När Hugo Chávez avled konstaterade Vänterpartiet att han ”kommer att saknas av många, både i och utanför Venezuela”. Det var emblematiskt för den svenska vänsterns inställning till den bolivarianska revolutionen: Under 14 år hade de försvarat och kramat den hårt.
Ett drygt år efter Chávez död krackelerar hans politiska projekt. Den handplockade efterträdaren, Nicolás Maduro, håller på att tappa kontrollen. Inflationen är bland de högsta i världen och i mataffärer och snabbköp saknas basvaror.
Oppositionen vädrar morgonluft. Omfattande protester har skakat huvudstaden Caracas och i flera stadsdelar har regeringens motståndare barrikaderat sig och stängt ute polis och andra representanter för staten.
Samtidigt har vänsterregeringen visat sitt rätta ansikte. Oppositionsledaren Leopoldo López har satts bakom lås och bom och polis använder ett allt mer omfattande våld mot dem som protesterar. Beväpnade anhängare av den bolivarianska revolutionen ska ha dödat och skadat flera demonstranter.
I Sverige har vänstern tystnat. All kritik av Venezuelas regering lyser med sin frånvaro. Samtidigt är det så klart svårt att försvara den.
Den förspillda revolutionen har länge varit ett viktigt tema för vänstern. Och en oskiljaktig del är idén om den gode men allt för tidigt frånfallne revolutionären. Den ryska revolutionen var i grund och botten bra; om bara inte Lenin dött och ersatts av Stalin. Och även de som kritiserar Kubas kommunism – långt ifrån alla – har så svårt att inte romantisera Ché Guevara.
Nu kan Hugo Chávez ges en liknande ställning: Hade han bara inte dött, hade ett rättvist och framgångsrikt Venezuela varit möjligt.
Men det bolivarianska projektet misslyckas inte på grund av Chávez död. Maduro utgör inte ett avsteg från, utan en naturlig konsekvens av, sin företrädare. Venezuelas ekonomi faller inte ihop på grund av ett år av Maduros dåliga beslut, utan 13 av Chávez vanstyre. Konflikten och våldet är inte i första hand ett resultat av Maduros inkompetens utan en konsekvens av Chávez auktoritära styre och systematiska attacker på Venezuelas demokratiska institutioner.
Maduro är på inget vis oskyldig. Men den verklige boven är Hugo Chávez. Om detta måste den svenska vänstern påminnas.
Martin Liby Alonso
är doktorand i statsvetenskap vid Massachusetts Institute of Technology och återkommande skribent i Liberal Debatt. Smmalonso@gmail.com.