Den ryska invasionen av Ukraina saknar folkligt stöd, men lägger ändå grunden för decennier av hat, misstänksamhet och stridigheter mellan nationer, skriver den Österrikebaserade forskaren Anton Shekhovtsov i en artikel som även publiceras i den franska tidningen Le Monde.
Tidigt på morgonen den 24 februari inledde Ryssland en fullskalig invasion av Ukraina. Invasionen följde på en lång rad aggressiva och paranoida uttalanden från Rysslands president Vladimir Putin och andra ryska myndighetsrepresentanter som bestämt sig för att erkänna två så kallade “folkrepubliker” i de ryskockuperade delarna av Donbass. Trots detta syntes inga firanden på Rysslands gator, vare sig av erkännandet eller invasionen.
Kreml har under lång tid spridit påståenden om att Donbass etniska ryssar lider svårt under, och hotas av ukrainska myndigheter. Vanligt folk i Ryssland tycks dock inte påverkas av Kremls propaganda.
I dag, åtta år efter att invasionen av Ukraina inleddes, tror bara en liten del av den ryska befolkningen fortfarande att Ukraina riktar in sig på etniska ryssar.
2014 var det annorlunda. Då gav en överväldigande majoritet av ryssarna sitt stöd till den olagliga annekteringen av Krim, till och med firade den. Den ukrainska halvön var en del av det kejserliga Rysslands mytologi, och idén om att göra Krim till en del av Ryssland har varit ett viktigt tema i den ryska kulturproduktionen efter Sovjetunionens fall. Donbass däremot har aldrig varit en del av den allmänna berättelsen om det kejserliga Ryssland. Från Kremls sida började man därför 2014 att sprida en falsk berättelse om att Ukraina utkämpade ett krig mot landets etniskt ryska befolkning. Propagandan fungerade väl och bidrog till att övertyga åtminstone hälften av Rysslands befolkning om att landet behövde ge stöd till “republikerna” för att skydda etniska ryssar där. Men till och med 2014 var det bara en minoritet av ryssarna som var positiva till att ge “republikerna” militärt stöd.
I dag, åtta år efter att invasionen av Ukraina inleddes, tror bara en liten del av den ryska befolkningen fortfarande att Ukraina riktar in sig på etniska ryssar. Det är den beväpnade separatismen, med Moskvas militära, ekonomiska och politiska stöd, som är ett problem för Kiev – inte separatisternas etniska bakgrund.
Merparten av de ukrainska militärer som har dött när de försvarat sitt land från rysk aggression har kommit från centrala och östra Ukraina, områden där etniska ryssar utgör en betydande del av befolkningen. Den som lyssnar på ukrainska soldater och officerare som talar med varandra på sin fritid kommer att höra att många av dem inte talar ukrainska utan ryska. I det senaste presidentvalet röstade dessutom en stor majoritet av ukrainarna på en rysktalande skådespelare med judisk bakgrund, den nuvarande presidenten Volodymyr Zelenskyj – ett faktum som motbevisar påståendet att det ukrainska samhället hyser agg mot etniska ryssar, eller för den delen judar.
Omedelbart efter Putins erkännande av “republikerna” som självständiga stater gick den ryska armén öppet in i dem, under förevändningen att de var “fredsbevarande styrkor”. När Ryssland nu genomför en fullskalig invasion har det visat sig vara extremt svårt för regimen att övertyga den ryska befolkningen om legitimiteten, vikten eller det rättfärdigade i militära handlingar mot Ukraina. Inte heller väst låter sig övertygas. Även tidigare lojala “Putinvänner”, som Marine Le Pen, har nu fördömt Rysslands krig.
Då Kreml varken kunnat övertyga det ryska samhället eller västerländska nationer om att Ukraina försökt förtrycka “folket i Donbass” har Moskva behövt en stor lögn, en lögn av en så oerhörd omfattning att det vore psykologiskt svårt för folk att inte tro på åtminstone några delar av den. Rysslands stora lögn är att Ukraina inte bara förföljer Donbass ryssar, utan att regeringen också försöker att utrota dem.
Historien visar att stora lögner alltid leder till oerhörda mänskliga tragedier – och att ju större lögn, desto större tragedi.
Auktoritära regimer vet precis hur man ska exploatera de liberala demokratiernas rädsla och oro genom att kalla dem för “rasister” eller “islamofober” som svar på västerländsk kritik om brott mot mänskliga rättigheter. Vladimir Putin vet mycket väl hur västvärlden – som på europeisk mark har upplevt de värsta folkmorden i modern tid – fylls av fasa av blotta tanken på etnisk rensning. Under sina tal om Ukraina har den ryske presidenten som vanligt inte haft några skrupler vad gäller att missbruka termen och anklaga väst för att blunda för de påstådda brotten mot mänskliga rättigheter i Donbass.
Men Rysslands stora lögn stannar inte vid retorik. Kreml och “republikerna” har försökt fabricera bevis på folkmord. Bland annat tillkännagav man att civila skulle evakueras från “republikerna” till Ryssland, med hänvisning till den ukrainska arméns förestående invasion. Att den ukrainska armén skulle invadera var lika otroligt som obegripligt, men den stora lögnens vidriga logik är att om vi ser flyktingströmmar och hör påståenden om folkmord, så börjar vi naturligt tänka att även om inte hela historien är sann så pågår nog ändå någonting hemskt.
Historien visar att stora lögner alltid leder till oerhörda mänskliga tragedier – och att ju större lögn, desto större tragedi. Redan i januari 2022 skrev ett antal ryska intellektuella, akademiker, skådespelare och författare ett brev till den ryska ledningen, som uppmanade Kreml att inte invadera Ukraina. Brevets författare menade att kriget som planerades av Kreml var “omoraliskt, oansvarigt och kriminellt” och att myndigheterna försökte lura vanligt folk att acceptera idén om ett “heligt krig med väst”. Samma vanliga människor som skulle få betala ett “oerhört blodigt pris” för ett krig som “varken kan ha legitima eller moraliska ändamål”.
Rysslands stora lögn är dömd att resultera i exakt det: i grymheter och mänskligt lidande, i tusentals offer och hundratusentals flyktingar.
Enligt källor nära Kremls tjänstemän uttrycker allt fler medlemmar av den ryska regeringen och underrättelsetjänsten allvarliga etiska och juridiska betänkligheter kring den fortsatta invasionen av Ukraina. Bakom stängda dörrar med betrodda kollegor oroar de sig för att bli inblandade i krigsbrott och andra humanitära grymheter.
Rysslands stora lögn är dömd att resultera i exakt det: i grymheter och mänskligt lidande, i tusentals offer och hundratusentals flyktingar. Och hela generationer av ryssar riskerar att bli medskyldiga till dessa krigsbrott, krigsbrott som kommer att lägga grunden för framtida fientlighet, hat och stridigheter mellan nationer.
Anton Shekhovtsov
Översättningen är gjord av Jesper Ahlin Marceta, Eric Luth och Matilda Molander utifrån det engelska originalet.