Skip to content
Emmanuel Macron vann på en mittenplattform som utmanas av höger- och vänsterpopulister. Foto: Jesper Ahlin Marceta
Emmanuel Macron vann på en mittenplattform som utmanas av höger- och vänsterpopulister. Foto: Jesper Ahlin Marceta
Debatt | Valet 2022

Svenska valrörelsen kan lära av Europa

Moderaterna och Socialdemokraterna är de största bromsklossarna för ett fungerande politiskt klimat, skriver Centerpartiets Europaparlamentariker Emma Wiesner. Sverige borde dra lärdom av övriga Europa, där nya politiska koalitioner efter ett val är regel snarare än undantag.

Många svenska väljare och debattörer oroar sig inför det stundande valet, och det med rätta. Sverige står inför stora utmaningar både vad gäller både fysisk och ekonomisk trygghet, samtidigt som Europa genomlider krig på vår kontinent, den värsta torkan på 500 år och stora brister i vår energiförsörjning till vintern.

Mer än på mycket länge behövs det ansvarstagande politiker och partier som kan samarbeta över blockgränsen för att göra det som är rätt för Sverige. Dessvärre är det inte så valrörelsen ser ut. Partier gräver ner sig djupare och djupare ner i sina diken och möjligheten för blocköverskridande samarbeten krymper allt mer. Läget i svensk politik är ansträngt. I stället för navelskådande och beskyllningar bör svenska politiker blicka ut över Europa och lära sig av våra grannländer.

Det är bara dagar kvar till valdagen och sällan har regeringsfrågan varit en lika förekommande fråga i en valrörelse. Det är förståeligt. Svensk politik befinner sig efter decennier av socialdemokratiskt styre i ett nytt läge. Alliansregeringarna gjorde övergången till en flerfärgad spelplan lättare att ta till sig; väljare byter nu lättare både parti och block. Under den senaste mandatperioden har läget dock varit annorlunda. Det finns ingen klar majoritet färdigbakad på bordet. I det stundande riksdagsvalet väger därför varje röst tungt och kan vara helt avgörande för Sveriges framtid.

Sverige borde gå mot det som är norm i Europa – att låta det politiska innehållet väga tyngst.

Den svenska blockpolitiken där partierna väljer sida innan valet sticker ut bland våra europeiska grannländer. Nya politiska koalitioner efter ett val är snarare regel än undantag på kontinenten. I Nederländerna skapade de två stora liberala partierna en regering med små kristdemokratiska partier efter förhandling med totalt 17 partier. I Tyskland skapades en trafikljuskoalition mellan socialdemokrater, liberaler och gröna, och i Frankrike har höger- och vänsterblocket ersatts av ett liberalt styre som utmanas av högerpopulister. I Finland finns en lång tradition av att hitta nya koalitioner och samarbeten för att skapa majoritetsregering.

Sverige borde gå mot det som är norm i Europa – att låta det politiska innehållet väga tyngst, och förhandla om regeringsmakten efter valet, med sakpolitik i fokus. Detta är den linje som Centerpartiet som enda parti länge drivit, att vi måste kunna förhandla om både regeringsfrågan och sakpolitik över blockgränsen.

Men vägen till ett sådant politiskt klimat kräver att Sveriges två historiskt största partier, Socialdemokraterna och Moderaterna, förändras. I dagsläget är det de två partierna som är den största bromsklossen för ett fungerande politiskt klimat, eftersom de inte kan acceptera att något annat parti än de har statsministerposten.

Likheterna mellan dessa partier har också blivit mer framträdande i denna valrörelse. När både S och M föreslår kraftiga repressiva åtgärder, mer statlig kontroll och generaliserande politik behövs liberala partier mer än någonsin. Detta sätter såväl Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet i nya lägen. Det politiska landskapet har gått från linjärt till triangulärt. Från höger- och vänsterskalan har liberala värderingar brutit sig loss och utgör nu ett tredje hörn i svensk politik – med sakpolitik för öppenhet, integritet, medmänsklighet, friare företagsamhet och värnande av rättsstatens principer.

Vi svenskar måste vänja oss vid en mer komplex spelplan, men samtidigt är det upp till partierna att inte på förhand måla in sig i regeringsalternativ, äta korv och lova att partier kan “lita på” det ena eller andra alternativet. Istället borde samtliga partier kommunicera sakpolitik, vision för Sverige och vad man som väljare kan förvänta sig i form av politiskt innehåll.

Emma Wiesner

Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!