Nyhetsmedias bekymmer med vår nya digitala värld är ett återkommande tema i samtidspolitiken. Nätneutralitet, upphovsrätt och presstöd är områden som fått nyhetsorganisationer i hela Europa att ta till orda. Det är en industri som är van att handskas med politiker, som talar till makthavare och som också påverkar hur makthavare får komma till tals.
Nyhetsmedia är vana vid att bedriva politiskt påverkansarbete, även i egennyttigt syfte. Musikindustrin och filmindustrin har redan haft stora framgångar – 1990-talets lagstiftningar om mellanhandsansvar för internetleverantörer är ett utslag för detta. Men TV-bolag och dagstidningar fick sina stora framgångar först i och med EU:s nätneutralitetslagstiftning.
Frågan är om problemet hade kunnat lösas på något annat sätt än genom politiskt påverkansarbete, och svaret är att det sannolikt är så. I alla fall på den svenska marknaden.
Konkurrensrätten är en bred lagstiftning som förbjuder ett stort antal relationer mellan aktörer. Särskilt allvarliga är karteller: samarbeten mellan två eller flera horisontellt konkurrerande aktörer. Men även vertikala samarbeten kan omfattas av lagstiftningen om de har en uppenbart skadlig effekt, så som att de låser andra marknadsaktörer ute från tillgång till konsumenter. I många fall kan de konkurrensskadande effekterna vägas upp av nyttoeffekter, men i andra fall gör de inte det.
Den svenska operatören Tres tjänst »Släpp musiken fri« är ett vertikalt samarbete mellan Tre och vissa typer av musiktjänster som sannolikt är konkurrensrättsligt gångbart: vilka prisplaner Tre har är inte det hinder som gör det svårt att lansera en musiktjänst, utan det är upphovsrättslicenserna som är förbjudande/hindrande.
I andra fall ger konkurrensrättslig analys anledning att vara mer skeptisk. Till exempel i avtalet mellan TeliaSonera och ett urval av olika tjänster för kommunikation och annonstjänster.Det är osannolikt att operatörens konsumenter byter operatör för att hjälpa annonsköpare få ett bredare urval av plattformar att välja mellan, varför avgiftsfri trafik till slutkonsumenter kan låsa in annonsköpare på den plattform som operatören bestämt. Särskilt allvarligt blir detta om TeliaSonera sluter avtalet, för deras abonnemang dominerar fortfarande bland äldre och landsortsbor.
Om medieindustrin hade drivit konkurrensrättsliga fall på denna grund, i stället för att lobba EU och regeringen, hade många av deras farhågor med nätneutralitet löst sig. Vi hade också undvikit överreglering av telekomsektorn. Överregleringen riskerar nämligen att skada den i dag mycket goda konkurrensen på den svenska telekommarknaden.
Amelia Andersdotter är ledamot i LD:s redaktion och tidigare Europaparlamentariker.
@teirdes
amelia.andersdotter@liberaldebatt.se