Skip to content
Cecilia Malmström
Cecilia Malmström
Samhälle | Europa

Lyssna inte på olyckskorparna, EU är starkare än någonsin

Efter eurokris och Brexit trodde många att det var slut med EU, men nu tampas Storbritannien med stora problem samtidigt som Grekland blivit ”årets land”. Cecilia Malmström skriver om varför kriserna gjort det europeiska samarbetet starkare och hur vi ska ta oss an framtiden.

Tidigt på midsommarafton 2016 vaknade jag med en mycket obehaglig känsla i kroppen. Det brittiska folket hade röstat för Brexit, för att lämna det europeiska samarbete som de ingått i sedan 1973. Jag kände chock och sorg. Hur kunde det gå så här?
Under några månader rådde stor förstämning runt om i EU:s medlemsländer och i Bryssel, alltmedan britterna själva funderade på vad de egentligen hade röstat om.

Det dröjde inte länge innan experter, journalister och andra förståsigpåare unisont deklarerade att nu minsann skulle det europeiska projektet spricka. Fler länder skulle lämna, spiken i kistan var islagen för gott. Det var kört.
Så blev det inte.

Kriser stärker EU

Under mina tio år i EU-kommissionen har jag varit med om många kriser. Finanskris, eurokris, Greklandskris, migrationskris, Brexit, Trump och när jag precis hade lämnat – covidpandemin och Rysslands invasion i Ukraina. Varje gång har någon sagt: Nu håller inte det europeiska samarbetet. Nu är utmaningarna för stora. Men EU har hållit ihop. Och inte bara det, alla kriser har faktiskt gjort unionen starkare och mer enad. Euron är idag en mycket stark världsvaluta och Grekland har gjort en enastående resa. Tidningen The Economist utsåg i december 2023 Grekland till ”årets land” för att de gjort många viktiga reformer, haft en imponerande tillväxt, lyckats locka till sig stora investeringar och satsat brett på digitalisering.

Alla kriser har faktiskt gjort unionen starkare och mer enad.

Inget annat land i EU har ansökt om att lämna unionen efter Storbritannien, knappt något parti driver frågan. Det medborgerliga stödet för europeiskt samarbete har ökat i nästan samtliga medlemsländer när de sett vilket kaos som hela Brexitprocessen förde med sig. Medlemsländerna slöt upp kring chefsförhandlare Michel Barnier och höll ihop, trots olika försök till bilaterala överenskommelser från Londons sida.

Nu har en majoritet av engelsmännen ångrat sig. Den brittiska ekonomin har stora problem, de flesta av dem relaterade till Brexit. Det kommer inte att bli en ny omröstning under överskådlig tid, men kanske kan man ta några steg mot fördjupat samarbete inom vissa sektorer efter valet i Storbritannien som troligen hålls kring årsskiftet.

Även med covid såg det illa ut. Under pandemins första fas, när människor dog och ingen visste vad för otäckt virus som spred sig över världen, stängde flera EU-länder sina gränser och införde exportförbud. Varje land agerade var för sig, utan samordning. Bristen på medicinsk utrustning, inte minst masker, gjorde att Kina under pompa och ståt lät flyga in leveranser. EU framstod som splittrat och handfallet. Men så tog kommissionen, och inte minst Ursula von der Leyen personligen, kommandot. Hon tvingade medlemsländerna att samordna sig, att informera varandra om olika åtgärder och såg till att gränserna hölls öppna för handel.

EU framstod som splittrat och handfallet. Men så tog kommissionen, och inte minst Ursula von der Leyen personligen, kommandot.

Gemensamma reservlager inrättades och utrikestjänsten samordnade hemflygning av mer än en halv miljon européer som var strandade i tredje land. Så småningom upprättades europeiska stödfonder och det gjordes en gemensam upphandling av vaccin som på rekordtid kunde distribueras till samtliga 27 länder.

Den 24 februari 2022 invaderade Ryssland Ukraina. Detta var ett fruktansvärt brott mot den europeiska säkerhetsordningen och FN-stadgan. De humanitära förlusterna i Ukraina är enorma, men EU har hållit ihop. Sanktioner mot Ryssland rullades ut på rekordtid, i nära samarbete med USA och andra allierade. Ungern har lagt in sitt veto vid ett flertal gånger, men till slut övertalats att rösta för.

