”Så mycket bättre” behöver förnyas, skriver Liberal Debatts kulturredaktör Eric Luth. Eftersom det efter tretton säsonger börjar ta slut på stora svenska artister vore en bra lösning en nordisk Så mycket bättre-version.
”Vi behandlar det elitistiska och det folkliga med samma kritiska vapen”, sade Le Points kulturredaktör Christophe Ono-Dit-Biot när jag intervjuade honom för något år sedan, ”utan att stänga in våra läsare i endera läger. Nej till det binära, leve nyanserna!”
Jag har försökt inspireras av denna princip, och såg därför klart gårdagens säsongsavslutning av Så mycket bättre. John Engelbert och Anne-Lie Rydé har varit säsongens stora behållning, när det annars har bjudits på många musikaliska sömnpiller och plattitydsamtal.
Anne-Lie Rydés tolkning av Johnossis ”Air Is Free”, med text av Py Bäckman, skulle kunna bli en frihetens kampsång på det svenska språket, en härlig cover av de svenska hårdrockarnas frihetshyllning. Så mycket bättres enda riktigt känslofyllda ögonblick inträffade för övrigt när det beskrevs hur musikvideon till ”Air Is Free” spelades in på Kievs gator, och hur låten därmed har blivit till något av en kampsång för motståndet i det fria Ukraina.
Men i den trettonde säsongens skymningslandskap lägger sig något fatt även över hela programidén. Alla stora svenska artister lär väl redan ha varit med, och de som inte har varit med har blivit tillfrågade men tackat nej. Håkan Hellström och Jocke Berg lär aldrig ställa upp. Kvaliteten tunnas ut säsong för säsong, och såväl personligheterna som musiken får allt mindre kostym.
Vi lär väl inte få se något i paritet med Ola Salos och Amanda Jensens duett till ”Greetings From Space” igen i det här programmet.
För att inte programidén helt ska gå på grund behövs nytänk. De senaste årens koncept där artister kommer och går under veckan har också vattnats ur.
Därför lanserar jag en ny idé: en nordisk version av Så mycket bättre.
De stora svenska artister som går med på att sälja ut sig till den här typen av ”reallitty”-serier, för att citera Anne-Lie Rydés svengelska, har redan varit med. Men hur mycket vet vi egentligen om de stora artisterna från våra nordiska grannländer? Vi bor i en av världens kulturellt mest sammansvetsade regioner, men har liten eller ingen koll på våra grannländers inhemska musik. Den amerikanska popkulturen dominerar överallt, trots att det finns en aktiv inhemsk musikproduktion i varje nordiskt land.
Tänk om TV4 tog initiativ till ett Så mycket bättre där Nordens största artister tolkar varandras låtar?
Nordiska rådet begråter ständigt bristen på pannordisk kulturspridning. SVT tar knappast sitt uppdrag på allvar – det går inte ens att bli av med de svenska undertexterna till norska och danska program. Ett nordiskt Så mycket bättre skulle vara en viktig kulturell gärning för ökad kulturell förståelse mellan länderna här i Norden.
Det skulle såklart också öka tillgången på stora artister som går med på reallitty, när utbudet här i lilla Sverige långsamt börjar sina ut.
Det kanske inte blir en publiksuccé på en gång. Men någon behöver ju gå före, för att sätta Norden på den mentala kartan igen. Kanske vore det något för TV4, som samtidigt behöver förnya sin programidé?
Eric Luth
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!