Länsstyrelsernas enda syfte tycks vara att underminera demokratiskt fattade beslut och sätta käppar i hjulet för nya idéer. Marko Janicic, Centerpartiet i Stockholm stad, skriver att det är dags att lägga ner denna överrock utan politiskt ansvar.
Länsstyrelsen i Stockholm är i farten igen. Är det inte med stopp av miljözoner eller byggnationer, så är det kulturlivet.
Trädgården, en välkänd och uppskattad klubb under Skanstullsbron i Stockholm, hotas av nedläggning. Inte av politiker eller av kommunen. Utan av Länsstyrelsen. En statlig mellanhand som ingen bett om, och som ingen verkar sakna.
Till dags dato har jag aldrig hört en enda medborgare eller politiker som varit nöjd med Länsstyrelsens arbete.
Till dags dato har jag aldrig hört en enda medborgare eller politiker som varit nöjd med Länsstyrelsens arbete – kanske just för att de oftare bromsar samhällsutvecklingen än bidrar till den. Det är en dyr och onödig mellanchef i Sveriges förvaltning. Ett extra lager av administration och överprövning som försenar beslut, stryper kreativitet och kväver lokalt engagemang.
Och man kan ju fråga sig – vad är egentligen poängen med att ha kommunal demokrati? Att vi röstar, att vi debatterar, att partier lägger fram politiska förslag, om besluten ändå ska kunna stoppas av en anonym statlig skrivbordspärm? Det är makt utan mandat.
Det finns förstås en historisk förklaring till varför länsstyrelserna en gång skapades. De skulle samordna statlig verksamhet regionalt och fungera som förlängd arm från regeringen. Men det var i ett Sverige innan vi hade starka regioner, innan det fanns direktvalda kommun- och landstingspolitiker, innan internet, innan transparens, innan moderna samarbetsformer mellan myndigheter. Det var ett annat land.
Hela Stockholm, och faktiskt samtliga kommuner i Sverige, påverkas av att vi har en överrock som saknar politiskt ansvar men ändå kan stoppa lokala beslut och kommunens utveckling.
I dag fungerar Länsstyrelserna mer som ett kontrollorgan som granskar kommunernas beslut, ofta utan att förstå den lokala kontexten. Det är just det som gör fallet med Trädgården så talande – staden vill bevara klubben. Invånarna uppskattar den. Den styrande majoriteten har vägt för- och nackdelar, och ändå får de inte bestämma. För någon i en annan byggnad har kommit fram till något annat.
Det är inte bara Trädgården som drabbas. Det gäller bostadsprojekt, restauranger, evenemang, bullerprövningar, detaljplaner och miljötillstånd. Hela Stockholm, och faktiskt samtliga kommuner i Sverige, påverkas av att vi har en överrock som saknar politiskt ansvar men ändå kan stoppa lokala beslut och kommunens utveckling.
Och nej – det handlar inte om att alla kommunala beslut alltid är kloka eller rättvisa. Självklart behövs regler, granskning och rättssäkerhet. Men det är just därför vi har rättsinstanser. Och det är just därför vi har en demokrati, där väljarna vart fjärde år får avgöra om en majoritet har gjort ett bra jobb eller inte.
Vi måste våga prata om effektivitet i offentlig sektor. Länsstyrelserna är en struktur som inte levererar snabbare beslut, inte bättre rättvisa och inte heller större legitimitet. De kostar pengar, skapar dubbelarbete. De tar ansvar från de som faktiskt har örat mot marken – och lägger det hos en tjänstemannakår som inte behöver stå till svars för sina beslut i valrörelser eller fullmäktigesalar.
Så varför inte tänka om helt? Låt regioner ta över det samordnande ansvaret. Låt kommuner fatta beslut om bygglov, miljötillstånd och tillsyn – och låt förvaltningsrätter hantera överklaganden om det uppstår tvister. Då har vi en tydlig ansvarskedja, med färre flaskhalsar och lägre kostnader.
Tänk så mycket energi som skulle kunna frigöras – från kommuner som i dag lägger resurser på att först fatta beslut, sedan bemöta överklaganden, sedan omarbeta beslut, sedan driva processer som ändå aldrig lyfter från marken.
Och tänk så mycket energi som skulle kunna frigöras – från kommuner som i dag lägger resurser på att först fatta beslut, sedan bemöta överklaganden, sedan omarbeta beslut, sedan driva processer som ändå aldrig lyfter från marken. Allt för att ett statligt mellanlager ska känna att man gjort “rätt enligt handboken”. Det är inte värdigt ett modernt och snabbt rörligt land. Det är inte värdigt medborgarna, vars röster och förtroenden ska spela roll.
Lägg ner länsstyrelserna. Fördela deras uppgifter till kommuner och regioner. Där ansvar, engagemang och verklighetskontakt faktiskt finns. Förutom besparingarna det hade inneburit, så hade det stärkt den lokala demokratin och flyttat beslutsfattandet ett steg närmare folket. Det handlar inte bara om en kulturell mötesplats i en brofäste på Södermalm. Det handlar om något större: att återupprätta respekten för medborgarnas val.
Trädgården kanske inte kan räddas – men framtidens lokala beslut kan det.
Marko Janicic
Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!