Flera länder i Europa – däribland Sverige – har under de senaste åren utsatts för olika former av påtryckningar från Moskvas underrättelsetjänster. Även om ryssarna har åkt på bakslag efter bakslag har de ständigt anpassat sina strategier, och i än högre grad efter invasionen av Ukraina. Le Mondes korrespondent Jacques Follorou skriver om den svenska jakten på de ryska spionerna.
Det är svårt att inte lägga märke till det flådiga vita huset, som klamrar sig fast i sluttningen på en av Nackas höjder. På bottenvåningen har flera av fönstren täckts av plast, oläkta sår från en händelse som kvarterets invånare ännu kämpar för att återhämta sig från.
I gryningen den 22 november 2022 stördes lugnet i det vackra snölandskapet av två helikoptrar och flera polispatruller som bröt sig in i huset, och lämnade krossade dörrar och fönster efter sig. Grannen Lars, 48 år gammal, minns att det stod ”FBI” på ryggen på vissa agenter, som deltog tillsammans med de svenska poliserna.
Den morgonen låg husets invånare, ett par i 50-årsåldern med ryskt ursprung och deras son, fortfarande och sov. Senare skulle paret komma att anklagas för ”olagliga inköp av teknologier för den ryska militärindustrin”. Mannen var i kontakt med ”den ryska militära underrättelsetjänsten, GRU”, enligt Henrik Olin, kammaråklagare vid Riksenheten för säkerhetsmål.
Ett halvår har passerat sedan dess. Denna 23 maj, när vi återvänder till platsen, har snön försvunnit. Två signaler från ringklockan räcker för att kvinnan ska öppna dörren. Till skillnad från sin make har hon släppts på fri fot, men är fortfarande misstänkt för medhjälp till brott.
Till skillnad från sin make har hon släppts på fri fot, men är fortfarande misstänkt för medhjälp till brott.
Det går knappt att känna igen henne längre, brunetten som ständigt var redo att visa upp sitt lyxiga liv på sociala medier. Blek, iklädd jeans och en vit blus – samt en yllekofta, trots att det är varmt. De runda glasögonen pryder ett finskuret ansikte, oroligt men stridslystet.
Hon är på sin vakt, men rösten avslöjar inte minsta svaghet. Tonen är torr, klar. ”Jag har inte blivit fråntagen mitt pass, jag får resa. Det är ett bevis så gott som något på att jag inte är den ni tror att jag är.”
Vårt samtal är kort men artigt. Hon avslutar genom att gå tillbaka in i sitt lyxiga tvåvåningshus, som de lät bygga för 11 miljoner kronor 2015.
I slutet av 2022 upptäckte ett förbluffat Sverige sina första infiltratörer, ryska agenter som under lång tid infiltrerat främmande länder under falsk identitet eller status, som i den framgångsrika TV-serien The Americans. Paret, som sedan ett årtionde haft dubbla medborgarskap, kommer båda från Permregionen i Uralbergen. De har studerat till ingenjörer i Moskva, och flyttade till Sverige i slutet av 1990-talet. I dag leder de import- och exportföretag för elektroniska komponenter och avancerad teknologi. Rättsväsendet misstänker dem för att vara den svenska länken i ett nätverk av industrispionage som leds av GRU, den ryska militära underrättelsetjänsten.
”Den ryska invasionen av Ukraina den 24 februari 2022 har inte fått den ryska inblandningen i vårt land att minska”, förklarar Daniel Stenling, chef för Säpos kontraspionage, för ”våra effektiva och banbrytande industrier är av intresse för Kreml. Sanktionerna skadar Ryssland, de har förlorat mycket utrustning på marken och behöver fylla på sitt lager av militär utrustning.” I Sverige, till skillnad från Estland eller Lettland, på andra sidan Östersjön, finns det ingen rysktalande befolkning som Moskva kan förlita sig på för sina störningsoperationer. Här utövar man gammaldags spionage.
