Skip to content
Samhälle | Affischanalys

En valaffisch säger mer än tusen partiprogram

Den 11 september är det riksdagsval. Partierna slåss förstås om väljarna. LD:s Klara Lidman har undersökt partiernas valaffischer och valfilmer. Vad säger de om vilka väljare partierna riktar sig till? Och vilka budskap vill de förmedla?

Socialdemokraterna

I Socialdemokraternas valfilm tittar Magda­lena Andersson (S) ut över en tom simhall. Förbi fladdrar tillbakablickar på hennes barndoms Sverige, där hon och kompisarna i simklubben peppade varandra: när ”Sverige var tryggt”. Ett klipp på Olof Palme bredvid Nelson Mandela flimrar till – ett minne från Sverige som världssamvete. Folkhemsnostalgi är känslan, en patriotism från tiden när Sverige och Social­demokraterna var synonymer.

Det anmärkningsvärda är att partiets senaste två mandatperioder vid makten helt lyser med sin frånvaro. Inget av den politik som förts de senaste åtta åren lyfts fram. Analysen är sannolikt att befolkningen är missnöjd med läget i Sverige och att partiet därför inte vill ses som ansvarigt för det. Folkhemsnostalgin kan dessutom vara ett sätt att locka tillbaka väljare som gått till SD, genom att visa att partiet också anser att något gått förlorat i samtiden.

En vanlig analys är att S största tillgång i valet är Anderssons personliga popu­laritet. Det är därför ett smart drag att, som komplement till hennes ämbetsmannajag, göra henne mer personlig genom att låta henne prata om sin barndom.

I sitt politiska innehåll är filmen spretig. Allt ska bli bättre och allt åt alla, lyder budskapet. Kriminaliteten ska stävjas, välfärd­en frigöras från riskkapitalister. Försvaret ska stärkas, hela landet leva och klimat­krisen stoppas. Ingen ska behöva välja ett annat parti, eftersom S ska fixa allt. Väljarna borde dock genomskåda det osannolika i att allt detta ska prioriteras samtidigt.

Miljöpartiet

Miljöpartiets valbudskap knyter an till Socialdemokraternas. Budskapet i partiets valfilm är att deras politik även innefattar välfärdsfrågor, skola, vård, omsorg och arbete. Partiet vill skapa ”det nya gröna folkhemmet”. Även valbudskapet ”alla ska med när Sverige ställer om” lånar social­demokratisk retorik.

Syftet är antagligen att locka socialdemokratiska stödröster. Miljöpartiet vill knyta an till S, visa att partiet delar social­demokratiska värderingar och signalera att Miljöpartiet i regering inte bara kommer att stoppa gruvor. Om det räcker för att övertyga S-väljare återstår att se.

Miljöpartiets fyra valaffischer är inte särskilt kreativa. Två består enbart av text mot grön bakgrund, med partiets val­budskap. Förutom detta finns två affischer föreställande språkrören, en kaxig strategi med tanke på hur impopulära de är. 

Centerpartiet

Centerpartiet har exakt samma strategi som Miljöpartiet: text mot grön bakgrund och partiets valbudskap tillsammans med foto på partiledaren. Den enda skillnaden är företrädarens popularitet.

Moderaterna

Moderaternas kommunikativa strategi är så långt ifrån peppiga Reinfeldtmoderater man kan komma. Ballongerna har bytts ut mot batonger. Partiets Instagram-flöde domineras av bilder av en allvarsam Ulf Kristersson, varvat med bilder av en allvarsam Elisabeth Svantesson (för lite jämställdhetsbalans). När de inte pratar om sänkta drivmedelsskatter framhåller Kristersson att kusinäktenskap och kriminella klaner inte har någon plats i Sverige. SD-retoriken är härmed implementerad till fullo.

En valaffisch som bryter mönstret är den där Ulf Kristersson håller en matkasse i ena handen och kopplet till sin fågelhund Winston i den andra. Han ser ut att vara på väg hem för att göra helg. Med partiets valslogan ”nu får vi ordning på Sverige” framstår Kristersson här som en familjefar som föreslår storstädning av garaget. Denna affisch går som en digital kampanj och återfinns inte i partiets officiella kanaler. Det är oklart vem denna snälla Uffe vänder sig till, men den är ett trevligt tillskott i en i övrigt dystopisk moderat bildvärld.

Kristdemokraterna

Rojalismen står stark i borgerligheten, eftersom konservatism är det nya svarta. H.M. Konungen mottog födelsedags­gratulationer i våras från både Moderaterna och Krist­demokraterna på respektive partis Instagramkonto. KD födelsedags­gratulerade även H.K.H. Kronprinsessan den 14 juli med ett sällsynt traditionellt foto av Victoria i full prinsessutstyrsel med tiara och briljant­beströdd rosa klänning med släp. 

Med frasen “En röst på Centerpartiet är en röst på Miljöpartiet” har KD satt den sista spiken i alliansprojektets begravningskista. I och med KD:s försök att nå traditionella C-väljare, i “hjärtlandet”, är det naturligt att MP målas upp som motståndare snarare än S, eftersom MP ses som paria bland många landsbygdsväljare.

Liberalerna

Liberalerna har satsat allt på ett kort. De har använt humor i en triplett av val­affischer med partiledaren Johan Pehrson. Skojfriske Pehrson använder otidsenliga plagg för att gestalta hur långt tillbaka i tiden partiets engagemang i olika frågor sträcker sig. Det är förstås ingen slump att de tre utvalda frågorna kan tänkas appellera till moderatväljare: Natomedlemskap, kärnkraft och språkkrav för svenskt medborgarskap. Rent innehållsmässigt går det i dessa budskap inte att se någon skilje­linje mellan L och M, vilket säkerligen är vad partiet eftersträvar. Inte en enda stödröstare ska behöva rädas att röda linjer mot SD kommer att stå i vägen för ett borgerligt regeringssamarbete.

Sverigedemokraterna

Även Sverigedemokraterna använder sig av humor. I deras fall rör det sig dock, i stället för Liberalernas pappahumor, om internetkultur. De delar memes och lägger upp videobloggar på sin Instagram. Det är en kommunikation flera mil från alla andra partier. Men fullt förståeligt eftersom partiet har en starkare internetrörelse än vad något annat parti har.

Vänsterpartiet

Vänsterpartiets kommunikativa team verkar ha tagit långledigt, eller vara väldigt skeptiska mot arbetslinjen. De bilder som finns på Nooshi Dadgostar är foton från olika tal hon hållit samt en skärmavbild av en tweet hon skrivit. Det är betydligt slappare än något annat parti. Partiet önskar både glad midsommar och eid mubarak – för att tilltala alla sina väljargrupper: SD-flyende LO-medlemmar, söderhipsters och invandrare.

Partierna målar i sina valkampanjer upp en dystopisk samtid. De förenas av en längtan tillbaka till en bättre värld. En värld före gängkriminalitet, krig i Ukraina och under­måliga skolresultat. En värld före klimatkrisen. Mitt i allt detta allvar är de små personliga och humoristiska inslag som partierna levererar uppfriskande och välbehövliga. Jag hoppas att de blir betydligt fler i den fortsatta valrörelsen.

Klara Lidman

Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!