Har svenska elever blivit mer korkade över tid? Det är väldigt osannolikt. Har eleverna blivit stojigare? Säkerligen, men så har heller ingen sedan kamratuppfostran-pedagogikens dagar föreslagit att eleverna ska övervaka sig själva. Är föräldrar mer krävande än tidigare? Utan tvekan, men dessa deltar dock turligt nog inte under skoldagarna. Bakgrunden till kunskapsraset måste sökas i lärarutbildningarna.
Den enklaste förklaringen till fallande resultat i svensk skola, och ökade vittnesmål om stök och förseningar på skoltid är i stället ett mentalitetsskifte inom lärarkåren. Denna ska spåras tillbaka till lärarutbildningarna. Att utvärdera lärarutbildningar på ett objektiv sätt mellan länder är svårt eftersom systemen kraftigt skiljer sig åt. Att erbjuda en överblicksbild över den nuvarande situationen, och se hur den kan förbättras, är dock hyfsat enkelt.
Tillsammans med professor Magnus Henrekson hade jag under 2015 förmånen att i en studie undersöka vilka pedagogiska teorier som dominerar vid svenska lärarutbildningar. Bland mycket annat noterade vi två tydliga
linjer.
Den första var att det moderna pedagogikämnet i Sverige inte uppdateras. Äldre pedagogiska teorier rensas inte ut, utan pedagoger från 1930-talet, som Lev Vygotskij, Jean Piaget och John Dewey spelar fortfarande stor roll i undervisningen. Detta är dubbelt anmärkningsvärt. Dels för att detta humanistiska ämne vars studieobjekt, eleverna och skolan, lever i samtiden och ständigt måste utvecklas. Men också för att tiden vid lärarutbildningarna är begränsad, och detta tränger undan mer modern forskning.
Det andra problemet är hur föga interdisciplinär pedagogiken är när det kommer till icke-humanistiska ämnen. Nya rön från psykologin och medicinen lyser helt med sin frånvaro. Detta är förbluffande. Samtidigt som skolresultaten i Sverige fallit under längre tid har det skett omfattande framsteg inom neurologin och psykiatrin. Detta väljer man att bortse ifrån.
Den sammantagna bilden blir alltså ett pedagogikämne med problem att modernisera sig på ett förståndigt sätt. Inte är det så att ansatsen fattas. När jag själv studerade lärarutbildningen vid Stockholms universitet hade ämnet kontinuerligt fyllts på med nyheter – så till den milda grad att studieområden som »sociala relationer«, värdegrund, inkludering och skoljämförelse tog i anspråk upp mot en tredjedel av den utbildningsvetenskapliga kärnan.
Men det har föga påverkan på utbildningens kvalitet. Materialet för moderniseringen finns redan där. Det avgörande är bara att börja tillämpa det.
Hugo Fiévet är fil mag, 1500-talshistoriker och har en lärarexamen i franska och historia.
@hfievet
hugo.fievet@hotmail.com