”De många utvisningarna av spioner under diplomatisk täckmantel har försvagat deras nätverk, men vi ser nya profiler”, tillägger chefen för kontraspionage. Han understryker ”ryska agenters stora anpassningsförmåga” och medger att denna reaktivitet har skapat problem inom svensk underrättelsetjänst. En del av oklarheterna kan till och med ha skapat oro hos de utländska samarbetsparter som Säpo är beroende av.
För åklagare Olin är det här den största spionskandalen Sverige varit med om på trettio år.
”Nya profiler”? Han anspelar på fallet med bröderna Kia, två svenskar med iranskt ursprung, som i januari och maj dömdes för spionage. ”Det är en allvarlig dom”, fortsätter Stenling, ”de var inte ens rekryterade, de sökte själva upp ryssarna. Vi har varit tvungna att kontrollera allt de kunnat överföra i flera år och se över alla våra procedurer”.
För åklagare Olin är ”det här den största spionskandalen Sverige varit med om på trettio år”, en rysk infiltration i hjärtat av den nationella underrättelsetjänsten från 2011 till 2021.
Peyman Kia är 30 år när han anställs av Säpo 2010. Jobbar han redan för ryssarna? Har de bett honom att infiltrera Säkerhetspolisen? Det vet vi inte. Som utbildad advokat är han en noggrann och försiktig man, angelägen om att begränsa den direkta kontakten med sina samtalspartner. Han ska ha kontaktat den ryska ambassaden i Stockholm per post med hjälp av ett ”dubbelkuvert”-system, där brevet innehöll ett mindre brev avsett för ambassadens ”GRU”-ansvarige. I det mindre brevet låg en kod, som enligt Kias instruktioner skulle ge tillgång till innehållet på ett USB-minne han skulle skicka senare.
Bedrägeriet fungerade. Utredningen visar att han från mars 2011 olagligen kopierat och fört ut sekretessbelagda handlingar från Säpo. I september samma år, och sedan i början av oktober och mitten av december, kopierar han andra dokument som han arbetade med, men också några som han inte var behörig att hantera, särskilt om Ryssland. 2012 blir han anställd av Must, den militära underrättelsetjänsten, där han ingår i en enhet som hanterar svenska spioner utomlands. Räden fortsätter med dussintals hemliga dokument. Bara från 2013 hittar man spår av 38 handlingar han har hanterat.
Peyman Kias karriär följer GRU:s intressen. 2013, medan hans fru är gravid med tvillingar, söker han en tjänst som avdelningschef på Must, som han den 3 december får meddelande om att han inte får. Strax innan han går på sjukskrivning, den 17 december, kämpar han för att få ut nya dokument inklusive en hundrasidig rapport.
Skadan han åsamkar Sverige är betydande. Listan över Musts agenter utomlands finns bland dokumenten han skickar över.
Kanske anar han oråd efter denna befordransvägran, för den 1 april 2014 väljer han att återvända till Säpo. Efter semester och föräldraledighet tillträder han i september en tjänst som, delvis, ansvarar för att hantera ryska angelägenheter. Det är tillräckligt för att tillfredsställa ”kunderna” på GRU, till vilka han kommer att skicka listan över alla anställda på Säpo. Inget stoppar honom: utredningen visar att han den 7 oktober 2014 fotograferade ett dokument på tio sidor skyddat mot utskrift och kopiering.
Veckorna före hans avgång är återigen fyllda av att ta fram så många hemligstämplade dokument som möjligt.
Han blir inte långvarig på Säpo. Den 1 december 2015 börjar han på Livsmedelsverket. Av rädsla för att bli upptäckt eller önskan att ta sig ur GRU:s klor? Veckorna före hans avgång är återigen fyllda av att ta fram så många hemligstämplade dokument som möjligt. Den 6 november 2015 sitter han länge och försöker komma runt datorlåsen som blockerar hans efterforskningar. Säpo:s internutbildning i databassökning som han anmält sig till under våren har inte gett honom alla nycklar.
