Men efter några kraftord och en bokjakt bland nedgångna terminaler på gudsförgätna stockholmska industriområden, materialiserade sig en trave kartonger i entrén till den lånade lokalen, någon timme före seminariet.
Först efteråt berättade jag för Per. Hans överseende med nybörjarmisstagen var stort. Stundtals väldigt.
Bokens succé blev dock omedelbar. ”Alla” skrev om den. De flesta dessutom i väldigt uppskattande ordalag. Liberal Debatts tidigare ganska makliga prenumerationsförsäljning kom att slå alla tidigare rekord. Ja, enligt uppgift står sig rusningen efter Per Svensson fram till dessa dagar. Boken gick nämligen inte bara att köpa i bokhandeln – nya prenumeranter fick den gratis! En av Staffan Thorsells många goda idéer.
Jag minns inte om det tog två eller tre veckor, men sedan var första upplagan slut. Och Liberal Debatts prenumerationsregister dubbelt så tjockt. Välbesökta – ofta fullsatta – seminarier kom att genomföras på flera håll i landet. Ohlininstitutet och Sydsvenskan bjöd in till en allstar-match på Moriskan i Malmö. Vänsteridéer – företrädda av Daniel Suhonen, Ali Esbati, Liv Strömquist, Petter Larsson och Nina Björk – ställdes mot liberalism förkroppsligad av Per Svensson, Dilsa Demirbag-Sten, Pernilla Ström, Andreas Bergh, Karin Olsson och Johan Norberg. Folk trängdes längs väggarna.
Andra har beskrivit Därför hatar alla liberaler. Och därför har alla fel som Pers stora comeback i den politiska debatten på nationell nivå – början på en renässans som kulminerade när han några år senare utsågs till politisk redaktör på DN. Men boken var också en brygga mellan generationer. Per, som då skulle fylla 58, fångade och engagerade en läsekrets som i regel snarare än undantag var 30 eller 40 år yngre än han själv. Boken blev verkligen en snackis bland Liberal Debatts läsare, vilka i alla tider haft sin tyngdpunkt i universitetsåren eller snart därefter.
I arbetet med lanseringen hade jag nöjet att se Per hålla ett bländande föredrag för ombuden på Liberala ungdomsförbundets stämma i Lund. I samma veva kom han även till Dalarna för arbete med ett annat projekt. Vi grävde runt bland läggen i arkivet i tidningshuset i Mora, läste hundra år gamla nyheter om vilka kändisar som Anders och Emma Zorn haft med sig till gården vid vilket tillfälle.
Händelserna får symbolisera de två viktigaste sakerna jag lärde mig av Per: att man verkligen måste anstränga sig för att fånga publiken – och vara extremt noggrann med sin research. Rätt använt är arkivet journalistens eller författarens bästa vän. Arbetet med Zorn kom han att ägna mer än ett årtionde åt, resultatet gavs ut som bok 2023.
Han lyckades med det som alla som skriver bör sträva efter: Att vara ännu bättre som sextioplussare, än som trettioåring.
När Per så kom till Dalarna för ny boklansering berättade han att den skulle ha hetat Zorn – ett liv, en tid, ett stjärnfall. Den sista satsen – som vittnar om hur den store artisten till sist tröttnade och kommer på konstnärlig dekis – fick dock falla bort från omslaget.
När det nu i stället är Pers dagar som tagit slut är det tydligt att han själv aldrig fick uppleva något sådant. Stjärnan brann hög och klar, livet ut. Han lyckades med det som alla som skriver bör sträva efter: Att vara ännu bättre som sextioplussare, än som trettioåring (det är ju inte fotboll eller ishockey – utan tankeverksamhet!).
Pers texter var fulla av formuleringsglädje, folkbildande och hade ofta ett hisnande researchdjup. Tillerkännandet av Augustpriset i fackboksklassen 2023 blev kronan på verket.
Ett årtionde efter utgivning används Därför hatar alla liberaler. Och därför har alla fel. fortfarande i kurser och utbildningar. På försommaren tömde jag mitt eget lager hemma på gården i en baklucka på väg mot en studiecirkel om liberalism – i Sollefteå. Boken sålde för övrigt nyss slut igen, men kommer givetvis att tryckas i ytterligare en upplaga.
Per Svensson blev med tiden en informell mentor, och en vän. Han förblir min stora journalistiska förebild.
Gabriel Ehrling Perers
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!