Skip to content
Centerpartiets partiledare Annie Lööf. Foto: Centerpartiet
Centerpartiets partiledare Annie Lööf. Foto: Centerpartiet
Samhälle | landsbygden

Landsbygden behöver inga flyttbidrag

Kan lyktstolpar vara en frihetsreform? Ja, i alla fall om man frågar Annie Lööf. Liberal Debatts chefredaktör Matilda Molander har träffat centerledaren för att ta reda på vad som är en liberalism för landsbygden, och fick höra berättelsen om när Lööfs skolväg fick gatljus.

Det första som blinkar till när jag slår på telefonen igen efter intervjun med Annie Lööf är en push från SvD: Mattias Karlsson gör comeback som landsbygdspolitisk talesperson för
Sverigedemokraterna.

»Vem som lyckas bäst i de här frågorna kan avgöra valet«, säger SD:s chefsideolog till Svenskan.

Det har han helt rätt i.

Populismens framväxt i såväl Sverige som utomlands har flyttat politikens fokus från storstäderna till de mindre orterna och landsbygdens utmaningar. Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Moderaterna, allt fler partier vill ha sin del av landsbygdskakan med mer eller mindre genomtänkta utspel.

–Våra största konkurrenter är Socialdemokraterna på mindre bruksorter och Centerpartiet på den rena landsbygden, säger Jimmie Åkesson på den efterföljande presskonferensen. 

Det har även han helt rätt i.

Slaget om landsbygden verkar alltså stå mellan populistisk nationalkonservatism och centerpartistisk liberalism. Men medan den förstnämnda blir allt starkare, har den sistnämnda tappat röster i decennier. I många landsbygdskommuner har stödet för det gamla bondeförbundet mer än halverats sedan 70-talet, och det handlar inte bara om att färre är bönder. I en färsk opinionsundersökning gjord av Land Lantbruk har SD gått om C som största parti bland lantbrukare. Att Centerpartiet lyckas övertyga landsbygdsväljarna om att landsbygden behöver liberalism, inte nationalkonservatism, kan mycket väl komma att avgöra valet. Så vad är egentligen en liberalism för landsbygden?

– Det är friheten att kunna bo och leva där man vill. Jag tror på decentralisering och att makten ska finnas så nära människor som möjligt, oavsett var man bor, och att vi som individer ska få möjlighet att forma våra liv. Det är ju kärnan i liberalismen.

Det finns inte en landsbygd utan många. En väldigt stor del av svensk landsbygd är välmående, ofta där Centerpartiet eller andra allianspartier har varit med och styrt.

Annie Lööf tvekar inte när hon ska definiera ideologin, och hon menar att liberalismen har en djup historia i partiet – och på landsbygden.

– Om vi går tillbaka till 1800-talet så var det ju bondeståndet som drev på för sådana grundläggande rättigheter som vi i dag tar för givna: äganderätt, näringsfrihet, avskaffandet av skråverksamheten. Det som senare banade väg för tillväxt och utveckling i hela landet.

– Centerpartiet började som en rörelse som försvarade den lilla människans kamp mot
»staten och storkapitalet« som det hette då. Jag tycker att det alltid har funnits liberala drag i det gamla bondeförbundet, med vissa årtionden av kraftiga undantag. Tankarna kring decentralisering, stärkt äganderätt, mer makt åt folket, sänkta kostnader, avbyråkratisering, det gröna och hållbara och motståndet mot kollektivism och överstatlighet har ju funnits med från början. Vi har bara inte kallat det för liberalism.

Lööf berättar om hur hon som ungdomsförbundare försökte klargöra partiets dåvarande ideologi »ekohumanism«:

– Jag har stått på många skolor och förklarat att det är »humanism« som i alla människors lika rätt och värde, och »eko« som ekonomi och ekologi i balans, men sökte hela tiden efter den mer statsvetenskapliga definitionen av vår ideologi. Vi är ju gröna socialliberaler i mångt och mycket skulle jag säga. Det var ett behov som delades av många i den yngre generationen i partiet och vi har under de senaste 20 åren blivit mer uttalat liberala och borgerliga.

Just »liberala« är dock inte det ord jag skulle använda för att beskriva landsbygdspolitiska förslag i allmänhet. Samma morgon som jag gör intervjun lanserar vänsterpartiets Ulla Andersson bensinbidrag för alla på landsbygden, i höstas var det i stället tal om flyttbidrag. Enligt min erfarenhet brukar inte heller centerpartister ha så mycket emot subventioner – om de går till landsbygden. Men det protesterar Lööf ljudligt emot.

