Om en hamburgerkedja serverar dåliga burgare tappar den kunder. Om ett borgerligt parti misslyckas med att ens leverera automatiska skattesänkningar, måste det förlora väljare.
Vissa saker borde verkligen vara enkla. Ta till exempel en hamburgare. Den som serverar hamburgare måste bara klara av ett par checkboxar: en bit kött (eller lämpligt vegetariskt alternativ), två bröd, lite sallad ovanpå, förhoppningsvis en ask pommes vid sidan om. Oavsett restaurang blir man i regel mätt och belåten av hamburgaren på menyn. Men, i några sällsynta fall, råkar man – liksom fiskebåten som möter en osannolik kvarglömd sjömina från första världskriget – träffa på en riktigt dålig burgare. I de fallen blir man förbluffad: hur kan något så enkelt som en burgare bli så fel?
I de fallen blir man förbluffad: hur kan något så enkelt som en burgare bli så fel?
Ungefär på samma sätt upplevs den nuvarande borgerliga regeringens beslut att ”pausa” den automatiska skattelättnad som skjutit upp brytpunkten för statlig inkomstskatt till 57 000 kronor. Den som röstade på vår nuvarande borgerliga regering – i synnerhet den väljare som gjorde det med bristande entusiasm med tanke på samarbetet med SD – förutsatte nog att resultatet skulle bli mer pengar i plånboken efter betalad skatt. Det är verkligen elementärt för ett borgerligt parti. Medborgarens hårda slit ska löna sig, staten ska endast ta vad som behövs för att utföra kärnuppdragen.
Just nu hänvisar finansminister Elisabeth Svantesson till det problematiska läget, med inflationen och välfärden. Det är viktigt att vara pragmatisk, men pragmatism är en metod för att uppfylla mål, inte målet i sig självt. Det självklara målet för regeringen måste vara att förverkliga den politik de gick till val på, den politik som väljarna förväntade sig när de granskade de olika partiernas menyer.
Isac Riddarsparre
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!