Stödpaketen till Ukraina har varit omfattande och för första gången aktiverades det tillfälliga skyddsdirektivet för miljoner ukrainare som flydde de ryska bomberna. Fredsprojektet EU ställer nu om för att också kunna stötta Ukraina militärt. Finland och Sverige är medlemmar i NATO, danskarna har avskaffat sina säkerhetspolitiska undantag och till och med Tyskland skickar vapen och rustar kraftigt upp sitt försvar. Nu diskuteras som bäst hur Europa kan ta ett större ansvar i Nato om president Trump skulle komma tillbaka och lämna, eller kraftigt minska, det amerikanska engagemanget i alliansen. EU förbereder sig också på att så småningom få med Ukraina och de andra kandidatländerna som medlemmar i unionen.

EU är ledande i den gröna omställningen

Den gröna given, the green deal, lanserades av Ursula von der Leyen som en huvudprioritering 2019. Den går ut på att EU skall vara helt klimatneutralt till år 2050. För att åstadkomma detta ska man reducera utsläppen med 55 procent till 2030, jämfört med 1999. I den gröna given ingår en mängd olika lagförslag som alla syftar till att ställa om samhället och ekonomin. EU har tagit den globala ledartröjan för den gröna resa hela världen måste göra.

EU har tagit den globala ledartröjan för den gröna resa hela världen måste göra.

Under alla kriser har EU hållit ihop, lappat och lagat, kompromissat och gått vidare. När medlemsländerna haft svaga ledare har kommissionen varit den motor som drivit på. Ursula von der Leyen framstår på många sätt som Europas ansikte utåt. Hon har tagit stor plats och verkligen satt kommissionen på kartan. Hon är den som USA:s president ringer när han ”vill tala med Europa”.

Håller enigheten framgent?

Nu står EU åter inför nya utmaningar. Högerextrema krafter ser ut att kraftigt gå fram i valet till Europaparlamentet. Många av dem har nära band till Ryssland. De är ofta klimatförnekare och har en främlingsfientlig agenda. Runt om på Europas gator protesterar arga bönder vilket leder till att nervösa politiker, anförda av kommissionen, Frankrike och Polen, backar i klimatambitionerna. Men inte bara det, de inför också handelsrestriktioner mot Ukraina på jordbruksområdet, den enda del av ekonomin som genererar något slags inkomst för det krigshärjade landet.

EU är bra på att reglera men innovationen har helt klart hämmats. Unionen har stora problem med tillväxt och konkurrenskraft, och ligger efter såväl Kina som USA. Här finns mycket att göra, inte minst reformer på den inre marknaden så att den fullt ut levererar på de fyra friheterna. Oerhört många byråkratiska hinder kvarstår fortfarande. Vidare behöver EU ”Trumpsäkra” sig och bredda sitt nätverk av handelspartner och allierade. Stora interna reformer måste göras för att kandidatländerna så småningom skall kunna bli medlemmar. Och Viktor Orbán kan inte fortsätta att ta emot miljoner euro av EU:s skattebetalare när korruptionen i landet är enorm och han samtidigt blockerar gemensamma EU-förslag och kramas med Vladimir Putin och Xi Jinping.

Europeiska utmaningar saknas inte. Valkampanjen till Europaparlamentet kommer att vara populistisk och gapig. Förhoppningsvis kan den också bli saklig, visionär och lösningsinriktad. Till hösten kommer det att finnas ett nyvalt parlament och en ny kommission. Europeiska rådet kommer att ha en ny ordförande och nya ministrar kommer och går allt eftersom det är val i medlemsländerna. De står alla inför stora uppgifter. Ukraina, klimatomställningen, tillväxt och konkurrens och försvaret av EU:s grundläggande värderingar och rättsstaten. Starka liberala röster kommer att behövas här. Det är bara att rulla upp ärmarna.

Cecilia Malmström

Gillar du det du läste? Stöd Liberal Debatt genom att teckna en prenumeration!