Ellen Key revolutionerade vid förra sekelskiftet synen på barnuppfostran och kvinnans roll i samhället. Litteraturvetaren Ulla Åkerström skriver om en av Sveriges mest kända och inflytelserika tänkare genom tiderna.
Ellen Key (1849-1926) var en av Sveriges internationellt mest kända tänkare i början av 1900-talet. Under sin livstid var hon en omstridd författare och som samhällsdebattör var hon både älskad och hatad. Hon var på samma gång kontroversiell och traditionell. I dag är hon kanske främst ihågkommen som pedagog, men hon skrev också om litteratur, kvinnosaken, förhållandet mellan könen, folkbildning, religion, konst, arkitektur, heminredning, estetik, eugenik, rösträtt och fredsrörelsen. Listan kan göras ännu längre. Ellen Keys tankar fick stort genomslag i flera länder, särskilt i de tysktalande delarna av Europa och i Italien. Hon översattes till flera språk och föreläste utomlands, knöt kontakter och omtalades i pressen.
Key är också känd för sina idéer om det som hon kallade samhällsmoderligheten, ett begrepp som hon utvecklade framför allt i sina böcker Barnets århundrade (1900) och Kärleken och äktenskapet (1903). Hon var vad vi i dag skulle kalla särartsfeminist och menade att kvinnor och män är fundamentalt olika, men också att båda könens egenskaper är viktiga och kompletterar varandra. Enligt Keys synsätt var det viktigt att kvinnorna var vaksamma på att inte förlora sin särart när de trädde in i det som tidigare var de manliga domänerna.
Den barnlösa kvinnan var en viktig komponent i Keys tänkande, eftersom hon hade förmågan att omvandla moderskapet från en rent biologisk funktion till ett medel för att förbättra världen.
Samhällsmoderligheten var en bärande idé i hennes variant av feminism. Hon laborerade med olika kategorier av moderskap: dels den biologiska modern som föder sina egna barn och uppfostrar dem, dels samhällsmodern som omsätter sin moderlighet i samhällsbygget. Hon gav särskild uppmärksamhet åt de kvinnor som inte själva var mödrar, kanske eftersom hon själv inte hade barn. Den barnlösa kvinnan var en viktig komponent i Keys tänkande, eftersom hon hade förmågan att omvandla moderskapet från en rent biologisk funktion till ett medel för att förbättra världen. Idén om samhällsmoderligheten kom med detta synsätt att omfatta alla kvinnor och kunde dessutom fungera som en språngbräda för att ge kvinnor möjlighet att få en plats i offentligheten.
Den hade också bäring i Ellen Keys tankar om pacifism, som hon kopplade till de särskilt kvinnliga egenskaperna. Fredstanken skulle enligt henne bli lättare att uppnå om kvinnorna fick mer inflytande. Key menade att samhället bara fungerar till hälften utan kvinnorna. För att uppnå fred och harmoni i samhället var det enligt henne viktigt att uppvärdera traditionellt kvinnliga egenskaper, som det vårdande och viljan att sätta kommande generationer i första rummet.
Samtidigt som Key förespråkade kvinnors inflytande på samhällsarenan menade hon att det viktigaste i samhället är att ta hand om och uppfostra ett barn i dess tidigaste år – och att den som gjorde det bäst är modern. Därför borde samhället se det arbetet som en av de viktigaste funktionerna. Samtidigt kritiserade Key att moderskapet använts som ett argument mot kvinnans rättigheter i det offentliga livet, och mot hennes krav att kunna vara aktiv också i samhället och inte bara inom familjen.
Till detta kom hennes tankar att alla barn har rätt att födas i kärlek och vara välkomna till världen.
Till detta kom hennes tankar att alla barn har rätt att födas i kärlek och vara välkomna till världen. Därför borde kvinnor ha rätt att själva välja fadern till sina barn och själva bestämma när och om de ville ha barn. I dag låter det självklart, men i början av 1900-talet sågs det som radikala tankar.
Precis som unga män gjorde värnplikten, borde unga kvinnor i framtiden göra ett slags ”social värnplikt” som förberedelse för moderskapet. Mot argumentet att det skulle bli kostbart menade Key att samhället redan betalade ett högt pris på grund av okunnighet hos mödrar. Detta ledde enligt Key till dödlighet, sjukdomar, fängelse, dårhus, laster och andra hemskheter. Ellen Key var alltså väldigt tydlig med att hon ansåg att världen inte skulle kunna bli bättre förrän mödrarna fått samma politiska och sociala rättigheter som männen. Med deras hjälp skulle samhället omvandlas och på så sätt skulle man motarbeta alkoholism, prostitution, krig, faror på arbetet, och alla andra företeelser som riskerar att skada barn. Antingen måste samhället skapa en ny situation för mödrarna så att de kan genomföra sitt stora uppdrag med alla de rättigheter och skyldigheter som det innebär, eller så kommer samhället att gå mot total dekadens.
Det fanns också en balansgång mellan samhällsmoderlighet och moderskap, där moderskapet gick först. Key ansåg att det var av största vikt att en mor prioriterade att stanna hemma från möten och uppdrag så länge hon utförde sitt viktiga arbete i hemmet. Samtidigt måste hon hålla sig andligt vaken och informerad om omvärlden. Hon skulle vara människa och kvinna, medborgare och personlighet, inte längre äldre tiders kvinnoideal som tanklöst eftergiven hustru, men inte heller en kortsynt kvinnosakskvinna, som föredrar livet som rastlös arbetsmaskin eller halvbildad facklärd.
Som många har påpekat, var Ellen Key både motsägelsefull i sitt resonemang och utopisk i sitt synsätt. Men samtidigt var hon också klarsynt och engagerad och hon har något att säga också oss som lever på 2020-talet.
Kvinnornas moderliga kraft förväntades förändra samhället i positiv riktning och medföra nya synsätt och nya prioriteringar.
Genom sitt begrepp samhällsmoderlighet underströk Ellen Key kvinnans stora betydelse i byggandet av det moderna samhället, samtidigt som hon förenade traditionellt kristna föreställningar om moderskap och kvinnans landvinningar under det tidiga 1900-talet. Den var resultatet av en process genom vilken en kvinna fullbordar sig själv i enlighet med sin sanna essens och förvandlar den naturliga, kvinnliga moderligheten till en kulturell och politisk kraft med makt att förbättra samhället. Därför var också idén om samhällsmoderligheten ett argument för kvinnors rätt att rösta och delta aktivt i politiken. Kvinnornas moderliga kraft förväntades förändra samhället i positiv riktning och medföra nya synsätt och nya prioriteringar.
Ulla Åkerström
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!