I Till kättarens försvar beskriver Sakine Madon att det liberala förhållningssättet till yttrandefriheten ska vara absolut. Det splittrar borgerligheten.
Sommaren 2023 måste ha varit särskilt svettig på regeringskansliet. Natointrädet strulade, Turkiet vägrade godkänna Sveriges medlemskap som svar på protesterna mot den religiösa diktaturen.
Förutom en upp och ner-hängd docka föreställande Recep Tayyip Erdoğan var koranbränningarna nålar i ögat på den turkiska presidenten. Situationen väckte två inkompatibla borgerliga impulser: den liberala viljan att värna yttrandefriheten och den konservativa önskan att främja ordning.
Konflikten blev ett reellt problem för de partier som styr Sverige.
”Det är lagligt, men inte lämpligt” sade Ulf Kristersson, statsminister och ledare för liberalkonservativa Moderaterna om koranbränningarna. Ett jämkat uttalande fick sammanfatta den liberala impulsen att tolerera yttrandet med den konservativa impulsen att missakta ordningsstörningarna. Samma sommar beställde justitieminister Gunnar Strömmer (M) en utredning som syftade till att rikets säkerhet ska vara skäl att inte tillåta allmänna sammankomster – ett uppenbart konservativt steg. Yttrandefriheten var priset för att upprätthålla ordning och diplomatiska kontakter.
Sakine Madon kritiserar denna slentrianmässiga inställning till yttrandefriheten i Till kättarens försvar (2025).
Sakine Madon kritiserar denna slentrianmässiga inställning till yttrandefriheten i Till kättarens försvar (2025). Hon förespråkar en kraftigare yttrandefrihet, men även för henne har rättigheten en gräns.
I december i fjol utvecklade hon sin linje i ett samtal arrangerat av Liberal Debatt ihop med Studentföreningen Verdandi i Uppsala. Gränsen för det tillåtna passeras vid utsagor som uppviglar till våld, menade Madon – en mer tillåtande definition än den nuvarande lagtolkningen ger.
Två exempel nämns i Kättarens försvar.
Det första är ett fall från 2020. En man brände en koran, inlindad i bacon, utanför en moské i Linköping. Sedan spred han en film på aktionen, tonsatt med låten ”Remove kebab”, som spelades i anslutning till ett terrordåd som dödade 51 muslimer i Christchurch, Nya Zeeland, 2019. Det andra fallet är från Sergels torg i Stockholm, 2016. Turkiska riksförbundets vice ordförande skanderade i ett tal bland annat att ”de armeniska hundarna ska dö”. Publiken ropade tillbaka: ”Död!”.
Både fallet i Linköping och det från Sergels torg ledde till fällande domar som hets mot folkgrupp.
En liberal gräns för yttrandefriheten kommer inte kunna vara konsekvensneutral eftersom samma kränkning har olika utfall i olika situationer. En religiös minoritet kan ha goda skäl att ta hot på allvar medan en annan reagerar med en axelryckning – det kan göra att samma kränkning begränsar möjligheten till religionsutövning i ett fall men inte ett annat.
När yttranden eller demonstrationer utgör ett substantiellt hinder för den enskilde att utöva sina friheter är gränsen för det tillåtna säkerligen passerad, då har frihet för vargarna inneburit förtryck mot fåren.
Medan den liberala gränsen är luddig är den konservativa gränsen för yttrandefriheten svag. Den moderna konservatismens gudfader, Roger Scruton, beskrev att staten legitimt kan ingripa i allt det som kan försvaga social sammanhållning: provokationer undanbedes. Lag, moral och normer är ihopvävda enligt Scruton – eftersom att det är olämpligt att bränna Koranen kan det lika gärna vara olagligt, till exempel med hänvisning till rikets säkerhet.
Den konservativa attityden gäller inte bara protester – den syns även i vardagliga attityder.
Sakine Madon skriver om Kvartals chefredaktör, Jörgen Huitfeldts, kommentarer om en privat dekoration. Vid en bjudning såg Huitfeldt en Muhammedkarikatyr hängande på väggen, han ansåg att karikatyren var destruktiv och ifrågasatte syftet med att påminna om skändelsen mot muslimer.
Om borgerligheten – eller ett enskilt parti – ska kunna förena konservatism och liberalism kommer de i flera lägen tvingas prioritera mellan dem.
Med ett konservativt synsätt blir koranbränningar störande, karikatyr onödig och utmanande offentlig konst kränkande, normanpassning och ordning står främst.
Om borgerligheten – eller ett enskilt parti – ska kunna förena konservatism och liberalism kommer de i flera lägen tvingas prioritera mellan dem. I sociala frågor är det svårare att sammanfoga politiken än i ekonomiska. I en politisk era som präglas av nationell identitet och social gränsdragning kommer det vara svårare för liberalkonservatism att gå ihop än i en tid som definieras av tillväxt och ekonomisk politik.
Den liberala hållningen är friskare än den konservativa: repressiva åsikter möts bäst med öppen debatt, inte med repression.
I Till kättarens försvar gör Sakine Madon tydligt att yttrandefriheten måste vara omfattande för att fylla någon som helst funktion, hon påminner också om Montesquieus gamla sanning: att skyddet för andras yttrandefrihet också är skyddet för din och min yttrandefrihet.
Gustaf Lindskog
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!