Under flyktingkrisen 2016–2017 infördes id-kontroller mellan Sverige och Danmark. Riksdagsledamoten Niels Paarup-Petersen (C), som var en av grundarna av rörelsen Öresundsrevolutionen, berättar om motståndet.
Det är inte ofta pendlarna i Öresundsregionen jublar. Men den 4 maj 2017 stod folk på perrongen på Kastrup och hejade på när staket och slussar togs bort och alla spår av id-kontrollerna försvann. Jag var en av dem.
Glädjen varar dock som bekant aldrig för evigt.
I december 2015 var jag med och grundade Öresundsrevolutionen, en kampanj som framgångsrikt samlade befolkningen i regionen mot de id-kontroller som vi menade skapade stora problem, utan att vara det minsta effektiva.
Men Tidöregeringen har nu gett sig själv befogenhet att återinföra id-kontroller och har därmed återigen fört upp frågan på den politiska agendan.
Id-kontrollerna är helt enkelt i fint sällskap i dum-nationalismens tidevarv, där signalen man sänder är det avgörande och konsekvenserna av politiken oväsentliga. Och därmed en naturlig del av Tidö-avtalet, jämte återvandring och stopp för arbetskraftsinvandring. Återinförda id-kontroller i Öresund har beräknats kosta 6,7 miljarder kronor årligen för företag och myndigheter som verkar i regionen, för att inte tala om kostnaden för den enskilde resenären, när pendlingstiden förlängs med en halvtimme.
Detta samtidigt som Skåne, som redan har Sveriges högsta arbetslöshet, drabbas av förstörd lokaltrafik, minskad tillväxt och ännu högre arbetslöshet.
Men framför allt är id-kontroller dumt för att de inte fungerar. De innebär att den som har ett id får komma in. Den utan får inte. Är du känd terrorist med pass kommer du in. Har du ett hyfsat falskt körkort kommer du in. Bara den som inte har id-handling stoppas.
”Det hela känns jättekonstigt” som en näringslivsföreträdare uttryckte det när Tidöregeringen tog fram det nya förslaget. Busschaufförer ska exempelvis kolla id på alla resenärer om en buss ska in i Sverige. De måste helt plötsligt veta hur ett syriskt pass ser ut. Och bussbolaget kan få betala upp till 200 000 kronor i böter om de har gjort fel. Därför kommer till exempel SJ att vägra köra över gränserna om kontrollerna införs igen.
Lagrådet har också sagt nej, både när id-kontrollerna röstades igenom i december 2015 och när Tidöregeringen 10 år senare öppnar för ett återinförande. Det är enligt Lagrådet varken proportionerligt eller rättssäkert, rent av ”direkt olämpligt” att riksdagen inte vet hur regeringen vill använda den nya befogenheten. Ja, eller om det här förslaget ”ens står i överensstämmelse” med regeringsformen eller EU-rätten. Vilket det sannolikt inte gör.
Men som sagt. Vi är i dum-nationalismens tidevarv, där rättssäkerhet och grundlagar inte står i hög kurs.
Det borde ju egentligen inte vara revolutionärt att vilja ha ett sammanhängande Norden.
Det borde verkligen inte vara revolutionärt att vilja ha lagstiftning som är rättssäker och faktiskt fungerar.
Det borde heller inte vara revolutionärt att vilja ha en fungerande vardag för människor som åker till jobbet.
Men det är det tyvärr. Så tio år efter Öresundsrevolutionen startades är det bara att konstatera att Tidöregeringens populism endast kan få ett rimligt svar: Vive la révolution!
Niels Paarup-Petersen
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!