Vad som ska inbegripas av rätten till »samvetsfrihet« är föremål för såväl juridisk som politisk tolkning. Nyligen avgjordes ett uppmärksammat mål där en barnmorska av religösa skäl velat slippa utföra abort. Anela Murguz, skribent och tidigare ordförande för Liberala ungdomsförbundet i Borås, menar att lagstiftaren tydligt bör ta patientens sida.
Den gångna hösten kom den första domen om samvetsfrihet i Sverige. Det är nu fastslaget att enligt gällande lagstiftning så får sjukvårdspersonal inte vägra att utföra abort.
Upprinnelsen till målet var att en barnmorska blivit avskedad då hon vägrat att utföra abortvård. Barnmorskan stämde Jönköpings läns landsting för diskriminering på religiösa grunder, men förlorade i tingsrätten som ansåg att hon inte i detta fall hade rätt till så kallad samvetsfrihet.
År 1974 stiftades abortlagen som ger kvinnor rätt till abort fram till vecka 18 av graviditeten. Därefter krävs särskilda behov och tillstånd från Socialstyrelsen. Skälen till varför den som bär på fostret väljer att utföra abort varierar så klart, men enligt lag har man i dag rätt till fri abort oavsett orsak. Genom att förespråka samvetsfrihet vill olika krafter, till exempel Kristdemokraterna, göra det möjligt för vårdpersonal att neka utförande av aborter och abortrådgivning.
Samvetsfrihet är i juridisk mening friheten att följa sin moraliska eller religiösa övertygelse och är enligt artikel nio i Europakonventionen en mänsklig rättighet. Men den är inte villkorslös. Europadomstolen har redan flera gånger kommit fram till att samvetsfriheten stridit mot rätten till säker abortvård i de länder där den tillämpas på så sätt.
Skulle en sådan tolkning av samvetsfrihet införas i Sverige uppstår nya konflikter. Den svenska sjukvården utgår i dag från patienten och dess behov och önskemål står i centrum. Med rätt för vårdpersonal att slippa utföra vissa välfärdstjänster skulle konsekvensen bli den motsatta. Läkarförbundet tog ställning i frågan redan innan barnmorskedomen kom i november 2015. I en artikel i Läkartidningen (2/2014) skriver Läkarförbundet att samvetsfrihet hotar aborträtten som sådan. Ordföranden i förbundets etik- och ansvarsråd Thomas Flodin menar att det blir svårt för personalen att hävda sin privata åsikt gentemot patienterna. Även Barnmorskeförbundet står bakom ställningstagandet.
Man bör i allmänhet undvika att lägga religiösa raster över hälso- och sjukvård. I flera europeiska länder där så tillåtits att ske har konsekvensen blivit att kvinnor fått vänta länge på att få abortvård eller i värsta fall nekats abort. Hösten 2012 avled en kvinna efter att hon nekats abort på Irland. Hon bar på ett döende foster som orsakade kraftiga smärtor för kvinnan och bad därför om abort. Kvinnans vädjan nekades, vilket ledde till hennes död. Sjukhusets rådgivare motiverade beslutet med att Irland är ett katolskt land och att fostret, om än döende, fortfarande hade puls.
Fallet visar tydligt hur religiös hänsyn kan hota patientsäkerheten. Abortvård är inte heller det enda område inom sjukvården där samvetsfriheten och religion kan komma i konflikt med patienters önskemål och intressen. Aktiv dödshjälp är ytteröogare ett sådant. Valet att avsluta det egna livet är förbjudet i stora delar av världen, men att döma av den ständigt pågående diskussionen om frågan är det inte uteslutet att det en dag kommer att bli tillåtet i Sverige. Införandet av aktiv dödshjälp skulle på nytt aktualisera diskussionen om samvetsfrihet. Länder som redan infört sådan lagstiftning har medgett sin vårdpersonal samvetsfrihet i frågan.
I länder som kombinerat aborträtt eller dödshjälp med långtgående samvetsfrihet märks konfliktens konsekvenser i form av onödigt långa väntetider och i värsta fall nekande till vård. Svensk sjukvård ska därför vara försiktig med att äventyra principen om att i första hand tillgodose patientens behov.
Samvetsfrihet äventyrar tänkbara framtida välfärdstjänster så som dödshjälp. Därför handlar frågan om samvetsfrihet i stora drag om hur sjukvården kommer att se ut i framtiden.
Vilka prioriteringar tänker man göra? Ska vårdpersonal kunna säga nej till arbetsuppgifter, eller ska patienternas behov tillgodoses?
Anela Murguz är gästkrönikör på Borås Tidnings ledarsida, tidigare ordförande för Liberala ungdomsförbundet i Borås och avslutade nyligen en praktik på Göteborgs-Postens ledarsida.
murguzanela@gmail.com
@anelamurguz