Ganska ofta möter jag människor som påstår att digitaliseringen är ett otroligt påfund som har förbättrat våra liv på oräkneliga sätt. Det har de förstås rätt i, att påstå något annat vore djupt oseriöst. Plötsligt kan vi dygnet runt hålla kontakt med alla våra vänner, få blixtsnabb tillgång till all världens information och beställa hem allt man kan tänka sig. Och det är ju toppen. Eller?
LÄS ÄVEN:
Elias Collin: Förändring leder till förbättring
Nja. Jag ska inte sticka under stol med att jag ganska ofta avskyr vad digitaliseringen har gjort med oss. När det är så lätt att kolla på ännu en Netflix-serie, beställa mat från ett cykelbud man inte ens måste se i ögonen och köpa skor utan att behöva gå till skoaffären är det inte särskilt konstigt att vi gör det. Det är ju bekvämt! Smidigt! Men inte alls ett samhälle jag vill leva i.
Denna ständiga uppkoppling gör oss asociala, slöa och ofokuserade. Plötsligt är vi mindre benägna att initiera det där läskiga småpratet i lunchrummet eller i pausen mellan föreläsningarna, eftersom vi i stället kan vända oss till den sociala snuttefilten Instagram. Av någon outgrundlig anledning tycks det vara socialt accepterat att zona ut från en konversation med kompisar för att fastna i sin skärm. Varför ringa en verklig person för att beställa en pizza när man kan göra det i en app?
Dessutom har vår rastlöshet skjutit i höjden. Ingen väntan på bussen är för kort för att inte plocka upp telefonen. Ingen kvällspromenad för vacker för att inte dränkas i en podcast. Själv kan jag knappt titta på när mitt favoritlag spelar fotboll längre utan att samtidigt dammsuga internet på jakt efter ännu ett stimuli. Suck.
För ett par år sedan satt jag på en middag och spekulerade tillsammans med mitt bordssällskap (en främling!) om varför man får så många bra idéer i duschen. Hon föreslog att det kanske inte är för att det är något magiskt med att få vatten strilat på sitt huvud, utan för att det är ett av få tillfällen då vi tvingas stanna upp och befinna oss här och nu. Jag tror att hon har rätt.
Jag drömmer dystopiska mardrömmar om framtidens städer. Där vi sitter ensamma hemma och klickar hem kläder, färdigmat, ofärdig mat och elektronik utan att någonsin behöva gå utanför dörren. Där de enda människor som syns susar omkring på hjulförsedda fordon för att leverera saker till oss, där restaurangerna står tomma och affärerna bommat igen eftersom vi rationaliserat bort varenda överflödig mänsklig interaktion.
Att ständigt vara online ger oss oändliga möjligheter, men det är också på väg att leda oss i fördärvet. Förebygg det genom att lite oftare fälla ner din skärm, logga ut och titta upp. Prioritera den värld och de människor som finns mitt framför dina ögon i stället. Både för den världens, de människornas och din egen skull.
Max Sjöberg sitter i redaktionen för Liberal Debatt och studerar juridik vid Uppsala Universitet.
@Maax747
max.sjoberg@liberaldebatt.se