Inom rappens värld är nordiskt samarbete inget nytt. Svenska rappare bjuder in danska och finska gästartister och släpper remixer på norska. Liberal Debatts kulturredaktör Max Hjelm skriver om en konstform som passerar över gränserna.
Det har länge gått utför med språkförståelsen de skandinaviska länderna emellan. Redan 2013 kunde SVT torgföra rubriken “Svenska ungdomar har svårt att förstå danska”. Om det är någon tröst så hade SVT samma år också rubriken “Danskar har svårt att förstå danska”.
2021 utförde Nordiska ministerrådet en undersökning som visade att de flesta skandinaviska ungdomar väljer att tala engelska när de träffar varandra. Det känns… smått tragiskt.
Bäst på att förstå andra skandinaviska språk är folk från Färöarna, enligt flera studier.
Jag skulle lägga till en grupp bredvid färöingarna: Svenska rappare. De verkar dras till andra nordiska språk som Max Martin dras till att skriva listettor.
Ta rapkollektivet RMH – “Respect my hustle” – som i det stora hela styrde svensk hiphop under 2010-talet. De kallade sig ”Third Culture kids” och lyckades med konststycket att utveckla musikformen, samtidigt som de fick stora publikframgångar.
2016 fick kollektivets Silvana Imam en Grammis för “Årets artist”. Samma år släppte hon fullängdsalbumet Naturkraft, där norrmannen Unge Ferrari (som numera går under sitt riktiga namn, Stig Brenner) gästade två spår. Och på den norska radiokanalen P3:s remix av låten “Attitudeproblem” rappade 5 norskor – och Silvana Imam.
Michel Dida, en annan av RMH:s rappare, debuterade med låten “höru mej bae” året innan. En låt släppte han inte en utan två (2!) norska remixer på. Den ena, som på riktigt hette “Gulebøy remix”, gästades av Karpe Diem – numera Karpe – som är en av Norges största inhemska musikprodukter. Remixen avslutas med att Dida rappar en vers på norska (“Det er too easy å spytt på svensk, jeg må teste på norsk”).
När RMH lade ned som kollektiv 2017 var det bara något år innan gangsterrappen skulle slå Sverige – och svensk debatt – med storm. Intresset för våra nordiska grannar levde kvar, och breddades. Precis som med svensk kriminalitet så stoppas inte svensk musik av landsgränser.
2021 släppte artisten A36 låten “Samma gamla vanliga” som blev årets sommarplåga. I sex raka veckor låg den etta på Sverigetopplistan. Men den kom också upp till tredjeplats i Norge, fjärdeplats i Finland och tolfteplats i Danmark. A36 svarade på framgången genom att ta fram en remix som gästades av både en dansk och en norsk rappare, och en annan remix med tre finnar. Den senare seglade direkt upp på förstaplatsen på finlandslistan. Samarbetena gav mersmak, och 2024 gjorde A36 gemensam sak med den norska gruppen Tigergutt101 på låten “Ring meg opp”. En riktig banger, som direkt fastnar på hjärnan.
Bland andra som samarbetat i Norden kan nämnas sångare som K27 och RnB-stjärnan Cherrie, rapparna VC Barre och Dree low. Bara under 2025 har Yasin släppt en låt med finska Sexmane: “Love Doctor’s” och Silvana Imam ännu ett album med nordiska element: 2 danskar, finländska popundret ALMA och en norrman.
I nästan alla dessa samarbeten blandar de sina språk, snarare än att byta till engelska. Förväntar sig kanske att lyssnaren förstår, eller försöker förstå, ändå.
Det är visserligen inte så svårt att förstå Roc Boyz när de i remixen sjunger om att vara med två svenska blondiner på ett femstjärnigt hotell
Men ibland handlar det nog mer om viben: Den svenske artisten 23 släppte 2023 en remix av låten “Feeling Myself” och gästades av norska Roc Boyz – som gjort skandaler genom att visa porr på scen och kasta ut “snifferör” (ja, norska är… ett språk) – små rör som är avsedda för kokainanvändning – till publiken. Det är visserligen inte så svårt att förstå Roc Boyz när de i remixen sjunger om att vara med två svenska blondiner på ett femstjärnigt hotell, men det är inte språket som är det viktiga – utan att man vill dansa till melodin. Att gruppen kunnat turnera i Sverige visar att det funkar.
Amazon Prime har gjort en annan skandinavisk kulturgärning med sina influerarserier de gjort i tre huvudstäder. I ett avsnitt av den norska serien – Girls of Oslo – är Anniken Englund Jørgensen på ett evenemang för Bianca Ingrossos sminkmärke Caia. Hon har länge gjort reklamsamarbeten med märket, berättar hon. Det är inte så underligt. Bianca Ingrosso är förstås inte bara en extremt framgångsrik influerare utan också uppenbarligen en hårt arbetande och skicklig entreprenör. Ett företag kan bara växa till en viss gräns på den svenska marknaden. Vore det inte rent vansinne att inte försöka ta andelar på den norska?
Rapparna verkar ha förstått samma sak. Kommersens logik leder till expansion över landsgränser. Om ungdomarna sen börjar snakke norsk och tale dansk är det väl bara att omfamna.
Max Hjelm är kulturredaktör i Liberal Debatts redaktion.
max.hjelm@liberaldebatt.se
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!