Liberal Debatt är på plats när Macron håller sitt sista kampanjmöte i den lilla staden Figeac i södra Frankrike. Matilda Molander skriver om en president som vill vinna landsbygden.
Platsen är inte vald av en slump. Den lilla staden Figeac i södra Frankrike är inte bara en av landets vackraste, utan är fylld av symbolik som passar en presidents sista kampanjmöte inför valet.
Under andra världskriget deporterades hundratals invånare till koncentrationsläger som straff för sitt stöd till motståndsrörelsen, och själva staden förärades krigsmedalj för sitt mod.
I dag är den ett blomstrande och kulturellt centrum för en dynamisk landsbygdsregion med stor flygindustri. Till på köpet har staden och den omgivande landsbygden alltid röstat vänster. Vänsterns Jean-Luc Mélenchon fick över 20 procent i första omgången, och den som vinner hans väljare får nycklarna till presidentpalatset.
– Jag röstade inte på dig i första omgången, inleder stadens socialistiske borgmästare sitt välkomsttal, men jag kommer att rösta på dig på söndag för en humanitär republik.
När Macron väl kliver upp på scenen är det lilla torget fyllt till bredden av människor som väntat i timmar på att få en skymt av presidenten.
– Man frågar mig om jag är en president för de fattiga eller de rika, för förorten, eller för landsbygden. Men Frankrike är ett block med många sidor. Vår styrka ligger i våra olikheter och vi kan inte komma framåt utan att samarbeta. I går var jag i förorten Saint Denis, i dag är jag här i er blomstrande stad på den dynamiska landsbygden.
Publiken jublar. För landsbygden, det går hem här.
– Samhället förändras, och framtiden är landsbygdens. Distansarbetet och längtan efter livskvalitet får nu människor att lämna storstäderna. Åratal av koncentration av verksamheter och människor till storstäder har skapat en omöjlig situation i metropolerna. Vi ska återställa balansen i vårt samhälle. Vi ska utveckla hela landet.
– Vi ska förändra känslan, ibland verkligheten, att landsbygden är bortglömd.
Macron pratar om att förbättra den offentliga servicen på landsbygden, om att skapa bättre tillgång till skola och vård, om hemtjänst, om 200 nya polisbrigader på landsbygden.
– Vi ska förändra känslan, ibland verkligheten, att landsbygden är bortglömd.
Hans utmanare Marine Le Pen samlar sitt största stöd bland missnöjda landsbygdsbor, och när valkampanjen går in på sina sista, intensiva timmar är det tydligt vilken strid han vill vinna. När han triumferande ropar att man måste satsa på unga lantbrukare vet jublet inga gränser.
För en president som under hela sin tid (med viss rätta) anklagats för att vara för storstadsfixerad är det ett ovanligt tal. I ärlighetens namn känns det som att han råkat byta talskrivare med Annie Lööf. Det gäller också miljöfrågorna.
– Vi kan inte klara klimatet genom att producera mindre i Frankrike, vi måste producera mer men med mindre koldioxidutsläpp.
Hur det ska gå till? Planering. På sant franskt manér vill den liberale presidenten tillsätta planeringsministrar som ska lägga upp strategier för hur samhället ska ställas om på olika områden.
– Nu låter jag som en kommunist, haha, men vi ska både planera och frigöra!
För tillfället är Macron dock troligen inte särskilt missnöjd med att låta som en kommunist. Såväl Le Pens som Mélenchons väljare står till vänster om honom politiskt, och det är dem han måste övertyga. Liberala storstadsbor har stått på hans sida sedan 2017.
Macron pratar visserligen också en del om att stärka företagen och förbättra kompetensförsörjningen (återigen genom en planeringsminister), men fokus i hans tal ligger på sociala frågor, på att göra saker tillsammans.
– Vi måste omfördela mellan rika och fattiga, mellan städerna och landsbygden. Vi behöver både omtanke och ambitioner!
Plötsligt avbryts talet av ett gäng demonstranter som fäller ut en stor banderoll från huset mitt emot, kastar ut flygblad och skanderar att Macron är en president för de rika. Hans anhängare på gatan gör sitt bästa för att överrösta dem, men Macron hyssjar dem.
– De har rätt att protestera, i en demokrati behöver vi samtal.
– De har rätt att protestera, i en demokrati behöver vi samtal.
Och så vänder han sig till ungdomarna i huset.
– Men jag vill att ni visar mig samma respekt som jag visar er, sluta stå där uppe och ropa utan kom ner hit i stället så kan vi prata!
Stämningen under hela talet har varit elektrisk. Han vänder sig till publiken, han svarar när människor ropar frågor, han pratar ledigt och utan manus. Det är en president med självförtroende som står på scenen. Det är en president som tror att han kommer att få behålla nycklarna till palatset. Han avslutar med att konstatera att hans kampanj inte innehållit något hat mot vare sig andra kandidater eller andra delar av landet.
– För att Frankrike håller ihop. Valet på söndag är en folkomröstning om i fall vi vill vara trogna vår historia och fortsätta ha en enad republik. Vive la France! Vive l’Europe!
Macron höjer armarna mot skyn, avfyrar ett blixtrande leende och försvinner sedan ner i folkhavet för att skaka hand med väljare.
Matilda Molander
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!