Statsvetaren Bo Rothstein har efter en lång akademisk karriär publicerat sin första populärvetenskapliga bok. Statsvetarstudenten Gabriel Yngve har läst den.
Grundbulten – Tilliten och visionen om en liberal socialism väckte nyfikenhet hos mig som vilsen liberal, men också som statsvetarstudent vid Göteborgs universitet där författaren själv varit verksam under lång tid. En nestor vars namn ofta förekommit i kurslitteraturen, men nu utanför den akademiska formalitetens ramar.
Även om Rothstein har föresatt sig att skriva en populärvetenskaplig bok har de akademiska attributen satt sin prägel på boken, och stundtals känns det som att jag läser inför nästkommande seminarium. Referenser till framstående forskare duggar tätt från början.
I bokens första del myntar Rothstein begreppet ”demokratins guld” – tilliten i ett samhälle såväl mellan människor som till myndigheter och statliga institutioner. Enligt professorn kan den senaste tidens demokratiska tillbakagång härledas till populistiska och extremistiska politiker, som med alarmerande retorik slagit in en kil mellan samhället och människorna som bor i det vilket orsakat en tynande tillgång på denna mellanmänskliga och institutionella tillit.
Lösningen på den bristande tilliten stavar Rothstein ”liberal socialism”. En vision om att liberalism och socialism ska ta varandra i hand och tillsammans verka för ett större förtroende för demokratin. För att möjliggöra en sådan förening ska de demokratiska principer som samhället är organiserat kring utvidgas till att också omfatta produktionen av varor och tjänster, en så kallad demokratisk ekonomi. Idén bygger på en marknad med omvänd kontraktsmodell där löntagare hyr kapital, i stället för tvärtom, och demokratiskt fattar beslut om produktionen. På så sätt kan löntagarnas inflytande öka samtidigt som utbudet, till skillnad från planekonomiska modeller, styrs av efterfrågan på en fri marknad.
En demokratisk ekonomi kan få liberalt sinnade att rygga tillbaka och fog finns för att kritisera den.
En demokratisk ekonomi kan få liberalt sinnade att rygga tillbaka och fog finns för att kritisera den. Författaren själv lyfter urholkad immaterialrätt som en potentiell risk, men även själva incitamenten för entreprenörskap skulle kunna undergrävas. Detta till trots är Rothsteins vision en nödvändig injektion för den liberala debatten. Medan populister på den politiska ytterkanten kommer med auktoritära lösningar på de dystopiska framtidsscenarier de målar upp har de liberala partierna gjort oss svältfödda på visionärt tänkande och blott blivit varningslampor som blinkar när populisterna blir för högljudda.
I stället måste de påbörja en ny berättelse om vilken roll liberalismen ska spela framöver och vad den har att erbjuda. Rothsteins liberala socialism kan bli en början på en sådan berättelse och utgöra en grundbult för en framtid byggd på social tillit och liberala värderingar.
Gabriel Yngve