En skola som hör till de absolut bästa i världen och som blivit bättre det senaste decenniet. Ja, det är faktiskt den svenska skolan det. Skolforskaren Gabriel Heller-Sahlgren förklarar vikten av att jämföra “lika med lika” i internationella kunskapsmätningar och varför vi inte kan förvänta oss att elever med härkomst i länder med sämre utbildningssystem ska prestera lika bra som svenska elever.
Internationella prov är viktiga för att få en bild av kvaliteten i den svenska skolan, både vad gäller utvecklingen över tid och i jämförelse med andra länder. Men genomsnittsresultaten i internationella prov har på grund av olika och förändrade demografiska förutsättningar blivit allt mindre relevanta som måttstock för skolkvaliteten. Med en ökad andel elever med utländsk bakgrund och med härkomst i länder med mindre utvecklade utbildningssystem, blir snittresultaten nämligen generellt sämre även med bibehållen skolkvalitet.
Olika länder har haft olika invandringspolitik, vilket i sin tur påverkar jämförelser mellan dem.
Olika länder har också haft olika invandringspolitik, vilket i sin tur påverkar jämförelser mellan dem. Japan och Sydkorea har exempelvis praktiskt taget ingen invandring, medan Kanada huvudsakligen har högkvalificerade arbetskraftsinvandrare. Invandringen till Sverige under de senaste tjugo åren har i stället till stor del bestått av flyktinginvandrare, ofta med låga utbildningskvalifikationer.
När man jämför kunskapsmässig skolkvalitet över tid och mellan länder är det därför rimligt att fokusera på skolresultaten bland elever med inhemsk bakgrund, vilka definieras som dem med minst en förälder född i landet där de skriver provet. På så sätt kan man bättre jämföra ”lika med lika” över tid och mellan länder.
Och när man studerar kunskaperna bland elever med inhemsk bakgrund framstår Sveriges resultatkurva som väldigt positiv under de senaste tio åren. Medan Sveriges resultat föll kraftigt mellan år 2000 och 2012 i PISA – en undersökning i läsförståelse, matematik och naturvetenskap bland 15-åringar – har hela fallet hämtats upp bland elever med svensk bakgrund sedan år 2012. Förbättringar har även skett bland elever med utländsk bakgrund, men inte i lika hög grad. I kombination med att denna grupp har blivit större har deras betydelse för genomsnittsresultaten ökat.
Uppgången bekräftas också i andra mätningar. I TIMSS, en undersökning som mäter kunskaper i matematik och naturvetenskap i årskurs 4 och 8, har resultaten bland elever med svensk bakgrund ökat markant sedan runt år 2010. I PIRLS, som undersöker fjärdeklassares läsförmåga, hade fallet mellan år 2001 och 2011 i praktiken helt hämtats upp år 2016. Och i ICCS, en undersökning i samhällskunskap bland åttondeklassare, ökade prestationerna markant mellan år 2009 och 2016.
I samhällskunskap är elever med svensk bakgrund alltså bättre än motsvarande elever i östasiatiska samhällen.
Intressant nog står sig Sverige också väl internationellt i de senaste undersökningarna, när man jämför ”lika med lika”. I ICCS intog Sverige den ledande positionen tillsammans med Danmark i den senaste undersökningen, som genomfördes 2016, framför exempelvis Estland, Sydkorea och Hong Kong. I samhällskunskap är elever med svensk bakgrund alltså bättre än motsvarande elever i östasiatiska samhällen.
I PISA ligger Sverige – om man bortser från några ”stadsstater” och fyra, icke-representativa regioner i Kina – på en delad andra plats efter Estland och på samma nivå som exempelvis Taiwan, Finland och Sydkorea. I TIMSS hamnar Sverige på ungefär femte plats – samma nivå som Finland.
Stadsstaterna – Singapore, Hongkong, Macao – uppvisar generellt sett goda resultat. Dessa samhällens förutsättningar skiljer sig emellertid enormt från normala länder, just på grund av att de enbart består av storstäder. Detta gör att de inte påverkas av problem som normala länder präglas av, exempelvis svårigheter att locka lärare till landsbygdsskolor.
Om man istället jämför elever med inhemsk bakgrund i svenska storstäder med motsvarande elever i dessa stater – vilket är rimligt om man är ute efter att jämföra ”lika med lika” – når Sverige lika bra resultat som Macao och Hong Kong, även om Singapore fortfarande sticker ut med högre resultat i framförallt TIMSS.
Resultaten bland elever med svensk bakgrund framstår alltså i internationell jämförelse som väldigt goda. Den enskilt största utmaningen för svensk skola är i stället den stora skillnaden i resultat mellan denna grupp och elever med utländsk bakgrund. Även om de låga kunskaperna bland elever med utländsk bakgrund sannolikt beror på andra saker än skolan – vilket antyds av att elever med utländsk bakgrund presterar på exakt samma nivå i Sverige och Finland i alla tre undersökningar som genomförs i slutet på grundskolan – måste vi göra allt vi kan för att åtgärda detta.
Utöver detta finns det även stora skillnader mellan elever med svensk bakgrund i städer och på landsbygden som måste åtgärdas.
Det finns naturligtvis saker att förbättra även bland elever med svensk bakgrund, inte minst när det gäller TIMSS-matematiken. Sverige har aldrig varit världsledande i denna gren. I de första två undersökningarna 1964 och 1980 var Sverige ett av de sämst presterande länderna och nådde väsentligt lägre resultat än deltagande östasiatiska nationer. Inte heller när svenska elever presterade som bäst i TIMSS 1995 kunde de mäta sig med elever från toppnationerna vad gäller matematiken. Utöver detta finns det även stora skillnader mellan elever med svensk bakgrund i städer och på landsbygden som måste åtgärdas.
Över lag står det alltså klart att den svenska grundskolans kvalitet har ökat markant sedan runt år 2010. Sverige presterar i dag därför bäst i Norden i snitt och kan mäta sig med de bästa länderna i världen, när man jämför ”lika med lika”. Detta betyder naturligtvis inte att det saknas utmaningar i svensk skola. Men det betyder att den svenska skolan är mycket bättre än vad som framkommit i debatten under de senaste åren.
Gabriel Heller-Sahlgren
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!