Miljöpartiet ska välja nytt språkrör. Enligt miljöpartisten Tomas Melin är dock betydelsen av valet överdrivet. Oavsett vem som väljs har Miljöpartiet samma utmaningar – att kommunicera en politik som resonerar hos vanliga väljare.
Per Bolund har lämnat posten som Miljöpartiets språkrör och ett nytt språkrör kommer vara valt inom ett dygn. Den öppna språkrörsprocessen har visat på en tydlig skillnad i inriktning mellan kandidaterna och valet har därför i högre grad än vanligt uppfattats som ett strategiskt viktigt val för hela partiet. Jag menar dock att detta är överdrivet. Det finns säkert skillnader mellan kandidaterna, men när de sedan är valda knackar verkligheten på och i verkligheten får inte språkrören välja vilka utmaningar de ställs inför.
Oavsett vilka språkrör som väljs kommer de behöva möta samma utmaning: Miljöpartiets kommunikation resonerar inte bland väljarna. Nog finns det ett starkt stöd för en stark klimat- och miljöpolitik, men om Miljöpartiet fortsätter att hantera omställningen som ett högskoleseminarium är det förväntat att väljarna ändå lägger sin röst på något annat parti. Väljarna vill se en klimatpolitik som hjälper dem att ställa om och en politik som gör deras liv bättre. Den politiken har Miljöpartiet, men klarar inte att kommunicera det.
Oavsett vilka språkrör som väljs kommer de behöva möta samma utmaning.
Ett exempel på misslyckad väljarkontakt är Miljöpartiets förslag om Sverigekortet, ett förslag om att alla, till ett förmånligt pris, ska kunna köpa hela landets kollektivtrafik på ett enda kort. Miljöpartiets företrädare envisas med att kommunicera förslaget just med att det ska gälla i alla län. Det är dock inte många som ständigt kuskar landet runt på regionbussar. Däremot är det säkert många som ser de ökade kostnaderna för sin dagliga pendling som ett stort problem. Sverigekortet är ju faktiskt ett svar på även detta, men av någon anledning är det sällan i MP:s fokus.
I språkrörsprocessen har frågan om en breddning av politiken eller ett större fokus på klimat varit en stor tvistefråga. Även där har de nya rören ganska enkla faktum att förhålla sig till: Människor bryr sig om klimatet, men de bryr sig också om att det smällde en bomb i huset bredvid i vintras. De bryr sig om att den skola deras barn går i ska hålla hög kvalitet. De bryr sig om att stadens bibliotek måste hålla stängt tre dagar i veckan på grund av budgetnedskärningar. Tvistefrågan borde alltså inte vara någon tvistefråga. Miljöpartiet kan inte gå till val på att kultur, försvar eller sjukvårdspolitiken får hanteras av någon annan. Väljarna kommer lägga sin röst på partier som möter deras problem i vardagen, det kan inte Miljöpartiet ignorera.
Om Miljöpartiet vågar öppna sig, möta väljarna och se deras behov kan Miljöpartiet fylla ett tomrum i svensk politik.
Möjligheterna ligger öppna för Miljöpartiet. Sittande regering är uppenbart oförmögen att samla hela regeringsunderlaget för en kraftfull klimatpolitik, men verkar inte heller klara att av andra utmaningar, som att bidra till en fungerande sjukvård. Klyftan växer också mellan regeringens fokus på repression och väljarnas förväntan på balans mellan ökade straff och ett samhälle som förebygger brott.
Om Miljöpartiet vågar öppna sig, möta väljarna och se deras behov kan Miljöpartiet fylla ett tomrum i svensk politik. Oavsett vem som blir språkrör, så kommer uppgiften vara densamma: En politik som resonerar hos vanliga väljare.
Tomas Melin
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!