Makten måste finnas lokalt kring hur stor eller liten kommun man vill vara, vill man gå ihop ska man få göra det, men ingen uppifrån ska komma och tvinga fram det.

– Nej, jag håller inte med om att landsbygdspolitik ofta handlar om bidrag, inte för Centerpartiet i alla fall. Däremot så brukar partier som inte bottnar i landsbygdsfrågor ofta glida in på det spåret för att få snabba och enkla lösningar. Men det är ju populistiskt. Det här är komplexa frågor om hur man skapar utvecklingskraft i hela landet.

– För oss i Centerpartiet handlar det om att det ska finnas rättvisa villkor överallt, och för att uppnå det kan det ibland behövas särskilda insatser eller regler som anpassas just till landsbygden – många av de lagar och regler som vi har i dag är ju byggda på en stadsnorm i mångt och mycket.

Lööf förklarar att det handlar om frihets-reformer och räknar upp en lång rad punkter för att underlätta för landsbygden: Bredband, järnvägar, vägar, högre polistäthet, fler ambulanser, minskat regelkrångel, sänkt skatt, sänkt arbetsgivaravgift och ett bättre företagsklimat. Hellre skattesänkningar än höjda bidrag, slår Lööf fast.

– Vi vill ge luft under vingarna för landsbygden. Det är ju människorna och företagen i byn eller på orten som faktiskt ser till att skapa utvecklingskraft.

Hon berättar om två byar i närheten av där hon växte upp som är ungefär lika stora och har ungefär lika långt till närmaste stad, lyder under samma lagstiftning, samma kommunala föreskrifter och får samma EU-stöd – de har i grunden samma förutsättningar.

– Men ändå är det en by som lever och blomstrar, medan det i den andra byn råder missnöje och man känner sig bortglömd och förbisedd. Då handlar det mycket om att ingjuta hopp och utvecklingskraft på orten och ge rätt förutsättningar, men sedan måste byarna lyfta sig själva. Vi tror på decentralisering och på att människor enskilt och tillsammans kan göra mycket.

–Det finns inte en landsbygd utan många. En väldigt stor del av svensk landsbygd är välmående, ofta där Centerpartiet eller andra allianspartier har varit med och styrt. Ta min hemkommun Värnamo till exempel som har investerat mycket i skola, kultur, ett gott näringslivsklimat och är en väldigt attraktiv kommun med ett hyfsat lågt skattetryck. Det handlar om att öka skatteintäkterna genom att locka fler att flytta in så att man får fler skattebetalare. Samtidigt finns det landsbygder som har det väldigt tufft, vilket ibland beror på att man har en stor geografisk yta, inte minst i Norrlands inland.

Enligt Annie Lööf har politiken och staten en stor roll att spela när det kommer till att skapa förutsättningar för landsbygden, och hon är inte rädd för att öppna plånboken.

– Jag tycker att staten har ett uppdrag att skapa rättvisa förutsättningar i hela landet. Det handlar om att utjämna regionala och därmed sociala klyftor som kan uppstå. Oavsett var man bor i landet måste man ha möjlighet till en nära och god service, även om det alltid kommer att vara längre avstånd på landsbygden. Det kostar.

För Lööf är det en självklarhet att det behövs fortsatt kommunal skatteutjämning och hon vill underlätta för kommuner att ta lån för investeringar. Kommunerna i sin tur behöver effektivisera verksamheten och fokusera på det viktigaste.

Genom att man samarbetar kan man upprätthålla en helt annan kvalitet. Tyvärr sätter lagstiftningen en del käppar i hjulen för kommunalförbund.

Jag försöker att få svar på vad som är mindre viktigt och vilken kommunal service som kan strykas, men Lööf vill inte svara utan menar att det är en fråga som måste avgöras på lokal nivå, och att det snarare handlar om att samarbeta mer med andra.

– Kärnuppgifterna som en kommun har måste man säkerställa att alla har tillgång till, men så kan man organisera det på olika sätt. Vi ser ju att en kommun med 2 000-3 000 invånare har svårt att upprätthålla all den service som även Stockholms stad har till sina invånare. I dag finns det ju till exempel många kommuner som samarbetar om gymnasieskola, hemsjukvård eller brandskydd och det vill vi gärna se mer av. Genom att man samarbetar kan man upprätthålla en helt annan kvalitet. Tyvärr sätter lagstiftningen en del käppar i hjulen för kommunalförbund. 

Kommunalförbund kan dock vara knepiga när det kommer till ansvarsutkrävande, många lokalpolitiker väljer att skylla på grannkommunen när något inte fungerar, invänder jag.

