Något måste hända, är mantrat hos Rassemblement Nationale i småstaden Vitry-le-François. Men vad som ska hända är lite mer oklart. Det är inte invandringen som är problemet, säger unge aktivisten Bernard. Men i slutändan är det invandringen man pratar om ändå.
Vi sitter på stammiscaféet i Vitry-le-François. Pascal Erre, ledamot för Rassemblement National (RN) i kommunen och departementet, pratar hängivet om köpkraften, säkerheten och de utmaningar som invånarna i Vitry ständigt möter. Det är en äldre herre med många gester, en stor uppsättning ansiktsuttryck och glimten i ögat.
När den lokale RN-aktivisten Bernard ansluter till bordet ändrar samtalet ton. Han har inga drömmar, inga visioner. Det tjänar inget till. För den unge händer absolut ingenting i Vitry, och borgmästaren gör inget för att ändra på saken. I andra städer finns det liv och rörelse, men inte här. Här kan man varken få jobb eller utbildning.
Men när vi kommer in på vad man skulle kunna göra för att ändra på situationen verkar det som att det ändå är invandringen som är problemet.
Han säger att det inte är invandringen som är problemet. Det är arbetslösheten. Att hyrorna ständigt stiger, men aldrig lönerna. Att man inte vågar lämna dörren olåst längre. Att man inte känner sig säker om kvällarna, och i synnerhet inte kvinnor.
Själv har han inte heller något jobb. Han förlorade sitt under pandemin, och det är omöjligt att få något nytt. Från myndigheterna får man ingen hjälp, och politikerna gör inget för att lösa problemet.
Men när vi kommer in på vad man skulle kunna göra för att ändra på situationen verkar det som att det ändå är invandringen som är problemet.
Staten lägger alla pengar på flyktingarna, och inte på att hjälpa fransmännen. Det är fullt av racaille (närmsta svenska motsvarighet är kanske patrask) på gatorna: ”horder” av araber, afrikaner, ekonomiska flyktingar. Ekonomiska flyktingar borde skickas tillbaka med första bästa flygplan. Invandrare som sitter i fängelse borde skickas tillbaka dit de kom ifrån.
Patrasket skrattar åt en. Förolämpar en. Trakasserar en när man affischerar. Om man skriver om det på Facebook anklagas man för rasism, rabblar Bernard upprört.
Det måste hända något, säger han och många andra som vi pratar med.
Man känner sig inte säker. Politikerna måste börja lyssna, och den enda som gör det är Marine Le Pen. Hon lyssnar, tålmodigt. Det måste hända något, säger han och många andra som vi pratar med. Man måste återställa ordning, auktoritet. Värna demokratin och republiken. Och den enda som är lämpad att göra det, enligt Rassemblement National-herrarna kring bordet, är Marine Le Pen.
Hur det går på söndag är såklart omöjligt att veta. Opinionsmätningarna tyder på att liberalen Emmanuel Macron och högerpopulisten Marine Le Pen tar sig vidare till andra omgången 24 april. Men i Vitry-le-François har alla som vi har pratat med, och som vet hur de ska rösta, bestämt sig för Marine Le Pen. Något måste hända, säger de flesta på torsdagsmarknaden på torget, liksom RN-aktivisten Bernard.
Även om det inte är helt klart vad som måste hända.
Eric Luth
Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!