Äntligen är Liberalerna i det folkpartistiska paradiset: Utbildningsdepartementet. LD:s chefredaktör Matilda Molander har träffat den nytillträdde utbildningsministern Mats Persson för ett samtal om språk, surfplattor och skolan.
En enda gång under intervjun lyser han upp, liberalen Mats Persson. Jag har träffat den nytillträdde utbildningsministern för att ge Liberal Debatts läsare en inblick i hans syn på skolan, och vad som är att vänta på utbildningsområdet.
“Han är en defensiv spelare”, säger någon inför intervjun. Det stämmer.
“Vi analyserar den frågan just nu”, “jag vänder mig emot den beskrivningen”, “exakt hur det ska utformas får vi återkomma till”.
Förutom när jag frågar vad som var bäst med Alliansregeringens skolpolitik.
– Det är nog ändå att vi lyckades köra över Centerpartiet så att vi fick till tydligare kunskapsreformer så att våra barn lär sig mer, säger Persson – med ett leende.
Centerpartiet har inte varit våra vänner i synen på ordning och reda i skolan och tydligare kunskapskrav.
Han förklarar att den nya läroplanen med betyg från årskurs sex satte tydligare krav på vad barn ska lära sig. Och det var Centerpartiet emot, undrar jag.
– Generellt kan man ju säga att Centerpartiet har inte varit våra vänner i synen på ordning och reda i skolan och tydligare kunskapskrav, svarar utbildningsministern.
En värre förolämpning går knappast att tänka sig från en gammal folkpartist. Relationen mellan de två liberala partierna har sedan Jan Björklund avgick gått från avvaktande till bottenfrusen. Tidöavtalet blev rysskylan som tvingade ner temperaturen mot -273,15 grader.
Besvikelsen över avtalet är stor även bland många liberalpartister, men de flesta är åtminstone överens om en sak: Skolpolitiken är bra. I avsnittet om skolan finns Liberalernas segrar. När jag frågar Mats Persson om varför skolan är viktig för honom som liberal kommer svaret direkt:
– Det handlar om makt över sitt eget liv. Kan man saker så blir man inte lurad och då kan man försörja sig själv i regel. Man har större möjligheter att förstå omgivningen omkring sig och det tror jag gör att fler människor kan leva ett gott liv.
Vilket av förslagen i Tidöavtalet som gör mest för att skapa en mer liberal skola vill han dock inte svara på, och han väljer att kalla politiken borgerlig i stället för liberal.
– Det finns inte ett, jag är ledsen, men den här inriktningen på kunskap och studiero, det är basen för den här borgerliga skolpolitiken.
Kunskap och studiero, det återkommer Persson till gång på gång under intervjun. Den nya läroplanen som infördes under Alliansregeringen ska ersättas med en ny, mer faktainriktad.
– Andemeningen i den nya läroplanen som infördes var väldigt god och förde mycket gott med sig, men vi hör från lärare och från forskare att det finns delar i den som behöver förfinas och förbättras. Det jobbet vill vi ta oss an.– Generellt i svensk skola har det varit en tro på att man kan söka mycket kunskap själv och ska du kunna söka mycket kunskap själv behöver du förkunskaper för annars kan du inte bedöma kunskapen.
Barn läser för lite och det är ett stort problem eftersom läsning är grunden i all kunskapsinhämtning.
Vägen till kunskap är enligt Persson att läsa.
– Man kan generellt säga att barn läser för lite och det är ett stort problem eftersom läsning är grunden i all kunskapsinhämtning. Du måste kunna läsa för att lära dig matte, det är basen i all kunskapsinhämtning. Läsningen är basen för allting.
I praktiken innebär det enligt Persson att det ska vara fokus på läsning under lågstadiet.
Men det behövs också någon som lär barnen att läsa, och de senaste åren har larmrapporterna om den sjunkande kompetensen hos nyutexaminerade lärare kommit slag i slag. Hur tänker utbildningsministern göra för att locka fler kompetenta personer till läraryrket?
– På kort sikt så tror jag att snabbaste verktyget eller receptet är att få människor som har en akademisk utbildning av något slag och är mitt i livet att ställa om. Då får du också mer människor som väljer läraryrket som förhoppningsvis haft högre betyg när de kom in på sin utbildning. Vi gör nu särskilda satsningar på just det som heter kompletterande pedagogisk utbildning, KPU.
Han förklarar att det var stort motstånd mot den typen av utbildningar från fackligt håll för några år sedan, men att han nu uppfattar det som mycket populärt.
– På lång sikt handlar det ju jättemycket om statusen. Vem vill bli lärare med tanke på hur stökigt det är, vilka krav har vi på dem som kommer in på lärarutbildningen, betygskrav och så vidare.
Enligt Persson är numera arbetsmiljön viktigare än lönen för att få fler att vilja bli lärare.
– Vill människor söka sig till ett yrke där det är så stökigt, där du ibland när du utför ditt yrke inte får stöd från din närmaste chef eller har kommunpolitiker som direkt eller indirekt lägger sig i ditt arbete? Den friheten och tilliten du kan få känna som lärare, den har ju fått sig en rejäl törn. Det tror jag är grundproblemet.
Som utbildningsminister är hans uppdrag tydligt:
– Få bort stöket. Det handlar om vilka befogenheter lärarna har. Vilka regler har vi för lärares befogenheter. I vilken utsträckning behöver man fylla i papper och dokumentera allting man gör och i vilken utsträckning har man tillit från sin närmaste chef. Det kan vi från statens sida skapa förutsättningar för. Framför allt kring de regler för lärarens befogenheter som vi ska ta fram nu.
