Skip to content
Sarajevo i maj 1996 (CC BY 3.0)
Sarajevo i maj 1996 (CC BY 3.0)
Samhälle | På djupet

Det ekar från 1990-talet

Den ryska invasionen av Ukraina går nästan att följa live – via nyhetssändningar från hela världen, de stridande parternas egenproducerade videomaterial och enskildas vittnesdokument på sociala medier.

Brunt och grått med enstaka inslag av färg dominerar bilderna på raserade husmassor, gråtande barn och förtvivlade människor.

Vi som var barn på 1990-talet minns nyhetsbilderna från Balkankriget som visades på Aktuellt. Men närmare än så kom aldrig kriget.

På förskolan i Göteborg samlade vi in gosedjur och leksaker till barn som tvingats lämna sina egna och nu var på flykt. Men jag, Karin, minns inte att det kom några nya barn till vare sig min eller min brors klass. Balkankriget pågick på kvällen, när jag fick somna med huvudet i mammas knä om jag lovade att blunda om det blev otäckt, vilket ju krigsreportage är. Det gjorde jag inte alltid. Och summan av mina tjuvtittar blev kriget på Balkan för mig.

Att minnas behöver inte vara synonymt med passiv nostalgi. Våra minnen är viktiga för vår samtidsförståelse. Inte minst kan de användas som språngbräda mot andra val, bättre val. Genom att undvika att upprepa samma misstag blir samtidshistorien levande, snarare än något statiskt och platt att betrakta från avstånd.

För mig, Jesper, har kriget i Ukraina återuppväckt gamla barndomsminnen. Under 90-talet var det européer som hade ihjäl varandra. Jag minns tevebilder på en soldat som sköts ihjäl. Han kom springandes runt ett hörn, nästan rakt mot fiendens befästa position där journalisterna också befann sig. En kort skottsalva i bröstet och soldaten föll.

Mellan ungefär 2000 och 2020 var krig något som bara fanns där det bor araber. Jag hade nästan glömt bort de där tevebilderna, tills det hände nu igen. Skottsalvor och soldater som faller. Europeiska soldater.

Genom sociala medier och det ständiga informationsflödet är kriget närmare nu än det var på 90-talet. Det ställer högre krav på både de unga som tar del av bilder och berättelser och på den vuxenvärld som behöver tolka och förklara bäst den kan.

Kriget är en påminnelse om att historien inte har tagit slut. Vi har en framtid att förvalta. Ansvaret för framtiden kräver att vi försöker förstå vad kriget betyder – varför det sker och hur det påverkar oss.

90-talet känns ibland nära, och ibland långt bort. När vi söker en tolkning av vår samtid är det viktigt att vi håller fast vid minnet av det decennium då världen förändrades för alltid. För kanske sker samma sak i dag igen. Låt oss gå mot framtiden med öppna ögon och vaken blick – med minnet från i går nära hjärtat.

Karin Zelano och Jesper Ahlin Marceta

Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!