TV4 har haft slutdebatt. Liberal Debatts Klara Lidman satt i publiken och tog pulsen på stämningen och lyssnade på partiledarna. Underhållande men inte särskilt överraskande blir kvällens betyg.
Torsdags kväll var en ovanlig kväll för oss Eskilstunabor. Istället för att gå till gymmet eller laga middag kunde man cykla ner till Stiga Sports Arena och kolla på partiledardebatt. Kön till säkerhetskontrollen ringlade lång när 3 000 sörmlänningar skulle inta sina platser. Partiledarna anlände en efter en, flankerade av sina pressekreterare och med Aftonblads fotografer i hälarna.
Det var en brokig och bråkig partiledarskara som intog arenan.
Strängnässonen Ulf Kristersson satsade hårt på lokalanknytningskortet. Vi fick under kvällens gång höra att han som ung hängt mycket i Årby – det område där en mamma och hennes barn blivit skadade under en skjutning två veckor tidigare. Vi fick även veta att han haft sitt första jobb på en fotoaffär inne i Eskilstuna och att han i princip växt upp i ett tält bredvid Sörmlandsleden. Sakpolitiskt var Kristerssons budskap att en M-ledd-regering skulle varit mycket tuffare mot gängen än vad Magdalena Anderssons varit. Det uppstår en dissonans i detta. Kristerssons politik står för att vara hård och kall. Men han själv står där i uppkavlade ärmar à la Obama och ser ut som att han skulle trivas bäst på ett skivstång-intervall-pass på Friskis & Svettis.
Men han själv står där i uppkavlade ärmar à la Obama och ser ut som att han skulle trivas bäst på ett skivstång-intervall-pass på Friskis och Svettis.
Den andra statsministerkandidaten, Magdalena Andersson, hade en helt annan approach. Hon upprepade, gång efter annan, att hon själv och hennes parti har lett Sverige igenom kriser och att man kan göra det igen. Inte särskilt inspirerande. Men med det Merkelska lugn som ändå kan gå hem hos oss nordeuropéer. Enda gången hon taggade till lite var när hon svarade ”lågaffektivt bemötande mot personer som gapar brukar vara en ganska framgångsrik strategi” till Ebba Busch som gång på gång försökt ställa statsministern till svars för gängvåldet.
Det tände även till mellan de tidigare alliansvännerna L och C, när Annie Lööf starkt ifrågasatte språktest av tvååringar i utsatta områden. Hon menade att sådana språktest skulle skada relationen mellan utsatta familjer och samhället. Johan Pehrsons okontrollerade slutreplik, ”varför tycker du inte om svenska språket?” blev kvällens största groda.
Något som färgade stämningen på plats var de applåder som utdelades efter varje replik, från olika delar av publiken beroende på vilken partiledare som uttalat sig. Mest intensiva var SD-applåderna, som förutom till Åkesson även frikostigt utdelades till Kristersson och Busch. Största applåden kom när Jimmie Åkesson bad Märta Stenevi att skaka hand med honom om att han inte är nazist. Detta efter att hon igen börjat kallat högerblocket ”de blåbruna”. Stenevi vägrade och SD och MP står fortsatt långt ifrån varandra i denna och alla andra frågor.
Efter 2 timmar hade partiledarna bråkat klart. Kamerorna släcktes. De nyss så heta känslorna bland publiken hade svalnat när var och en väntade på sin tur till garderoben. Sen cyklade vi hem i Eskilstunanatten. Nöjda med att ha sett spektaklet men inte särskilt mycket klokare. Men det kan vi kanske inte heller förvänta oss på 30 sekunders talartid.
Klara Lidman
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!