Skip to content
Sophie Fernez, valchef i Vitry-le-François. Foto: Jesper Ahlin Marceta
Sophie Fernez, valchef i Vitry-le-François. Foto: Jesper Ahlin Marceta
Samhälle | Frankrike

Det finns alltid ett till val i Frankrike

Vi befinner oss just nu mitt i det franska nationalförsamlingsvalet. Om presidentvalet får lite uppmärksamhet i svenska medier tycks detta val dock helt glömmas bort.

Samtidigt kommer Macrons kommande fem år vid makten att bero på hur nationalförsamlingen ser ut framöver. Om hans rörelse En Marche! får egen majoritet igen kommer han att kunna fortsätta genomföra stora reformer.

Om han inte får majoritet kommer han att behöva samarbeta till antingen höger eller vänster. Kanske måste han till och med utnämna en premiärminister från ett oppositionsparti. Då inträffar det som på franska kallas för cohabitation, fritt översatt som samstyre. När Frankrike samstyrs genomförs i regel mycket få reformer, utöver de som är ofrånkomliga.

När Frankrike samstyrs genomförs i regel mycket få reformer, utöver de som är ofrånkomliga.

På vänstersidan har Socialistpartiet, Jean-Luc Mélenchons vänsterradikala Det okuvade Frankrike (LFI), Miljöpartiet och Kommunistpartiet inlett en valteknisk samverkan (under namnet “NUPES”, förkortning för “Folkets nya ekologiska och sociala union“). Partierna är inbördes mycket olika men målet är en vänstermajoritet i nationalförsamlingen.

För Jean-Luc Mélenchon, som sånär besegrade Marine Le Pen i presidentvalets första omgång, är målet mycket tydligt: Han vill bli premiärminister, för att förhindra Macrons reformer.

Väljarna har övergett de gamla partierna. Foto: Jesper Ahlin Marceta
Väljare röstar i det franska presidentvalet. Foto: Jesper Ahlin Marceta

Nationalförsamlingsvalet genomförs precis som presidentvalet i två omgångar. Valsystemet bygger på enmansvalkretsar, så alla 577 député(e)s måste först bli en av två kandidater som får flest röster i första valomgången, och därpå få en majoritet av rösterna i den andra.

Till vänster är partierna väl medvetna om att de hade kunnat slå Marine Le Pen i presidentvalets första omgång om de bara hade enats bakom en kandidat. Den bittra förlusten vill de inte återuppleva. Genom att enas bakom en kandidat ökar de sannolikheten för att vänsterkandidater tar sig vidare till andra omgången.

Genom att enas bakom en kandidat ökar de sannolikheten för att vänsterkandidater tar sig vidare till andra omgången.

Trots detta får det sägas vara osannolikt att vänstern får en majoritet i nationalförsamlingen, eller med andra ord att vänstern har en majoritet av väljarna i en majoritet av valkretsarna.

Det är av samma anledning högst osannolikt att de högerextrema partierna får en majoritet i nationalförsamlingen. I dagsläget har Rassemblement National (RN) bara sex ledamöter. Le Figaro nämner trettio valkretsar där man tror att RN har stor chans att komma in, bland annat Véronique Hammerers valkrets (som vi har följt tidigare). Det är dock långt från en majoritet i ett parlament med 577 platser.

Den stora frågan är dock om En Marche! får tillräckligt många mandat för att kunna styra på egen hand. Eller om han måste samarbeta – till höger eller vänster.

Utfallet i nationalförsamlingsvalet 19 juni blir avgörande för om presidenten kan genomföra sina reformer, och i så fall vilka.

Eric Luth

Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!