Få bort stöket är enligt Persson också svaret på hur man ska öka likvärdigheten i skolan.
– Det finns inte någon mer kompensatorisk åtgärd som ger rättvisa till alla barn än att det är ordning och reda i skolan. Det är det viktigaste vi kan ge våra barn.
Jag uppfattar att Socialdemokraterna bedrev ett retoriskt korståg mot friskolorna under den senaste mandatperioden.
Förra mandatperiodens största skolpolitiska händelse var den så kallade likvärdighetsutredningen som gav förslag på hur likvärdigheten i skolan ska öka. Den ger Mats Persson inte mycket för.
– Jag uppfattar att Socialdemokraterna bedrev ett retoriskt korståg mot friskolorna under den senaste mandatperioden. Det finns problem med friskolorna men det är ju inte det största problemet i svensk skola. Hade det varit friskolorna som varit problemet då hade ju alla de hundratals kommuner i Sverige som inte har några friskolor inte haft några problem. Så jag tycker att det faller på sin egen orimlighet. Och sen så har vi en helt annan syn på vad som är en jämlik skola. Det handlar om att det finns bra lärare och att det är ordning och reda i klassrummen.
Det enda förslag han håller med om handlar om antagningssystemet.
– Det är klart att det fanns delar kring antagningssystem och att man ska se över det där vi är överens. Jag tycker inte att man ska kunna sätta sina barn i kö på BB, men det blir en väldigt Stockholmsfokuserad debatt. I 286 kommuner i Sverige, mig veterligen, så är det ingen som sätter sina barn i kö på BB.
Vi pratar vidare om skillnaden mellan skolor i städer och på landsbygd och Mats Persson slår fast att skolgången inte ska bero på vilken kommun man är född i.
– Den största skillnaden i Sverige är mellan kommuner, inte inom kommuner. Då är det stora skillnader i hur mycket man satsar på skolan. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att det kan skilja så mycket. Det är vi inte nöjda med utan vi kommer att åtgärda det genom att se till att det finns en nationell norm för hur hög skolpengen ska vara. Det kommer att vara otroligt viktigt för att vi ska få en jämlik skola.
Ökad statlig styrning av skolan och kommunerna alltså, det låter som klassisk folkpartistisk skolpolitik. Precis som ordning och reda och ökat kunskapsfokus.
Nu har vi ett experiment i svensk skola, till och med på förskolan, med digitala verktyg som inte är utvärderade och som har gått för långt.
Men det finns också en del nya företeelser i svensk skola där det inte går att ta fram de vanliga gamla lösningarna, och jag undrar hur en ny liberal utbildningsminister ser på dem.
Den första är skärmarna.
– Nu har vi ett experiment i svensk skola, till och med på förskolan, med digitala verktyg som inte är utvärderade och som har gått för långt. Jag är 42 år gammal och har svårt att hantera min mobiltelefon. Om jag har problem, då kommer min 6-åring att ha problem om man för tidigt introducerar ipads och annat i skolan utan att det finns en tydlig idé vad man ska använda den till. En effekt är att våra barn läser för lite, rör på sig för lite och det påverkar all inlärning i alla andra ämnen.
Han vänder sig särskilt emot att lärare låter digitala verktyg ersätta moment som man vet fungerar, som att lära sig skriva med en penna.
Så svenska barn ska lära sig att skriva med penna och papper, undrar jag.
– Absolut.
Några bestämda regler för när mobiler och datorer får användas i skolan vill han dock inte se, det ska vara upp till varje rektor att avgöra.
Det finns ingen motsättning mellan engelska och svenska, det är min uppfattning.
Den andra nya företeelsen är framväxten av skolor där en stor del av undervisningen sker på engelska. Givet Liberalernas starka fokus på att alla ska lära sig svenska, med exempelvis förslag om språkförskola och språktester för 3-åringar, undrar jag om utbildningsministern ser något problem med undervisning på engelska. Det gör han inte.
– Generellt uppfattar jag att huvudproblemet inte är att eleverna på exempelvis Engelska skolan inte kan svenska. Det finns ingen motsättning mellan engelska och svenska, det är min uppfattning.
Samtidigt tycker han att det är viktigt att svenska är huvudspråk i undervisningen.
– Om du har svensk läroplan kan ju inte all undervisning vara på engelska och så ska det vara. Svenskan är viktig.
Några djupare resonemang om språkets roll i skolan vill utbildningsministern inte dela med sig av, och det är uppenbart att han är inriktad på reformerna i det Tidö-avtal han varit med och förhandlat fram. Att döma av avtalet och intervjun hoppas Persson bli den store reformatorn. Ännu en stor reformator. Det är bara tio år sedan hans företrädare Jan Björklunds många reformer av skolan, och jag undrar om det inte finns en risk att man reformerar för mycket?
– Någon sådan risk ser jag inte, tvärtom tror jag faran är att man gör för lite.
Det verkar alltså som att Sveriges lärare har ytterligare år av reformer och förändringar framför sig. Är det vad skolan behöver? Kanske. Lugn och ro i klassrummen och ett stopp för onödig digitalisering behövs i alla fall. På de frågorna ser den nye utbildningsministern ut att ha svar. Men de stora och nytänkande visionerna är det värre med, i alla fall så här långt.
Matilda Molander
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!