Om ett halvår tar Sverige över ordförandeskapet i EU, men vad ska vi göra med makten? Liberalernas europaparlamentariker Karin Karlsbro vill att Sverige tar tillfället att stärka demokratin och rättsstatens principer.
Den 1 januari 2023 tar Sverige över ordförandeskapet i EU. Under ett halvår ska regeringen hålla i taktpinnen i EU:s ministerråd.
Inte hade Frankrike, som nu sedan den första januari i år lett EU, planerat att hantera ett Europa i krig.
Det är lätt att teoretisera om vad det innebär. Men svårare i praktiken. Knappast hade Kroatien, som hade rollen första halvåret 2020, rustat sig för att ta sig an en global pandemi som första och största prioritering. Inte hade Frankrike, som nu sedan den första januari i år lett EU, planerat att hantera ett Europa i krig.
Det har gått över ett decennium sedan Sverige 2009 sist var ordförande i EU. Sedan dess har Lissabonfördraget trätt i kraft och rollen som det roterande ordförandeskapet för EU:s ministerråd förändrats. Exempelvis har det fått en svagare ställning inom utrikespolitiken sedan inrättandet av utrikesrepresentanten. Med handen på hjärtat har denna position inte varit det som gjort att EU har varit så samlade och enade mot Putin och Rysslands invasion av Ukraina.
Vi måste inse att oavsett vilka problem vi står inför hamnar de förr eller senare i Bryssel.
Det enda Sverige kan göra är att förbereda oss väl för det värsta. Vi måste inse att oavsett vilka problem vi står inför hamnar de förr eller senare i Bryssel. Även om ett ordförandeskap i hög grad är reaktivt, på kriser och förlopp både i och utanför EU, måste vi göra allt för att rusta oss för att axla rollen på ett proaktivt sätt och ta till vara på makten som ligger i dagordningen.
Vad Sverige vill vet jag faktiskt väldigt lite om, än så länge. Så var det inte inför det franska ordförandeskapet. Från Paris kom långt i förväg en tydlig att-göra-lista och uppenbart fanns det också en smart PR-plan. Att vi som sitter i den Liberala gruppen, Renew Europe, där Macrons parti också sitter blev inbjudna till Elyséepalatset en ljummen sensommarkväll för att få ordförandeskapet presenterat av en entusiastisk president var så klart inte oviktigt när man vill pitcha begrepp som strategisk autonomi och en tidplan som råkade vara väl synkad med ett kommande presidentval.
Sverige är inte Frankrike. Men vi måste öka ambitionerna med vad vi vill med EU, släppa sargen och sluta att ständigt vara sist på bollen. Om jag fick peka ut en fråga som vi skulle bli ihågkomna för när vi lämnar över stafettpinnen så skulle det vara att vi på allvar satt rättsstatens principer och demokratin först. EU måste sluta dalta med Ungern och Polen. Nu får det vara slut på utbetalningarna av EU-stöd till länder som inskränker demokratin.
Ordförandeskapet blir vad vi gör det till. Sverige måste göra sig redo.
Karin Karlsbro
Europaparlamentariker (L)
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!