Det är turbulenta tider i både Centerpartiet och dess ungdomsförbund. Emelie Nyman kandiderar till förbundsordförande för CUF och vill synas och höras mer, men framförallt se till att det är en enad centerrörelse som går till val 2026.
Senaste året har jag fastnat för Dag Hammarskjöld, i synnerhet hans samlade anteckningar i boken Vägmärken. Orden har varit ledande för min egen process i valet och kvalet gällande om jag skulle kandidera till förbundsordförande eller inte. Jag såg det som att jag hade tre alternativ: avgå under den extrainsatta förbundsstämman i mars, kandidera för omval och avgå under ordinarie förbundsstämma i höst eller ställa upp till förbundsordförande för Centerpartiets ungdomsförbund. Jag valde det senare.
Min bestämda åsikt, som var viktig för mig att förhålla mig till, var att om jag väljer att kandidera så behöver medlemmarna få reda på det i god tid innan och jag måste vara beredd på att lämna CUF om jag inte får förtroendet. Det handlar om öppenhet och en genuinitet i mitt ledarskap, i de visioner jag har för CUF och hur vi gemensamt ska nå dit. Jag har en stark övertygelse om vilket CUF vi kan vara, som samhällsdebattör och demokratisk kraft, inte minst inför det stundande valet till kommun, region och riksdag. Därför valde jag att endast kandidera till förbundsordförande, för får någon annan förtroende vill jag inte riskera att deras visioner bromsas av mina.
”Att vara fri, att kunna stå upp och lämna allt – utan att se sig tillbaka. Att säga ja”, skriver Hammarskjöld. CUF först, alltid.
När klubbans smäll ljuder och stämman är avslutad är det dags för organisationen att vända blad.
Om mindre än tre veckor samlas CUF-medlemmar från hela landet i Uppsala för den extrainsatta förbundsstämman och det sker av en anledning. Förbundets skarpaste verktyg har använts för att pröva förbundsstyrelsens förtroende. Att vi samlas under dessa omständigheter är naturligtvis inget någon önskar, och jag är självkritisk – hur kunde det gå såhär långt?
När klubbans smäll ljuder och stämman är avslutad är det dags för organisationen att vända blad. Unga engagerar sig inte politiskt för det här. Det ska vara roligt och meningsfullt med ett medlemskap, vi ska bidra till samhällsförändring. För att komma vidare behöver vi därför gemensamt konstruktivt reflektera och utvärdera de gångna månaderna och genomföra de förändringar vi tillsammans landar i är nödvändiga. Det organisatoriska fokuset är centralt.
Året är 2025 och en kvinna kan vara bra på mer än en sak. En stor del av min profil är kommunikation och opinionsbildning, det är i regel det folk placerar mig i relation till. Det jag däremot ofta upplever inte får ta lika mycket plats är mina organisatoriska erfarenheter som ledare. Snart har fyra år passerat i CUF:s förbundsstyrelse. Tidigare har jag varit styrelseledamot i Sveriges största ungdomsorganisation Sveriges Elevkårer och vid 22 års ålder arbetade jag som valledare i Malmö där vi som ett lag genomförde en av de bästa valrörelserna relativt räknat inom centersverige. De här erfarenheterna bär jag med mig när CUF behöver staka ut nya samarbetsformer internt för att hantera framtida beslut som kräver förankring.
Om det är skarpa skrivelser, röda linjer eller gemensamt beslutade spelregler återstår att se.
Centerpartiets tidigare partiledare Maud Olofsson skrev i sin bok Jag är den jag är att ”jag förstod att Centerpartiet måste förflytta sig för att få de andra partierna att göra något över huvud taget. Men det var en svår stund när jag insåg hur högt priset skulle bli”. Politik och politiskt spel innebär kompromisser och ibland tuffa beslut, det ligger i dess natur.
Regeringsförhandlingarna efter valet 2026 kommer troligen inte att bli vackra. För att Centerpartiet och våra förhandlare i spetsen ska ha de bästa förutsättningarna krävs det en enad rörelse i den mån det går. Det innebär en förankringsprocess i regeringsfrågan inom partiet såväl som inom CUF. Om det är skarpa skrivelser, röda linjer eller gemensamt beslutade spelregler återstår att se. Vårt ungdomsförbund kommer däremot behöva initiera denna process efter stämman – vilket också blir vårt första prov på att vi tagit till oss och lärt oss av senaste månadernas turbulens.
Vi behöver gå in som en stark enad rörelse i valet 2026 och då behöver vi samarbeta och vi behöver synas.
Muharrem Demirok har nu valt att avgå som partiledare, och det hedrar honom att han sätter Centerpartiet först. Efter CUF:s stämma och efter att en ny partiledare är på plats är det nya tag som gäller. Jag upplever att vår röst i samhällsdebatten inte får tillräckligt med genomslag och vi behövs. Kombinationen av medmänsklighet, pluralism, frihet med krav saknas. Paradigmskiftet som så okritiserat genomförs är oroväckande. Får jag medlemmarnas förtroende att leda CUF framåt kommer jag förutom det organisatoriska lägga stort fokus på opinionsbildning samt att stärka relationen till partiet. Vi behöver gå in som en stark enad rörelse i valet 2026 och då behöver vi samarbeta och vi behöver synas.
Organisation och kommunikation går hand i hand. För i slutändan: syns vi inte, finns vi inte. Om vi inte är ute i debatten, hur ska unga engagerade veta att det är just i CUF man ska engagera sig för en riktig förändring? En stark organisation behöver nya medlemmar.
”It took me quite a long time to develop a voice, and now that I have it, I am not going to be silent” som Madeleine Albright en gång sa. Jag är inte valberedninges förslag till förbundsordförande men jag tror på det jag har att bidra med och kommer därför att motkandidera.
Medlemmarna i CUF förtjänar att välja vilken inriktning de vill se framöver i förbundet. Blir jag vald flyttar jag hem och det är ett löfte.
Emelie Nyman
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!