– Där handlar det om att visa politiskt ledarskap och ta ansvar för de beslut man har tagit. Ingår man kommunalförbund måste man fortsätta att ta ansvar för politiken, bygga tillit och mota populism. Det hoppas jag verkligen att centerpartister runt om i landet gör.

Kommunsammanslagningar är betydligt mindre komplicerade vad gäller ansvarsutkrävande, men det ser hon inte som en väg framåt för småkommuner:

– Makten måste finnas lokalt kring hur stor eller liten kommun man vill vara, vill man gå ihop ska man få göra det, men ingen uppifrån ska komma och tvinga fram det.

Att skapa en attraktiv och välmående landsbygd handlar enligt henne om andra saker:

– Som liberal tycker jag att det är grund-
läggande att man har ett gott näringslivsklimat, för har man lokalt näringslivsklimat så skapar det investeringar lokalt och jobbtillväxt som genererar ökade skatteintäkter och skapar möjlighet att investera i det offentliga vad gäller skola, kultur och att bygga lokal infrastruktur.

De många problemen och utmaningarna till trots ser hon ljust på landsbygdens framtid.

– Det handlar om jordbruket och skogsbruket som är väldigt viktiga i den gröna omställningen, och rekreation och biologisk mångfald. Sedan har vi alla små orter med en stark och kon-
kurrenskraftig industri. Nu ser vi inte minst hur Norrland blir skyltfönster för en grön omställning, med gruvor, batterifabriker och ståltillverkning som skapar tusentals nya jobb utanför storstäderna. Utöver det ser vi ju vilka möjligheter som digitalisering och distansarbete har skapat. Jag känner många barnfamiljer som valt att flytta hem för att kunna fortsätta att arbeta inom sitt yrke men komma närmare familj och vänner, få lägre boendekostnad och attraktiva boendemiljöer.

– Människor flyttar till landsbygden – utan flyttbidrag – och nu behöver politiken hänga med och skapa förutsättningar. Ska vi möjliggöra den här gröna boomen behövs det bra skolor, ett rikt kulturutbud, bostäder, vägar och inte minst måste ju de osexiga VA-systemen fungera.

Jag minns vilken lättnad det var när jag var i 10-års-åldern och vi fick gatljus på den lilla vägen ner till busshållplatsen, hur mycket tryggare det kändes.

Under vårt samtal återkommer Lööf gång på gång till den praktiska politiken. Hon pratar mycket om förlossningsvård och vägar, betydligt mindre om liberal ideologi i teorin.

– Ta bara en sådan sak som gatlampor. Många av oss som är uppvuxna på landsbygden vet hur det är att stå i becksvart mörker en novembermorgon klockan 7.15 och vänta på skolbussen. Stå där och flaxa med reflexvästen när bussen kommer för att föraren ska se och stanna. Det är vardag för så många barn och ungdomar runt om i landet och det är verkligen inte trafiksäkert. Jag minns vilken lättnad det var när jag var i 10-års-åldern och vi fick gatljus på den lilla vägen ner till busshållplatsen, hur mycket tryggare det kändes. Det är därför vi har lagt fram förslaget om bidrag till kommuner för att upprätthålla belysningen i glesbygd, som har hånats mycket av bland annat Kristdemokraterna. Det handlar inte om de stora liberala principerna om fri- och rättigheter, men det innebär en större frihet för den enskilda.

Och det är väl där, i människors vardag som en politisk ideologi måste kunna ge svar på hur problem ska lösas om den ska vara relevant. Liberalismens framtid i Sverige beror mer på gatlyktor och skolor än på aldrig så många grundlagsutredningar.

Innan vi säger hejdå frågar jag vilka som är Centerns viktigaste reformer för landsbygden?

– All vår politik är viktig för landsbygden, kontrar Lööf, men om jag ska välja tre områden som är allra viktigast så säger jag bra näringslivsklimat i form av sänkt skatt och minskat regelkrångel, bra vård och skola och en bra infrastruktur.

När Lööf pratar ser man framför sig småföretagarbygderna i Småland och kring Siljan, nybyggarandan i Jämtland. Men kommer det att vara tillräckligt för att lyfta även deppiga bruksorter där pizzerian och orientlivsen är det enda som finns kvar? Är Centerpartiets skattesänkningar och förbättrade näringslivsklimat tillräckligt för att »ingjuta hopp och framtidstro« i avfolkningsbygder? Om de som bor där blir övertygade av Annie Lööf  eller inte kommer att avgöra valet.

Matilda Molander

Gillar du det du läste? Teckna en prenumeration på Liberal Debatt!