Från den 28 mars 2011 till 27 september 2020 använde Peyman Kia krypteringsprogrammet TrueCrypt (senare VeraCrypt) på sin dator för att dölja sitt krigsbyte. Men han behövde hjälp. Sålunda uppmanade han 2014 sin sex år yngre bror Payam att sköta kontakterna med den ryska ambassaden. Om de verkar samspelta är det bara pengar som har övertygat Payam att hjälpa sin äldre bror. I verkligheten kommer de två knappt överens. Peyman, född i Teheran, kom till Sverige vid tre års ålder med sina föräldrar 1984. Payam är född i Sverige. Här startade deras pappa ett nytt liv som konditor och deras mamma blev lärare.
Av ren slump får utredarna insikt i brödernas personliga relationer genom att lägga vantarna på Payams dagboksanteckningar. När man går igenom dem föreställer man sig att han undrar hur han ska kunna överföra dokumenten utan att träffa mottagaren. Utredningen har visat att han frågade runt bland hotell i Danmark om de skulle acceptera att förvara ett paket ”en eller två dagar” innan gästen kom. Från 2014 skriver han om planer på att köpa en lagringsenhet, typ USB-minne, som klarar att ligga i en hålighet i ett träd i flera dagar utan att skadas. Han skriver också om gömställen under en bil, på offentliga toaletter samt efterforskningar med en spionkamera.
Genomgående delar han i sina anteckningar med sig av sina känslor, av rädslan för att få ett hårt straff för något som för tillfället ger honom ”bara en liten belöning”. Till en början delar han och hans bror 80-20. Han skulle tycka att det vore mer rättvist om han fick 33 procent och hotar att sluta sköta kontakten med ryssarna om hans andel inte höjs. I förbifarten konstaterar han att ett möte med en viss ”Rasski” blev fel. En GRU-agent?
Hans andra bekymmer handlar om hur han ska tvätta pengarna. För att undvika att väcka uppmärksamhet på växlingskontor genom att sätta in stora summor i dollar, föreslår han att man föreslår ryssarna att betala ”i guld” som bröderna sedan kan sälja vidare. Under tiden vädjar bröderna till två vänner som mot 900 dollar per byte växlar belopp på 5 000 till 50 000 dollar som de fått från bröderna Kia till svenska kronor. Vännerna bekräftar upplägget i förhör med polisen. Ständigt på sin vakt säger sig Payam vara orolig för att sedlarna är ”märkta”.
Samma år konstaterar den svenska underrättelsetjänsten att det inte finns någon annan förklaring till motgångarna än en mullvad inom den egna organisationen och inleder en förundersökning.
Bara under perioden september 2016 till juli 2017 ska Peyman Kia ha fått mer än 550 000 kronor kontant, varav en del i dollar. Han ska ha satt in en del på sitt konto, en del på sin hustrus och en del på sin mors. Ännu två år efter att ha lämnat Säpo fortsätter han därför att mata GRU. Känner han att faran närmar sig 2017? Samma år konstaterar den svenska underrättelsetjänsten att det inte finns någon annan förklaring till motgångarna än en mullvad inom den egna organisationen och inleder en förundersökning. Flera namn cirkulerar internt, inklusive Kias, men kontraspionaget saknar bevis.
Payams anteckningar låter förstå att bröderna till sist, vintern 2018, inte har några fler dokument att sälja. Anteckningen daterad mars 2021 hävdar till och med att ”GRU-grejen” är ett avslutat kapitel. Peyman grips den 20 september 2021. Samma dag förstör hans yngre bror en dators hårddisk. Polisen kommer inte för att hämta honom förrän den 16 november.
Efter att ha förnekat all inblandning och i januari dömts till livstids fängelse i tingsrätten, erkänner den äldste, efter överklagande, att han kontaktat ryssarna men inte på det sätt som åtalet gör gällande. Han säger sig ha försökt genomföra ”en underrättelsebluff” mot GRU med hjälp av sin bror 2014. Och att ha försökt igen 2016 med en annan rysk underrättelsetjänst, SVR – och lyckats. Han menar sig ha fått 120 000 dollar för att fram till 2017 ha levererat en blandning av ”sann och falsk information”. Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Payam, dömd till nio år och tio månaders fängelse, valde att inte överklaga.
Jacques Follorou
Översättning från franska av Eric Luth och Matilda Molander
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!