På söndag avgörs det franska presidentvalet. Det står mellan liberalen Emmanuel Macron, och högerpopulisten Marine Le Pen. Matilda Molander går igenom valets stora frågor: fransmännens missnöje, och de unga som tappat hoppet.
BORDEAUX, 20 april 2022. “Vi har den bästa maten, det bästa vinet, det bästa klimatet, vackra städer, fantastiska stränder och dessutom är våra kvinnor magnifika! Ändå är folk inte nöjda. Frankrike är ett paradis befolkat av människor som tror att de befinner sig i helvetet!”
På söndag avgörs det franska presidentvalet, och i pausen mellan första och andra omgången passade jag på att åka och hälsa på mina gamla värdfamiljer från tiden som utbytesstudent på lycée. Min värdpappas uppgivna konstaterande under påskmiddagen säger mycket om den politiska debatten just nu, och om det missnöje som bär fram högerpopulisten Marine Le Pen.
Det hon pratar om nu är köpkraften, köpkraften, köpkraften. Det har varit en framgångsrik strategi.
På sociala medier, i nyhetssändningar och i samtal med väljare upprepas samma sak gång på gång: Inget fungerar längre, priserna är för höga, vi måste få köpkraften tillbaka!
I valet 2017 fokuserade Marine Le Pen på invandringsmotståndet, vilket inte gav henne mer än 34 procent. För att bredda sin väljarbas har hon därför delvis bytt strategi inför årets val. Invandringsmotståndet finns fortfarande kvar, men det hon pratar om nu är köpkraften, köpkraften, köpkraften. Det har varit en framgångsrik strategi.
Trots att Frankrike de senaste månaderna har haft EU:s näst lägsta inflation, betydligt lägre än exempelvis Sveriges, är prisökningarna och köpkraften valets verkligt stora fråga.
Marine Le Pen går till val på att bland annat sänka skatten på “nödvändiga varor” som mat och blöjor och att höja de lägsta pensionerna. Macron har kontrat med matcheckar till de fattigaste familjerna, och höjning av de lägsta pensionerna. Efter Gula västarnas våldsamma protester mot planerade skattehöjningar på bensin hösten 2018 är presidenten väl medveten om vilket sprängstoff plånboksfrågorna är i Frankrike.
Hade de unga fått bestämma hade varken Marine Le Pen eller Emmanuel Macron vunnit valet.
Sedan tidigare har han satt ett mycket kostsamt pristak på el och energi, och sänkt skatten på bensin och diesel. Det är för övrigt dessa åtgärder som gjort att prisökningarna varit betydligt lägre i Frankrike än i resten av unionen de senaste månaderna.
Men det är inte bara missnöjda bilförare och låginkomsttagare som presidentkandidaterna slåss om.
Hade de unga fått bestämma hade varken Marine Le Pen eller Emmanuel Macron vunnit valet. Särskilt Emmanuel Macron har en åldrande väljarbas och mycket svagt stöd bland unga. I den första omgången röstade de unga i stället på vänsterpopulisten Jean-Luc Mélenchon som utlovade mer inkomstutjämning och stora satsningar på klimatet.
Till på köpet är han nu inte längre ledare för en ny rörelse som lovar att göra upp med den politiska eliten – utan själv en del av den.
Inför den andra omgången gäller det nu för de kvarvarande två kandidaterna att försöka vinna över hans väljare. Le Pen gör det med löften om att unga under 30 inte ska behöva betala inkomstskatt. Macron gör det genom ett snabbt ihoprafsat reformprogram för klimatet som presenterades i Marseille på lördagen.
Tyvärr är hans förslag diffusa och den låga reformtakten på klimatområdet de senaste fem åren trots vidlyftiga löften i förra valet gör att många ställer sig den högst berättigade frågan: Varför ska vi tro att han kommer att göra något för klimatet de kommande fem åren? Till på köpet är han nu inte längre ledare för en ny rörelse som lovar att göra upp med den politiska eliten – utan själv en del av den.
I första omgången stannade var tredje ung väljare hemma, om inte Macron och Le Pen lyckas övertyga fler de sista dagarna riskerar de att bli betydligt fler på söndag. Fransmännen är missnöjda med politiken, de unga fransmännen har gett upp om den.
Matilda Molander
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!